Epilog på ”Nu är det tomt i ladorna” år 2020

[RemusTh]

Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet

Tack för en intressant fråga.

Det blir ett ganska långst svar på en kort fråga, men blir enlig följande:

En äldre farbror svarade på en av annonserna i dagspressen 1993? och erbjöd ca 12 kg medaljer i 925 och 830 silver, samt 12 st 20kr guldmynt för 18 500:- Kontant givetvis och med handslag enligt forntida procedurer som knappt existerar idag,

Silvret värderade jag till ca 0,90:-/g och guldmynten som resten av summan. Bland guldmynten fanns en 1925:a med kvarvarande stämpelglans, dock cirkulerad. Samtliga guldmynt var i mycket! bra skick!  Vad man numismatiskt kallar (kallade?) 00-01.

Silvet blev med andra ord betalt med ca 10 000 och de 12 guldmynten ca 8500.

Varje guldmynt kostade med andra ord ca 710:/st.

Då jag inte var intresserad av numismatiska mynt sålde jag galet nog de flesta redan 1998.

Att jag sålde 20 kronan från 1925 ångrar jag bittert idag, En sådan i det skicket kostar en förmögenhet idag.

En sliten 20 krona, vilket var det vanligaste jag köpte, kostade normalt sett mellan 450-550:-/st under  80-talet och lite mer under 90-talet. Ca 600-650:-

Edit: Tillade året 1993

[RemusTh]

Riktigt imponerad av att du redan på 80 talet hade kommit till insikt om sakernas tillstånd och börjat köpa guld.

För min egen del kom jag igång lite smått runt 2010 eller kanske ännu lite senare.
När jag ser hur billigt 1 oz guld var så sent som vid millenieskiftet kan jag ibland reta mig på att jag inte kommit igång redan då.
Å andra sidan är jag tacksam att jag kom igång när man kunde köpa en oz guld för 10.000 SEK

Men som sagt, att redan på 80 talet börjat samlandet, det är RIKTIGT imponerande.

Du behöver inte bli särdeles imponerad, för jag hade minimal kunskap om "sakernas tillstånd" på den tiden Sanningen är att jag var och är ännu idag intresserad av historia.

Jag hade ingen aning om hur guldet fungerade, mer än basala kunskaper om gulmyntfot mm.

Gillade metallen helt enkelt som aldrig oxiderar.

Att densiteten var hög och kände skönt i handen var faktorer som uppskattades och imponerade.

Att det blev just guld kan kanske bero på att jag redan då insåg att det inte var en förgänglig metall som t.ex. järn som rostade.

Kunskapen jag hade då var helt enkelt mycket rudimentär och bristfällig. Det enda jag förstod var att tillgången på guld troligtvis var ändlig.

Bl.a. de Nordiska guldmynten hade en otrolig historia att berätta från slutet av 1800-talet fram till det sista guldmyntet som präglades i Sverige 1925 om jag har rätt för mig.

Edit: är fullt medveten om 1000 kronorna m.fl. som blivit präglade i modern tid, men de fanns ju inte på den tiden.

Har dessutom förberett en historia som jag kommer att kalla "Ett oskar II 20-kronor guldmynt från 1800-talet berättar," men den historien blev avsevärt! mer komplicerad än jag insåg i förstone och skulle kunna bli hur lång som helst.

[RemusTh]

Riktigt imponerad av att du redan på 80 talet hade kommit till insikt om sakernas tillstånd och börjat köpa guld.

För min egen del kom jag igång lite smått runt 2010 eller kanske ännu lite senare.
När jag ser hur billigt 1 oz guld var så sent som vid millenieskiftet kan jag ibland reta mig på att jag inte kommit igång redan då.
Å andra sidan är jag tacksam att jag kom igång när man kunde köpa en oz guld för 10.000 SEK

Men som sagt, att redan på 80 talet börjat samlandet, det är RIKTIGT imponerande.

Eftersom mitt minne uppenbart något kan ifrågasättas, (genom t.ex. mina svar om rekordhögt silverpris i annan tråd)  har jag nu efter lite Googling fått information om att det visst fanns fler guldmynt i sverige än den senaste 20-kronan 1925 under den perioden som jag angav i en edit i förra svaret till dig. Under 80- och 90-talet präglades det 10 st olika 1000:- guldmynt där det blev lite av en hysteri att spara på dem. Speciellt Delawaremyntet.

Min ekonomi var dock sådan att jag helst inköpte lite billigare mynt.

Minns väl att kutymen var att betala 80% av finguldsvärdet (gällde även silver) där förra dagens världsmarknadspris var angivna på dagstidningarnas ekonomisidor.

[RemusTh]

Tänkte försöka svara på frågan som zodiak ställde i början av inläggsserien:
 
” … kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!”

Frågan är mycket bra och relevant för många äm-stackers, men mycket svår att besvara
.
Inläggsserien är nog till viss del en personlig terapi för att försöka komma över sorgen över avsaknandet.  Kanske är jag ovanligt blödig och klen psykisk sett, för det har tagit hårt. Misstänker, men inte helt säker och kan tro att fler långtidstackers mycket väl skulle kunna drabbas av liknade symptom, om än förhoppningsvis inte så allvarliga som i mitt fall.

Det korta svaret får bli både ja och nej. Det längre svaret blir långt och kommer att delas upp i flera inlägg. Hoppas att ni orkar läsa det och gärna kommenterar.

Äm-föremål är inte som en siffra på ett bankkonto eller ett aktiesaldo utan du kan hålla det i handen och betrakta det. Det är nästan som om saldosiffrorna på bankkontot blir som en leksaksiffra i ett internetspel. Om man har för avsikt att spara saldot till ålderdomen blir de ganska imaginära och definitivt inte personliga och kontrolleras kanske endast några gånger om året.

Det är givetvis skillnad om alla de samlade kontosaldona är så pass låga att det får bli ett val mellan falukorv eller löksoppa till söndagsmiddag. Att vissa tyvärr får leva under sådana omständigheter är givetvis fruktansvärt och beklagligt.

Nästan varje enskilt guldföremål som skrotades hade en för mig personlig historia. Som nämnts i tidigare inlägg, hade de ordenstecken som fanns i samlingen ett historiskt värde som vida! översteg guldvärdet. Vissa av dem till tilldelades enskilda personer som hade tjänstgjort i ett helt liv för att förtjäna dem. En av dem hade tjänstgjort som officer i utlandsbataljonen i Kongo, på Cypern och i Jugoslavien-kriget för att på sin ålders höst, några år innan pensionen, till slut få sitt ordenstecken
.
Med facit i hand hade det varit bättre att vissa ordenstecken hade skänkts till ett lokalt museum som utställningsobjekt tillsammans med en bifogad längre beskrivning om deras levnadsöden. Levnadsöden som i flera fall gett mig många timmars intressant läsning som oftast är offentliga på webben när det gäller extrema och mycket sällsynta ordenutdelanden. Flera av dem var mycket kända personer.

En annan aspekt som inte räknades in och heller inte förutsågs var att jag var mycket medveten om att en guldstack inte ingår i en samboseparation, vilket innebär att den kan användas till vad vissa kallar ett ” Fuck off-kapital”

Läs gärna länken där Avanza förklarar begreppet: https://blogg.avanza.se/fuck-off-kapital-vad-ar-det-och-behovs-det/

Det ger en personlig inre trygghet och säkerhet. Ett lugn för själen att veta att man har kapital för en separation. T.ex. att vid otrohet eller andra händelser kunna separera när som helst och veta att stacken är en säkerhet för en trygg efterlevnad.

Detta har skett för mig vid ett tillfälle under tidigt 2000-tal och en del av stacken användes då för att trygga min framtid kort efter separationen. Det är i många fall ekonomiskt kostsamt att separera, vilket det var i mitt fall. Kändes ganska! bra att kunna köpa ut sambon från vårt gemensamma hem. Det hade hon själv inga som helt ekonomiska möjligheter till att göra, men kände avundsjukt till en mindre del av min stack och var klar över att en del av pengarna kom därifrån.

Vi utlandsköpet var plötsligt F O-kapitalet till ca 80% borta och marken gungade plötsligt under fötterna. Det var inte så att jag inte litar på min sambo eller att det var något som helst tal om en separation, men ändå. Hade inte på något endaste sätt räknat med den känslan överhuvudtaget.

Jadå, jag börjar inse att jag har blivit lite tjatig med alla mina många inlägg den senaste tiden på forumet. Hoppas på överseende och att ni åtminstone till viss del gillar läsningen.

Fortsättning följer…

[zodiac]

Tänkte försöka svara på frågan som zodiak ställde i början av inläggsserien:
 
” … kan inte hjälpa annat än och tänka var det värt det? Var avkastningen på utlandsboendet, eller om att ha det, bo i det och njuta av det slår känslan att behålla sitt stack!”

Frågan är mycket bra och relevant för många äm-stackers, men mycket svår att besvara
.
Inläggsserien är nog till viss del en personlig terapi för att försöka komma över sorgen över avsaknandet.  Kanske är jag ovanligt blödig och klen psykisk sett, för det har tagit hårt. Misstänker, men inte helt säker och kan tro att fler långtidstackers mycket väl skulle kunna drabbas av liknade symptom, om än förhoppningsvis inte så allvarliga som i mitt fall.

Det korta svaret får bli både ja och nej. Det längre svaret blir långt och kommer att delas upp i flera inlägg. Hoppas att ni orkar läsa det och gärna kommenterar.

Äm-föremål är inte som en siffra på ett bankkonto eller ett aktiesaldo utan du kan hålla det i handen och betrakta det. Det är nästan som om saldosiffrorna på bankkontot blir som en leksaksiffra i ett internetspel. Om man har för avsikt att spara saldot till ålderdomen blir de ganska imaginära och definitivt inte personliga och kontrolleras kanske endast några gånger om året.

Det är givetvis skillnad om alla de samlade kontosaldona är så pass låga att det får bli ett val mellan falukorv eller löksoppa till söndagsmiddag. Att vissa tyvärr får leva under sådana omständigheter är givetvis fruktansvärt och beklagligt.

Nästan varje enskilt guldföremål som skrotades hade en för mig personlig historia. Som nämnts i tidigare inlägg, hade de ordenstecken som fanns i samlingen ett historiskt värde som vida! översteg guldvärdet. Vissa av dem till tilldelades enskilda personer som hade tjänstgjort i ett helt liv för att förtjäna dem. En av dem hade tjänstgjort som officer i utlandsbataljonen i Kongo, på Cypern och i Jugoslavien-kriget för att på sin ålders höst, några år innan pensionen, till slut få sitt ordenstecken
.
Med facit i hand hade det varit bättre att vissa ordenstecken hade skänkts till ett lokalt museum som utställningsobjekt tillsammans med en bifogad längre beskrivning om deras levnadsöden. Levnadsöden som i flera fall gett mig många timmars intressant läsning som oftast är offentliga på webben när det gäller extrema och mycket sällsynta ordenutdelanden. Flera av dem var mycket kända personer.

En annan aspekt som inte räknades in och heller inte förutsågs var att jag var mycket medveten om att en guldstack inte ingår i en samboseparation, vilket innebär att den kan användas till vad vissa kallar ett ” Fuck off-kapital”

Läs gärna länken där Avanza förklarar begreppet: https://blogg.avanza.se/fuck-off-kapital-vad-ar-det-och-behovs-det/

Det ger en personlig inre trygghet och säkerhet. Ett lugn för själen att veta att man har kapital för en separation. T.ex. att vid otrohet eller andra händelser kunna separera när som helst och veta att stacken är en säkerhet för en trygg efterlevnad.

Detta har skett för mig vid ett tillfälle under tidigt 2000-tal och en del av stacken användes då för att trygga min framtid kort efter separationen. Det är i många fall ekonomiskt kostsamt att separera, vilket det var i mitt fall. Kändes ganska! bra att kunna köpa ut sambon från vårt gemensamma hem. Det hade hon själv inga som helt ekonomiska möjligheter till att göra, men kände avundsjukt till en mindre del av min stack och var klar över att en del av pengarna kom därifrån.

Vi utlandsköpet var plötsligt F O-kapitalet till ca 80% borta och marken gungade plötsligt under fötterna. Det var inte så att jag inte litar på min sambo eller att det var något som helst tal om en separation, men ändå. Hade inte på något endaste sätt räknat med den känslan överhuvudtaget.

Jadå, jag börjar inse att jag har blivit lite tjatig med alla mina många inlägg den senaste tiden på forumet. Hoppas på överseende och att ni åtminstone till viss del gillar läsningen.

Fortsättning följer…

Tack för ett ännu intressant inlägg!

Detta är också en intressant aspekt av det hela som jag inte har tänkt på, om man nu skulle sepereras med sin sambo och denne har kännedom om stacken, kan den göra anspråk på något? 

[RemusTh]

Tack för en ännu intressant inlägg!

Detta är också en intressant aspekt av det hela som jag inte har tänkt på, om man nu skulle sepereras med sin sambo och denne har kännedom om stacken, kan den göra anspråk på något? 

Tack för intressant fråga.

Kan äntligen svara med ett mycket kort inlägg:

Nej.

Samt att jag själv inte hade räknat med de känslomässiga konsekvenserna av avsaknaden av det "säkerhetskapitalet".

[august]

Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet

Jag har en del gamla myntkataloger. Här är en från 1974. Bör ha senare också, men de hittade jag inte för ögonblicket.

[9darter]

Har dessutom förberett en historia som jag kommer att kalla "Ett oskar II 20-kronor guldmynt från 1800-talet berättar," men den historien blev avsevärt! mer komplicerad än jag insåg i förstone och skulle kunna bli hur lång som helst.

Den ser vi fram emot! 

[RemusTh]

Jag är ganska nyfiken på vad en svensk 20kr guldmynt kostade på 80 och 90 talet

Jag har en del gamla myntkataloger. Här är en från 1974. Bör ha senare också, men de hittade jag inte för ögonblicket.

Ett bra historiskt dokument du har. Underbara samlarmynt med både stämpelglans och nästan alla av dem dessutom ocirkulerade.
Efter ditt inlägg blev det att leta lite i bokhyllan nu på förmiddagen och hittade en av böckerna som jag, men även de flesta samlare och mynthandlare använde sig av på mitten-slutet av 80-talet.

Den kända Myntboken av Archie Tonkin. Han utkom med en utgåva om året, men det var långt ifrån alla som köpte varje årgång.

Alla myntsamlare visste också att ingen betalade fullt katalogpris, utan man betalade i de lägre kvaliteterna högst ca 50-60 % av angivna priser, eller 80 % av guldpriset, vilket nu var högst, men blev ändå en fingervisning av värdet.

Ocirkulerade eller knappt cirkulerade mynt med stämpelglans kvar, betalades närmre listpriset, men det var bara samlare emellan det betalades så högt eller t.o.m. högre än det vid köp från mynthandlare.
Mynthandlarna betalade som mest ca 50-60 % av listpriset eller 70- 80% av guldvärdet om det var högre.

Jag gav ungefär 80% av guldvärdet och i sällsynta fall mer, men då var det nästan uteslutande i de två lägsta kvalitetskategorierna, 1+ och 1, men det fanns även en lägre som var 1?, men användes främst för silvermynt.

Edit: Det kan hända att minnet sviker mig och att tidigare angett pris är lite väl lågt, kanska någon eller några hundralappar högre, men minns mycket väl att jag aldrig betalade över 1000:/st under varken 80- eller 90-talet.

Lite fotografier och priser från den välbläddrade boken:

[RemusTh]

Tänkte avsluta inläggsserien med ett par inlägg till, där ekonomin kommer att beräknas samt de hysteriska kompensationsköpen under 2021-2023 och hur det gick med det.

Som nämnts tidigare såldes guldet till en finguldskurs på ca 540: - (51,5-52,5€) i oktober 2020, men efter skatt blev genomsnittspriset lite under 500: -/g

Då jag har en fantastisk sambo som mycket väl förstod min ångest efteråt, blev det mycket stora kompensationsköp och speciellt när guldpriset gick under 500: - under 2021 och ett tag var nere i 460-480:-/g.

Efter ett flertal annonser och inköp var vårt sparkapital nästan utraderat och vi (främst jag) utverkade, mot samtliga tidigare principer att öka belåningen på huset.

Då vi hade blivit klara över hur beskattningen fungerade köpte vi mest guldföremål som inte behöver kapitalvinstbeskattas (som guldtackor mm behöver göras) i en nästan förtvivlad och absurd hastighet. Att vanliga privatpersoner och myntsamlare innehar dessa mängder av guld är egentligen helt otroligt. Det räckte med att betala lite mer än de andra för att de skulle höra av sig. De flesta hade en mycket klar uppfattning om guldpriset.

Att som kompensation försöka inköpa/återskapa en massa guldföremål på några år är inte alls samma sak som att under 30 är gneta ihop en guldstack. Men guldstacken växte betydligt i snabb takt.

En samling av svenska 5, 10 och 20 kronor, samt ett antal Danska och Norska inköptes i ett enda parti av en äldre farbror som blivit kanske blivit nervös av nedgången.

Som en kort anekdot kan berättas att en kvinna hörde av sig på en annons 2023. Hennes man hade nyligen gått bort och hon vile sälja deras brölloppspresent från 1984 som var 20 st. 100g Boliden guldtackor prydligt lagda i två marinblå sidenfodral med certifikat (10 st. var fick dem). Trodde knappt mina ögon, men erbjöd henne 1,1 miljoner.
När jag upplyste henne om att hon måste kapitalvinstbeskatta försäljningen tyckte hon att det var helt orimligt och skulle fundera lite och höra av sig senare, men gjorde inte det. Kan nu i efterhand ordentligt ångra att jag nämnde beskattningen då det ju var hennes sak att sköta det och inte min sak att upplysa henne om det.

I vart fall var till slut mer än 70 % av den sålda guldstacken återinköpt i slutet av 2023, men tyvärr till ett högre genomsnittspris än vad den såldes för. Tror, men vet inte exakt, men möjligen ligger den på 550-600:-/g finguld på den nyköpta delen. Tyckte när guldpriset översteg 650-700:-/g att det var det dags att avsluta inköpen och försöka återställa sparkontona istället.

Det är klart att många av föremålen och då speciellt guldmynten var roliga att återanskaffa, men alls inte samma sak, då det blev mer opersonliga köp och under en helt annorlunda ekonomisk situation än tidigare.

Edit: Tog bort lite information som skulle kunna missuppfattas, samt att jag inte vill outa min äm-stack för mycket. Hoppas ni tycker det är OK.


Fortsättning följer…

[Philip]

Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.

[RemusTh]

Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.

"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.

Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.

Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.

I vart fall var det så för oss.

[sff123]

Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.

"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.

Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.

Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.

I vart fall var det så för oss.

Tyvärr tycker jag att annonseringar av den typen borde vara helt förbjudna.
Anledningen till detta är att med få undantag bedrivs av oseriösa individer,
som om tillfälle bjuds bedriver ocker och lurar dom som luras kan.

Nu har jag haft den äran att träffa Remus F2f och har ett mkt gott intryck av honom,
och tror att han i sitt värv gjort rätt för sig

Men det är en handel som tyvärr är fri utan regler eller restriktioner,
fri konkurrens och handel råder som sig bör.

Men det är en smutsig byk som drabbar många oskyldiga äldre människor,
för när Mammon spelar sin melodi på flöjten så kan den ärligaste falla till föga tyvärr

Så i den bästa av världar så skulle den typen av handel inte få förekomma,
då det är ett lotteri med 99% nitlotter

[Philip]

Jo det är något man får tänka på när man har att göra med äldre personer för även om de är klara i huvudet så kan de göra saker de sedan ångrar. Betala sämre än guldåterförsäljarna kommer jag då inte göra.

[RemusTh]

Inte tänkt på det förut att man som privatperson kan annonsera i tidningen om att köpa guld.

"Gamlingarna", de som är runt 75-90 år, har ofta inte internet men många av dem är nedlusade av guld från 50-70-talet. Kraftiga Bismarck eller korridor halsband/armband som inte säljs i butik längre då dem kostar en förmögenhet. Ofta bröllopps- eller födelsadagspresenter med mycket! guld.

Som fattigpensionärer vill de förgylla tillvaron eller skämma bort barnbarnen.

Faktiskt väldigt effektivt att använda nästan forntida metoder och annonsera med radannonser i dagspressen.

I vart fall var det så för oss.

Tyvärr tycker jag att annonseringar av den typen borde vara helt förbjudna.
Anledningen till detta är att med få undantag bedrivs av oseriösa individer,
som om tillfälle bjuds bedriver ocker och lurar dom som luras kan.

Nu har jag haft den äran att träffa Remus F2f och har ett mkt gott intryck av honom,
och tror att han i sitt värv gjort rätt för sig

Men det är en handel som tyvärr är fri utan regler eller restriktioner,
fri konkurrens och handel råder som sig bör.

Men det är en smutsig byk som drabbar många oskyldiga äldre människor,
för när Mammon spelar sin melodi på flöjten så kan den ärligaste falla till föga tyvärr

Så i den bästa av världar så skulle den typen av handel inte få förekomma,
då det är ett lotteri med 99% nitlotter

Svaret blir kanske lite väl off-topic, men vill ändå svara dig ganska utförligt.

Förstår dina synpunkter och är helt medveten om dem, men annonsering i dagspressen har skett sedan urminnes tider. Det är klart att det kanske skulle behövas bättre kontroll så att ingen luras. Kanske speciellt när det gäller guld. Dock behövs ett tillstånd för handel med begagnat gods, samt spara godset i minst en månad så att polisen kan kontrollera om det är stöldgods.

Mycket av begagnathandeln skulle kanske snarare ha bättre lagstiftning, t.ex. ett lagstadgat minimibelopp i förhållande till världsmarnadspriset för ädelmetaller, men när det gäller ett totalförbud håller jag inte med dig.

Samtidigt, var skall gränsdragningen i så fall ske och för vilka varor? Även vid bilinköp/försäljningar är nog oärligheten än större. Privatpersoner/bilhandlare som säljer bilar som de vet finns fel på, eller köper upp och betalar alldeles för lite. Tror det är en hel del både privata och kommersiella bilsäljare som ”råkat ” glömma tala om något fel. Eller när dem köper, försöker hitta på fel som inte finns, som f.ö. ett större företag gjorde systematiskt och som numera gått i konkurs.
 
Samma oärlighet sker ibland vid husförsäljningar, men där finns det som tur är en tydlig lagstiftning och det är kanske det som skulle behövas.
 
Tror dessutom inte att det är så pass många äm-annonsörer som luras som du anger. Det sprider sig fort om någon är det. Vi var vid tillfället ibland tre-fyra olika som annonserade samtidigt och givetvis ringde dem till samtliga för att få bästa priset, även om jag ofta angav det i annonserna. Annonser om äm-inköp finns nära nog dagligen i samtliga dagstidningar i hela Sverige.

Med ett i förväg lovat guldpris och en våg med sig där säljaren tydligt kan se vikten skulle det vara svårt att luras. Har tvärtom i flera fall betalt över världsmarknadspriset, t.ex. vid myntinköpet. Vid flera tillfällen var dessutom barn/barnbarn närvarande vid affärerna.

De vanligaste professionella bedragarna tror jag bl.a. är dem som annonserar att dem finns på ett hotell och köper upp. Anger höga priser, men betalar mindre. De behöver inte stanna kvar och ta ansvar, då dem dagen efter finns på ett nytt hotell i en annan stad.

Tidigare i år var det ett företag från Helsingborg som reste runt I hela södra Sverige och köpte in guld på det sättet och lovade att överföra betalningen senare, men gjorde aldrig det. Bedrägeriet visade sig vara på flera miljoner kronor. De hade i maj 2024 fått 104 bedrägerianmälningar mot sig. Troligen ännu fler idag. En enda kund lurades på över 100 000: - Sådant blir man inte glad över att läsa. Det smutsar ned hela handeln med begagnat guld.

Hade jag ens försökt lura någon, hade garanterat min nattsömn blivit mycket dålig samt kunnat att för all framtid helt förstöra min yrkesverksamhet. Är dessutom relativt välkänd i länet.

Bl.a. du, men flera andra medlemmar vet ju vad jag arbetar med och därför är det mycket noga att skilja på privata och företagsmässiga affärer, samt att vara ärlig för att ha en chans att överleva.

Allt guldet köptes dessutom inte in av privatpersoner utan även genom företag i äm-branschen.

Tog kanske lite illa vid mig mig märker jag nu, men vet att det inte är personligt menat från din sida utan mer en principiell diskussion där du tar upp många bra synpunkter.