Finansbubblan

[Åbama]

Få kommer nog ihåg Finansbolaget Nyckeln.
Bolaget ansågs vara startskottet från finansbubblan (1990-1994). Jag kommer ihåg bolaget och den efterföljande kraschen. Mitt minne går även tillbaka lite längre än så. Dels kommer jag ihåg finanseran och perioden som sådan. Inte minst också när och hur bubblan uppstod.

Det var till att börja med ingen isolerad svensk händelse. Snarare var det en internationell bubbla som byggts upp med utgångspunkt från aktier och fastighetsmarknaden. Däremot var det i vissa avseenden mer extremt i Sverige än i många andra länder.

Var man vid perioden framgångsrik var man en yuppie som sysslade med aktier eller andra placeringar. Fastigheter var hett och banksektorn likaså. Modet var mörk kostym med tillhörande cavaletportfölj. Var man en riktigt rik yuppie hade man ingen Rolex, utan istället en billig swatchklocka. Allt för att visa hur prestigelöst cool man var trots den enorma ekonomiska framgången. Yuppie var ett ord med sitt ursprung i USA som användes. I Sverige användes också den svenska synonymen finansvalpar. Aktier och investerande var i tidens anda och det var framtiden även för gemene man hette det. På svensk tv fanns ett program för aktieintresserade med ”finansvalpen”, alltså en riktig hundvalp som svansviftande plockade pinnar vilka representerade olika aktier. Efter hundvalpen gjort sina val jämfördes valda aktier mot faktiskt utfall i hur de av hunden valda aktierna stigit jämfört mot index.



Aktier, fastigheter och investerande var framtiden och denna var ljus och inte ett moln syntes på himmelen. Den dåvarande Gotabanken hade en svängig musikalisk reklamslogan ”kom och låna, kom och låna hos oss, låna hos oss…..”.


Även politiskt var bubblan uppskattad och uppmuntrad. Uppkomsten av bubblan hade också sitt ursprung i förändrade kreditmarknadsregler och avskaffade kreditmarknadsregleringar. Förändringar som direkt gick att härleda till lagstiftarna vid perioden (1986-1990). Även om det förekom vaga protester från dåvarande VPK vilka ville förstatliga (läs konfiskera) finanssektorns tillgångar. Trots det så var gensvaret hos befolkningen litet. Östblocket vacklade och att kommunism ledde till elände och fattigdom för befolkningen hade blivit allt mer känt. Finanssektorn applåderades också i tysthet av den då socialdemokratiska regeringen. Finanssektorn var drivloket i ekonomin och en bra ekonomi med stigande tillgångsvärden innebar möjlighet till ökande skatteuttag. Ökande skatteintäkter som ju alltid varit en hjärtefråga för socialdemokrater.

Plötsligt så hände då något!
Startskottet i Sverige sades vara Finansbolaget Nyckeln som i augusti 1990 började få ekonomiska problem. Detta för att redan den 10 oktober samma år ställa in betalningarna. Nyckeln var ett i raden av bolag som varit aggressiva i att erbjuda fastighetsfinansiering som en följd av kreditavregleringen.
När de tidigare alltid stigande fastighetspriserna plötsligt stannande av, var inte panterna längre värda lika mycket var bubblan och kraschen ett faktum. Nyckelns krasch startade också en dominoeffekt på marknaden. Nyckeln drog med sig de banker man lånat av i härvan. Många av de tidigare beundrade finansmännen var plötsligt utblottade och kraftigt skuldsatta.



Jag kommer själv ihåg en bekant som innan bubblans bristande var ansedd som en ytterst kreditvärdig miljardär. En i näringslivet ansedd person med en omfattande och framgångsrik affärs- och finansverksamhet. Han blev något halvår efter kraschen klassad som varandes på obestånd, trots att tillgångarna och skulderna tekniskt sett var desamma som vid den första värderingen.  Skillnaden var då marknaden, tilltron om framtiden och inte minst värderingen av tillgångarna som hade förändrats. Bekanten fick se sin paradvåning på fashionabla Strandvägen på Östermalm säljas för en tredjedel mot vad den värderats till bara några år tidigare. Han var också bara en i raden av framgångsrika finansmän som dragits med i fallet. Carl-Henrik Björkengren, Hans Thulin och Lars Gullstedt var några andra mer namnkunniga finansmännen vid perioden.

Bubblan drabbade inte heller bara finansmän hårt utan även vanligt folk. För en annan bekant som inte alls spelade i samma division, men som köpt en vanlig bostadsrätt i en hyffsad närförort. En vanlig ”knegare” för att använda stockholmsslang. Han fick se värdet på sin bostadsrätt mer än halveras. Han hade köpt och till stor del finansierat lägenheten med lånade pengar. Något som tidigare varit enkelt från de innan så välvilliga bankerna.

Till honom ringde snart banken och krävde att han skulle lösa sina lån då värdet på bostaden inte längre motsvarade lämnad pant för lånet. Jag kommer så väl ihåg hans panik inför hotet att bli ställd på gatan. En högst realistisk utveckling där det enda han skulle fått med sig skulle varit en stor skuld i bagaget. Ett scenario som vid tidsperioden drabbade mängder med vanliga människor. Bekanten tog då privata lån till amorteringar från bekanta (även av undertecknad). Alla extrajobb han kunde få. En kost till stora delar bestående av gröt. Till detta också och en stentuff amorteringsplan. Med detta lyckades han övertyga banken om att hans förslag var det bästa de kunde få vid tillfället. Allt så han kunde bo kvar och försöka rida ut krisen.

När jag själv 1992 efter kraschen själv skulle köpa en bostad i en hyffsad närförort, blev jag först nekad lån av banken. Trots att jag hade goda inkomster, inga betalningsanmärkningar och en enbart skulle behöva låna 60% av bostadens värde. Trots det var banken tveksam. Marknaden är ju så osäker förklarade bankmannen först för mig. Jag stannar där, även om jag säkert har material till en bok om situationen.

Varför skriver jag då detta nu?
Ett mannaminne sägs ju vara ett tidsmått som omfattar en levande persons minne. Faktum är här att minnet hos många verkar vara extremt kort. Inte minst hos bankerna. Bostaden jag ville köpa 1992 som inte utgjorde tillräcklig säkerhet kostar idag 15 gånger mer än vad jag då skulle betala. Jag har precis kollat upp för vad det säljs för idag.

Tänker man efter här. 15 gånger pengarna mot dåtidens priser. 100´000 då motsvaras alltså av 1´500´0000 idag. 1 miljon då av 15 miljoner idag. Det går idag också utan problem att belåna upp till 95% om man är lite kreativ.

Varför då denna återblick?
Min fru var för en tid sedan på en visning av nybyggda lägenheter i ett större fastighetsprojekt. Jag hade instruerat henne att om hon absolut var intresserad, skulle hon begära att få se föreningens ekonomiska plan. Begära att få föreningens skuldsättning och dividera denna med andelstalet för den aktuella lägenheten. Detta för att få reda på vad vår andel av föreningens skuldsättning i så fall skulle vara. Vad den egentliga köpeskillingen verkligen var.

Mäklaren förklarade förvånat att hon inte kunde svara på detta. Hon hade aldrig fått frågan tidigare. Visst skulle man kunna få fram både andelstal och föreningens skuldsättning och dividera själva om man ville, men varför skulle man vilja veta det? Det var ju ”ändå inte era lån” som mäklaren uttryckte det. På frågan om det fanns någon amortering inräknad i mäklarens exempelkalkyl fick hon till svar att det fanns det inte. Amorterande var ju ett frivilligt sparande och inget man behöver räkna med annat än möjligen på bottenlån.

Igår berättade en berättade en bekant att han blivit uppringd av Folksam. Den bekanta sitter med en större obelånad villa i en villaförort vilken kan beskrivas som övre medelklass. Villan har i dagsläget ett värde på rätt många miljoner. Säljaren förklarade glatt att Folksam kunde erbjuda ett oerhört lönsamt och ”idiotsäkert” finansupplägg. Säljaren förklarade att allt bekanten behövde göra, var att ta ut ett lån på fastigheten hos SBAB och sedan placera pengarna i ett sparande hos Folksam. Han skulle utan problem få låna upp till 85% av bostadens värde till riktigt låga räntor. Han skulle i upplägget tjäna tusentals kronor varje månad, då Folksam betalde högre ränta än vad han kan låna för. Detta även när skatten på ränteinkomster är avräknad. När bekanten stilla undrade hur Folksam hittat honom för att erbjuda finansupplägget, så berättade säljaren glatt att de gör utdrag ur fastighetsregistret och jämför detta mot uttagna pantbrev på fastigheter.

Jag är nu övertygad!
Med de låga räntor som är, de kreativa upplägg som finns, så har vi samma typ av skuld- och tillgångsbubbla nu som tidigare. Frågan om den inte är kolossalt mycket större och av rent episka proportioner denna gång. För mig är inte frågan om kraschen kommer utan när den kommer och hur den kommer att bli. Frågan är också vad som blir Nyckeln till kraschen denna gång?

[Silverräven]

Mycket välskriven och intressant anekdot! Det har trots allt inte gått särskilt många år sedan krashen på 90-talet, men bevisligen är minnet bra men kort... Det sägs ju att man inte kan titta historiskt för att beräkna framtida avkastning, men däremot kan man dra lärdom av historien och försöka förhindra att göra om gamla misstag.

[Åbama]

Det som faktiskt förvånade mig (eller kanske inte när jag tänker efter). Något som i vart fall gör det intressant. Det är när ett så stort bolag som Folksam, ringer och tigger pengar och att människor som lyckats amortera av sina skulder. Att dessa på nytt ska låna och sätta sig i skuld igen, för att låna ut pengarna till Folksam.

Att upplägget dessutom beskrivs som "idiotsäkert".

När mäklare förvånat inte vet hur man räknar ut en enskild lägenhets andel av skuldsättningen i en bostadsrättsförening. Vad som kanske är ännu mer förvånande där, att ingen annan frågar om dessa siffror.

[Auric Goldfinger]

Ja, antingen ljuger mäklarna eller också är "folk" inte så kloka som de borde.
Exempelvis vår det hus vi köpte redan besiktigat av mäklaren/säljaren. När vi ville göra en egen sa mäklaren i stil med att han aldrig hade varit om det det. Detta trots att du som köpare har plikt att göra just en besiktning ("plikt" är mitt ord).

[august]

Det är klart att vi har en bubbla och att den någon gång kommer att spricka. Det som (enligt min uppfattning) inte är klart är (a) när den kommer att spricka och (b) hur man bäst förbereder sig.

Problemet med (a) är att de flesta av oss är beroende av vårt boende. Det är klart att man har ett val att inte idag belåna sig till taknocken för att köpa ett nybyggt McMansion. Men vanligare är att man bor i sitt hus eller sin bostadsrätt och då är steget att plötsligt sälja och flytta till en hyresrätt i en förort i praktiken väldigt stort (barn i skolor, etc, etc).

Problemet med (b) är att eftersom bubblan sannolikt är så mycket större nu så är min tro att det inte längre är ett individuellt problem utan ett kollektivt. Dvs när det smäller så kommer vi via skattsedeln tillsammans tvingas lösa ut alla dem som tagit sig vatten över huvudet.

Jag ser helt enkelt ingen strategi som i det allmänna fallet kommer att fungera för att i möjligaste mån hålla familjen skadeslös inför detta.

[Åbama]

Ja du August, jag håller med dig. Det är ingen enkel ekvation för gemene man och hyresrätter är ingen lösning för alla. Dessutom är de svåra att få tag på i storstäderna. I vart fall om man inte vill bo i en förort där familjens bilar eldas upp nattetid och ungarna rånas på mobilen på väg hem från skolan.

Däremot så var det en allmän angelägenhet även förra gången. Flera banker var rejält på dekis och fick räddas av bankakuten.

Om du kommer ihåg var det också mängder med människor som fick gå ifrån hus och hem. Bostadsrättsföreningar som fick gå i konkurs. Fullt friska företag som tvinades omkull, då de fick sina lån uppsagda. Allt enbart för att de skulle kunna komma på obestånd.

Jag har också svårt att förstå hur skattebetalarna ska rädda överbelånade låntagare och ekonomin denna gång. Räntan är redan i botten så den kan knappast sänkas för att stimulera ekonomin. En rejäl krasch kommer också att slå på bred front. Det kommer innebära rejält försämrad ekonomi vilket samtidigt innebär minskade skatteintäkter för det offentliga. En försämrad ekonomi innebär i sin tur ökade kostnader för det offentliga. Bland annat genom en ökad försörjningsbörda för folk på bidrag eller a-kassa. Skatterna kan inte heller höjas för att kompensera, då det skulle slå hår mot den redan ansträngda ekonomin. Högre skatter procentuellt skulle sannolikt också ge allt mindre intäkter reellt för staten.

Enda scenariot från det offentliga, är att man försöker finansiera åtgärder genom en aggressiv penningpolitik vilken i sin tur leder till underskott. Allt följt av inflation och höjda räntor. Kort sagt, hur fan de än vänder sig så sitter arslet bak.

Dagens fastighetspriser är till stora delar drivna av tre saker. Förmånliga ränteavdrag, den artificiellt låga räntan samt en omfattande inflyttning till storstäderna.

Ränteavdragen är också en politisk dårskap utan motsvarighet. Jag förstår visserligen varför. Från politiskt håll ville man stimulera konsumtion varför man gjort lånande till densamma förmånligt. De politiker som under sin mandatperiod kan stimulera konsumtionen kan påvisa att man skapar tillväxt och en stark ekonomi. Ökad skuldsättning (om än farlig) ger också ökande BNP. Något som politiker gillar att tala om.

Av samma orsaker har man påfört skatt på ränteinkomster från sparande. För att pengar ur en politikers synsätt inte ska sparas utan istället rulla i ekonomin. Gör man det olönsamt att spara åstadkommer man också detta. Att samma politiska krafter samtidigt skapar förutsättningarna för bubblor är ett problem, men enbart om bubblorna briserar under deras mandatperioden. Sanningen är att de troligen inte ens ser bubblorna, än mindre förstår när och hur de uppstår. Här är ett uttalande från nuvarande statsminister om hans livs sämsta affär. Han fattade det knappast då och gör det troligen inte nu heller. Det kanske mest komiska i sammanhanget är att det är folket på vänsterkanten som publicerat inlägget. Samma folk vars kreativitet vid förändringar i kreditmarknadslagstiftningen skapade förutsättningarna för uppbyggnaden av förra lånebubblan. Samma politiska sida som också skapade de fullständigt idiotiska ränteavdragen. De som varit en kraftig bidragande orsak till dagens höga skuldsättning.

Avslutningsvis,
Jag kommer ihåg ett samtal med en bolånetagare. Jag frågade kort vad skillnaden var mellan att låna upp pengar till ett hus för 3 miljoner till 6 procents ränta eller ett hus för 6 miljoner till 3 procents ränta. Svaret jag fick efter en stund, var skrämmande men samtidigt inte förvånande. Svaret jag fick var att räntekostnaden i stort sett var densamma så det var ingen större skillnad. Att det dyrare huset kanske var finare. När jag då frågade om personen ifråga inte förstod skillnaden mellan att en dubbelt så hög skuld, så fick jag svaret att det ju var räntekostnaden per månad som var den intressanta.

En stor del av dagens problem består också i folks attityd till pengar och skuldsättning. Förr skulle man spara och arbeta ihop pengar till det man ville ha. Skulder var ett onödigt ont och skulle undvikas där det var möjligt och betalas av så snart det gick. Idag tar många en brödrost eller en ny lattemaskin på avbetalning om man har möjlighet.

[august]

Åbama, vi är plågsamt ense i denna fråga. Dock är jag övertygad om att vad gäller

Kort sagt, hur fan de än vänder sig så sitter arslet bak.

så kommer det att vändas (och våndas) något så infernaliskt att det i slutänden blir som sämst för så många som möjligt.

[sextio8]

Det känns som att många människor med höga skulder fortsätter är ta ut stora lån. När villan "stiger i värde" bygger man pool, köper nytt kök eller varför inte ett badrum, robotgräsklippare eller en ny grill? Belånad konsumtion....det är väl själva drivmedlet i svensk ekonomi?

[Åbama]

Det känns som att många människor med höga skulder fortsätter är ta ut stora lån. När villan "stiger i värde" bygger man pool, köper nytt kök eller varför inte ett badrum, robotgräsklippare eller en ny grill? Belånad konsumtion....det är väl själva drivmedlet i svensk ekonomi?

Just nu är det drivmedlet, men i slutändan kommer det vara det som får ekonomin att skära ihop.
Lån idag, är uppskjuten konsumtion i morgon.

så kommer det att vändas (och våndas) något så infernaliskt att det i slutänden blir som sämst för så många som möjligt.

Du har säkert rätt. Tråkigt men sant.

Vi kommer se snyftreportage i tidningarna med Kalle och Lotta med villan och miljonlånen i medelklassförorten. Där de med deras tre snoriga ungar fotograferats med spegelreflexer från det högblanka köket med marmorbänkskiva i bakgrunden. Vi får läsa där de snyftandes berättar att mäklaren ju lovade dem att den nybyggda villan skulle vara en så bra affär. Att den bara skulle stiga i värde och att fastigheter alltid var en så bra affär. Där Lotta berättar att den elaka banken nu krävt kompletterande säkerhet och en kraftig amortering för de inte ska ta huset och sälja det exekutivt. Att det inte är så lätt, då hennes nagelskulpturstudio inte har lika många kunder längre och knappt går runt. Att Kalles jobb som budbilschaufför inte ens längre täcker räntekostnaderna nu när räntorna stigit. Att de fått sälja båda de nya bilarna de haft på leasing. Nu istället fått köpa en begagnad som minsta barnet blir åksjuk av att åka längre sträckor i.

[the-end]

En vis man sa till mig en gång. "Det är bättre att inte äga något för då får man minst bekymmer". Jag tror att han hade nog rätt ändå.... Den vise mannen är min egen far

Det bästa är att nu på ålderns höst har han både ny bil + båt och stuga.  . Men i och för sig inga lån på dessa.

Tror att han menar att man behöver inte ha allt hela tiden. Man behöver inte ha det senaste i allting för det är det som ser till att allt kommer att braka till slut. Alla ska ha allt fast man inte ha råd. Har väldigt få "ha" begär grejer och dessa försöker jag alltid ha täckning för. Men det är klart att ska man bo i vissa områden så kostar det ju x antal kronor. Har viss förståelse att vissa saker kostar men då måste man ju stå över annat. Enkel matematik eller? Inkomster och utgifter ska vara i balans. + och -. Det har ju funkat förr.

Tyvärr så vill folk att allt ska ske på 15 minuter och de flesta orkar inte vänta på att ha råd med en sak eller två. Prova vet jag. Mycket bättre känsla och man sover bättre. Har inte allt men mår bra ändå. Saker är bara materiella ting. Inte så viktigt i slutändan.

Är ingen eremit eller så. Har prylar till förbannelse ändå men springer inte till butiken bara för att det har kommit en ny modell på Iphone för 7:de gången på 2 år och måste bara ha den......

Men om alla tänker som jag så stannar världen. Eller har jag fel?

[Åbama]

En vis man sa till mig en gång. "Det är bättre att inte äga något för då får man minst bekymmer". Jag tror att han hade nog rätt ändå.... Den vise mannen är min egen far

Det bästa är att nu på ålderns höst har han både ny bil + båt och stuga.  . Men i och för sig inga lån på dessa.

Tror att han menar att man behöver inte ha allt hela tiden. Man behöver inte ha det senaste i allting för det är det som ser till att allt kommer att braka till slut. Alla ska ha allt fast man inte ha råd. Har väldigt få "ha" begär grejer och dessa försöker jag alltid ha täckning för. Men det är klart att ska man bo i vissa områden så kostar det ju x antal kronor. Har viss förståelse att vissa saker kostar men då måste man ju stå över annat. Enkel matematik eller? Inkomster och utgifter ska vara i balans. + och -. Det har ju funkat förr.

Tyvärr så vill folk att allt ska ske på 15 minuter och de flesta orkar inte vänta på att ha råd med en sak eller två. Prova vet jag. Mycket bättre känsla och man sover bättre. Har inte allt men mår bra ändå. Saker är bara materiella ting. Inte så viktigt i slutändan.

Är ingen eremit eller så. Har prylar till förbannelse ändå men springer inte till butiken bara för att det har kommit en ny modell på Iphone för 7:de gången på 2 år och måste bara ha den......

Men om alla tänker som jag så stannar världen. Eller har jag fel?

Jag kan gå in i ett varuhus, se mig omkring och tänka "gud vad skönt, mängder med prylar men inget jag vill ha". När min tonårsdotter ”vill ha med pappa och shoppa” så följer jag med henne till shoppingcentret. Där ger jag henne kanske en femhundring och tar ipadden och sätter mig själv på ett café i närheten och läser något intressant.

Jag har enormt svårt att förstå prylsamhället. Suget över att alltid ha det senaste. Dessutom vara beredd att skuldsätta sig för det. Glädjen över att hela tiden handla. Tycker mest det bara verkar tröttsamt. Kostar visserligen på mig saker som är praktiskt och gör mitt liv enklare. Har en bärbar dator på nattduksbordet, en vid soffan, en gömd i bilen osv. men det har nog mer med mitt jobb att göra och att jag vill kunna vara så effektiv som möjligt.  När jag däremot väl köper något så satsar jag oftast på kvalitet. Tror talesättet heter "buy expensive -  cry once". Köper exempelvis mina skjortor från en skräddare utomlands som har mina mått tagna. Kostar trots allt mindre än motsvarande märkesskjorta, ger bättre passform och jag får dem precis som jag vill ha dem, snygga, välsydda och i klassisk stil.

Åker en lite äldre bil, trots att jag kan köpa en ny Ferrari kontant om jag så skulle velat. Varför, jo för att den lite äldre bilen förflyttar mig precis lika bra och den binder inte heller en massa kapital. Jag vill varken heller väcka en massa uppmärksamhet och behöver inte heller bevisa något om hur rik och framgångsrik jag är för omgivningen.

När jag tänker efter så har jag aldrig strävat efter att tjäna pengar för att köpa en massa prylar. Tycker visserligen det är riktigt kul att tjäna pengar, men målet är samtidigt kicken av att göra bra affärer. Pengarna är där medlet - inte målet.

[Fantom]

När jag själv 1992 efter kraschen själv skulle köpa en bostad i en hyffsad närförort, blev jag först nekad lån av banken. Trots att jag hade goda inkomster, inga betalningsanmärkningar och en enbart skulle behöva låna 60% av bostadens värde. Trots det var banken tveksam. Marknaden är ju så osäker förklarade bankmannen först för mig. Jag stannar där, även om jag säkert har material till en bok om situationen.

Vad kostade en bostad innan kraschen då, typ 1990? Även om man skulle ha köpt den då, jag antar att samma bostad kostar betydligt mer nu för tiden. Så även om bubblan, som vi har nu exploderas och priserna rasar, dom kommer väl ändå upp igen vid nästa Finansbubblan?

[C-vitamin]

När jag själv 1992 efter kraschen själv skulle köpa en bostad i en hyffsad närförort, blev jag först nekad lån av banken. Trots att jag hade goda inkomster, inga betalningsanmärkningar och en enbart skulle behöva låna 60% av bostadens värde. Trots det var banken tveksam. Marknaden är ju så osäker förklarade bankmannen först för mig. Jag stannar där, även om jag säkert har material till en bok om situationen.

Vad kostade en bostad innan kraschen då, typ 1990? Även om man skulle ha köpt den då, jag antar att samma bostad kostar betydligt mer nu för tiden. Så även om bubblan, som vi har nu exploderas och priserna rasar, dom kommer väl ändå upp igen vid nästa Finansbubblan?

Jo det är ju troligt att priserna går upp efter en krasch (hur mkt värdet stiger kan man bara gissa om) men du ska ha täckning för ev. lån, du ska inte behöva sälja din bostad under tiden som marknaden reparerar sig osv.

Ekonomin i landet skulle också drabbas hårt som helhet men har du kvar ditt jobb och några millar i fickan så kan man kanske säga att man har ett gyllene tillfälle.

Personligen så tror jag att en ev. bostadsbubbla drabbar medelklassen hårdast, de som äger boende i anslutning till eller i större städer i övrigt tror jag att bostadsbristen och den höga kostnaden för att producera ett hus i Sverige kommer att bromsa upp ett ev. fall. Jag är dock 22år så om du inte vill att folk ska ifrågasätta din mentala hälsa så bör du inte lyssna på mig, jag föddes trots allt 1992.

[Åbama]

Vad kostade en bostad innan kraschen då, typ 1990? Även om man skulle ha köpt den då, jag antar att samma bostad kostar betydligt mer nu för tiden. Så även om bubblan, som vi har nu exploderas och priserna rasar, dom kommer väl ändå upp igen vid nästa Finansbubblan?

Det är klart att efter regn kommer sol. Men det kan gå ganska lång tid av mulet väder innan det blir solsken igen.

Jag sålde strax precis innan förra kraschen. Den bostaden jag hade tappade runt 60% i värde efter kraschen (den var köpt några år innan), men det stora problemet för säljaren var att bostaden fick annonseras under lång tid innan det kom en köpare.

En kompis och hans flickvän som köpt en bostadsrätt i Haninge utanför Stockholm för strax under 400´000 kronor innan kraschen. Då paret separerade försökte de efter kraschen sälja gång på gång. När de till slut var nere på 20´000 kr (ja du läste rätt) gav de upp och lämnade in nyckeln till bostadsrättsföreningen.

Jo det är ju troligt att priserna går upp efter en krasch (hur mkt värdet stiger kan man bara gissa om) men du ska ha täckning för ev. lån, du ska inte behöva sälja din bostad under tiden som marknaden reparerar sig osv.

Ekonomin i landet skulle också drabbas hårt som helhet men har du kvar ditt jobb och några millar i fickan så kan man kanske säga att man har ett gyllene tillfälle.

Personligen så tror jag att en ev. bostadsbubbla drabbar medelklassen hårdast, de som äger boende i anslutning till eller i större städer

Helt klart är det så

i övrigt tror jag att bostadsbristen och den höga kostnaden för att producera ett hus i Sverige kommer att bromsa upp ett ev. fall.

Fast bostadsbristen och urbaniseringen existerar för att jobben just nu finns i storstäderna.  Det är samtidigt en enorm skillnad i kostnad mot att bo i en storstad mot ett boende på mindre orter. Blir det allt svårare att få jobb i storstäderna och betydligt fler sökande på varje jobb, kan inflyttningstrenderna mycket väl vändas.

Vad som också är viktigt att tänka på, att även om du och merparten av dina grannar, sitter tryggt i era hem. Då är det ändå de som säljer i närområdet som sätter priserna och även värdet på era bostäder.

Utgörs då utbudet av ett antal desperata säljare som mer eller mindre tvingats ut på marknaden. Säljare som då ska tävla om köparna på en allt svalare marknad, ja då faller priserna.

Börjar priserna väl falla, så riskerar effekten att bli självförstärkande genom att fallande priser gör ännu fler blir överbelånande och desperata. En negativ spiral om man vill använda andra ord.

Här är en färsk intressant men skrämmande artikel.

Jag hoppas uppriktigt sagt att jag har fel om framtiden.

[Åbama]

Finns mängder med info om hur överbelånade svenskarna är jämfört med många andra folk.

Här är lite intressanta artiklar

Statistik från Eurostat.

SVD, tre EU-länder har högre skuldsättning än Sverige.

Veckans Affärer, Svenskarnas skuldberg större än väntat.

Precis som August skriver, det är inte frågan om utan när och hur. Min gissning är att när utlåningen minskar imploderar troligen bubblan. Gissningsvis är det en extern händelse som utlöser det. Inte nödvändigtvis inhemska räntehöjningar.