Jag sitter just nu och lägger en sista touch på Swea och Herr Viking, innan de slutligen stiger på cyberexpressen till Schweiz.
Känner dock att jag skulle vilja komma in med en liten historisk tillbakablick på projektet.
Den som läst den ursprungliga Sweatråden från start, är förmodligen redan medveten om att projektet har sina rötter i ett ifrågasättande av dagens syn på de fysiska metallernas värde.
Huvudtanken var inte i första hand att Swea skulle hylla någon specifik händelse eller person, utan hon skulle peka på silvrets självklara historiska roll.
Det innebär inte att metallen enbart skulle ha bringat gott till allt och alla, eller att sveriges historiska roll skulle varit den goda fens.
Tvärt om, så är både ädelmetallernas och sveriges historia kantat med såväl blod som allmänt elände.
Poängen med Swea är snarare att få folk att reflektera över om det verkligen är så mycket som är annorlunda nu (utöver att majoriteten verkar stirra ner i sina telefoner hela dagarna)
Borstar man bort den yttre fernissan, och tar del av den fullständiga historiska kontexten, så är det mesta sig likt.
Genom att belysa vår historia, så kan vi många gånger spegla vår egen samtid, och om vi diskuterar och nyanserar historiska skeenden, kan vi möjligen bli bättre på att förstå nutiden.
Skiljde dåtidens människor sig från oss på något djupare plan? Hade de andra känslor och behov än vi har?
Skulle den "moderna" människan ha blivit så mycket klokare, att vi inte längre är i behov av någon fysisk styrstav i dagens ekonomiska härdsmälta.
Det är frågor som var och en bör ställa sig och är väl värda att diskutera.
Därför är det extra roligt att se hur medlemmar spontant lägger ut nyanserade och genomtänkta funderingar runt Swea, och att det även hettar till en smula i vissa inlägg.
Nu är det väl ingen som tror att Swea kommer att förändra världen på egen hand, men hon kanske kan vara en bit i det stora pusslet.
Detta sammantaget, gör att min uppfattning är att vi inte skall vara rädda för att skildra historien.
Man måste dock samtidigt presentera en nyanserad helhet vilken ger en godtagbar förklaring till varför saker har skett.
Dock finns det väl en poäng med att inte utforska de grumligaste av vatten.
Utöver detta så är det givetvis viktigt att Swea ser estetiskt tilltalande ut, och att man finner glädje i att hålla henne i sin hand.
Arbetet med att finslipa Sweasidan, och att arbeta fram nya motiv måste vara stimulerande och lustfyllt.
Det finns mängder av tankar och idéer som man skulle vilja sjösätta, och vi önskar ibland att det stod ett Perth Mint i källaren.
Swea kommer förhoppningsvis att fortsätta utvecklas, och vem vet vart det slutar... - Kanske blir det även en variant i ädlaste guld?
Vi får se, men vi bestämmer faktiskt detta själva
Så låt inspirationen tala, och fortsätt gärna att diskutera hur vi skulle kunna utveckla vårt skötebarn.
Nu återgår jag dock till ritplattan för den sista handpåläggningen.
