Vad krävs för att vara en "1%-are"?

[Gripen]

När ämnet ändå tangerar politik i allmänhet; hur kommer det sig att ingen i Sverige idag på allvar vill se över statens utgifter och skära bort allt sådant som staten verkligen inte borde ägna sig åt? Och nu är jag inte så plump att jag pratar välfärd kontra skattesänkningar. En rejäl sanering av statens spendering och storlek skulle innebära att vi kunde sänka skatten och fortfarande ha välfärd. Jag tycker det blir helt åt helvete fel när vi har en s.k. högerregering som förvisso vill lätta på skattetrycket en smula, men som inte verkar intresserad av att faktiskt följa upp detta med nedskärningar i statens onödiga utgifter.

I den allra mest motbjudande änden av skalan har vi t.ex. de fall där staten spenderar pengar för att opinionsbilda ("förändra attityder") mot den egna befolkningen! För att inte tala om alla hundratals obskyra myndigheter...

[Condor2ooo]

I den allra mest motbjudande änden av skalan har vi t.ex. de fall där staten spenderar pengar för att opinionsbilda ("förändra attityder") mot den egna befolkningen!

Får mig främst att tänka på projekt för att få oss att blunda för den stora elefanten i rummet eller den nakna kejsaren. Eller projekt för att få oss att framstå som kulturlösa och till och med att skämmas över vårt eget ursprung och historia.

[Åbama]

Kul att den här tråden vaknat till liv igen.

Det går numera inte en dag, utan att jag tydligt ser minst ett exempel på dårskaperna i min direkta närhet, ofta betydligt fler än ett enstaka dagligt exempel. Politik verkar allt mer handla om att skapa problem och sedan låtsas om att de inte existerar.

Här är lite om dagens händelser. I morse när jag slår igång tv´n ser jag att en ny förskola bränts ner. Detta dessutom i ett område, där skatteintäkterna redan innan knappast täcker kostnaderna för de som bor i området. Nästa inlägg blir en centerpartistisk riksdagsledamot som tagit en lång tajm-out kring en brottsutredning rörande ett biståndsprojekt i mellanöstern.

Allt byggde givetvis på missförstånd och att man inte förstått översättningen får vi höra från politikern. Nu är åtalet i alla fall nedlagt. På frågan om varför hon inte varit sjukskriven istället för att lyft full lön under ledigheten, förklarar hon att jobbet som riksdagsledamot inte är prestationsbaserat. ”Näe, det ska gudarna veta” tänker jag tyst.

Ingen kritisk journalist ställer givetvis frågan, med vilken moralisk rätt politiker har att ge bort pengar från skattebetalarna till avlägsna länder som själva har enorma naturrikedomar. Med vilken moralisk rätt politiker har rätt att leka samvete med andras pengar? För att det råder kaos där hade någon kanske svarat. Följdfrågan vore ju i så fall varför det i så fall råder kaos där och vilkas ansvar det i så fall är?

Nästa tanke som slår mig, är att åtalat nu är nedlagt betyder visserligen i juridisk mening att riksdagsledamoten är oskyldig. Med tanke på rättsväsendets erkända ineffektivitet och att det ens gick så långt som till åtal, är sannolikheten ändå stor att det var ett verkligt brott begånget trots allt. Att det denna gång (som så många andra) inte ledde till fällande dom bevisar inget annat, än att en simpel tjuv troligen ännu en gång fick ”slipp fängelsekortet” för att ta en liknelse från monopolspelet. Som företagare har man däremot konstant kortet med att ”betala lyxskatt” från samma spel.

Väl på jobbet mailar vår bokföringsbyrå. Vi måste nu börja redovisa månatligt till Skatteverket då vi gör allt fler affärer med EU. Ska det verkligen vara nödvändigt undrar jag? Ja, sådana är reglerna (och byråkratin) får jag höra. Jag driver bolaget med målet att göra så lite vinst som möjligt och tar ut minimal lön för att minimiera just mina bidrag till ovanstående politiker, hennes jämlikar och deras idiotprojekt. Jag ser det mer som ett långsiktigt sparande. Det är samtidigt svårt att inte göra sitt bästa och försöka vinstmaximera om man har läggningen som man trots allt har.

Väl hemma får jag hjälpa en god vän och tillika företagare som har skatterevision. Han behöver hjälp att formulera svar på diverse frågor från Skatteverket. Det sjuka och mest anmärkningsvärda i frågeställningarna är att de frågar om självklara saker där han agerat helt enligt det komplexa regelverk som trots allt råder. Det finns dessutom flera prejudicerande rättsfall som styrker det förhållandet. För säkerhets skull ska en skattejurist a´ 1800 kr i timdebitering gå igenom svaret till skatteverket.

Han skriver resignerat undrande, varför han inte bara kan få driva sitt företag och betala skatten vilken han (tyvärr) är skyldig att göra och dessutom också gjort. Då också få vara ifred med detta.

På kvällen när jag äntligen är hemma, får jag på nytt höra diverse politiska dårskaper på nyheterna och inte minst att bidragsberoendet ökar. Det var då jag slog över och hamnade här. Undrar vad morgondagen bär på för dårskaper som vittnar om samhällets allt tydligare förfall?

[moonlight81]

Som alltid bra skrivet Åbama  , vissa kallar Norge för sista sovjetstaten men det är nog Sverige som är det 

[Condor2ooo]

Som alltid bra skrivet Åbama  , vissa kallar Norge för sista sovjetstaten men det är nog Sverige som är det 

Absolut! Europas västligaste öststat brukar jag säga. Trodde i min enfald att det skulle bli bättre med det borgerliga styret men ack vad jag bedrog mig.

[BullBar]

Jag är inte emot statliga bolag, eller "hög" skatt. Det finns mycket positivt (men såklart också negativt) med det. Fördelar och nackdelar kan man diskutera länge.

Det bästa för en stark ekonomi baserad på den ekonomin vi har idag är en bred och köpkraftig medelklass. De som har stora förmögenheter har en tendens att sitta på en stor mängd pengar som inte används. Det är ju när pengar används, oavsett om dom används som champagnefrukost till statliga chefer eller till att köpa potatis ifrån ICA, som arbete "skapas". Det är just vår konsumtion som ger oss arbete och därmed pengar i fickorna. Vilket är ju rätt skrämmande egentligen(köp nytt och släng det gamla mentaliteten). Och tyvärr är den väldigt mycket lånebaserad nu för tiden. Om dom rika blir för rika och får för mycket av den totala mängden pengar så hämmar det därmed landet eftersom de köpkraftiga får mindre mängd pengar att köpa för. Därför skall de rika antingen använda sina pengar eller beskattas hårdare.

Egentligen skulle jag också vilja leva enklare, billigare och med självhushållning. Men jag är för beroende av pengarna än så länge tyvärr.

[Åbama]

Det bästa för en stark ekonomi baserad på den ekonomin vi har idag är en bred och köpkraftig medelklass.

Det som bygger på en långsiktigt hållbar ekonomi, är att man producerar något av värde först, innan man kan konsumera. Den ekonomin vi har idag är till stora delar lånefinansierad.  Ett förhållande som både gäller i Sverige och andra länder.

Svenssons tillgångar är dessutom ofta låst till tillgångar i boende och aktier (vilket ofta är pensionssparande), medan skulderna är i reella pengar. Faller fastighets- och/eller aktiemarknaden faller också Svenssons tillgångar, medan skulderna är konstanta eller till och med ökar. Du är ju själv inne på den skuldbaserade ekonomin.

De som har stora förmögenheter har en tendens att sitta på en stor mängd pengar som inte används.

Fast där gjorde du en ordentlig tankevurpa!

Jag känner flera riktigt rika. De som är ”rika” och som har blivit det genom eget arbete/företagande, har ofta blivit det genom att deras kapital arbetat åt dem. D.v.s. att pengarna varit investerade i företagande eller produktion.

Sätter du in pengar på ett bankkonto, förlorar du reellt sett pengar idag (om du räknar med inflationseffekten).  Det finns inga rika som sitter i ett Joakim-von-Anka-kassavalv på en hög av pengar. De rika vilka jag känner, har inte mer på bankkontot än vad Svensson har.

Därför skall de rika antingen använda sina pengar eller beskattas hårdare.

Felet är där dels moraliskt, att lägga sig i vad andra ska göra med sina pengar. Det är deras ensak, då det är deras kapital. Vem är du (eller någon annan) att bestämma vad de ska göra med sina pengar? Jag lägger mig exempelvis inte i vad du gör med dina.

Sedan är det ett stort misstag att tro, att pengar som tas från någon som varit produktiv (och lyckats skapa en förmögenhet). Att ta dessa pengar i skatt och ge till någon korrupt politiker att fördela allmosorna och sedan tro att det skapar fler jobb. Glöm inte, för att tjäna en större förmögenhet, måste denne oftast först skapa en hel del arbetstillfällen. Vill man se ett starkt företagande på framväxt, måste man också acceptera och tillåta att de som också tar riskerna, arbetar hårt också kan tjäna pengar på kuppen om de är framgångsrika. De finns också få som är så bra att bränna pengar på skit, som politiker och byråkrater är.

Jag rekommenderar varmt Martin Borgs bok 365 sätt att slösa på dina skattepengar.

[Åbama]

Gårdagens reflektion,

Igår när jag åkte ett ärende med skåpbilen skannade jag runt mellan de olika radiokanalerna. På min vardagsbil bilen fungerar inte ens radion och det har inte heller gjort mig något. Detta då jag oftast hellre lyssnar på föreläsningar som intresserar mig. Vanligen via telefonen eller min iPad. I den här bilen (vår skåpbil) fungerade i alla fall radion.

Den här gången var det juridikprofessorn Mårten Schultz som pratade i radion. Jag har normalt lite svårt för offentliga personer vilka ofta tillfrågas av media och ombeds uttrycka sig som sakkunniga om lag och moral. Kanske mest för att jag får känslan att de anlitas för att de tillhandahåller och lämpliga sanningar. Alltså sådana åsikter som passar in på allmänt accepterade förklaringsmodeller. Ett typexempel på detta är kriminologen Jerzy Sarnecki. Att han exempelvis efter ett gripande i Södertälje, kallat skottlossning med automatvapen mot ett polishus för ”ett pojkstreck”. Inte minst också andra bortförklaringar på totalt oacceptabla händelser, beteenden och trender i samhället.

Den här gången var det i alla fall Mårten Schultz som berättade om delar av sitt liv. Han berättade om sin ungdom där han klottrat, stulit och till sist åkt dit för stöld. Lite pinsamt då pappa samtidigt var riksåklagare vid tidpunkten.   

När jag i all fall hörde det, tänkte jag tillbaka på advokaten och förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström. När han för en tid sedan berättade om ungdomen. Fusk i skolan, haschrökande och inbrott tillsammans med kompisen tillika statsministersonen Mårten Palme.

Måhända är det ett försök från dessa höga jurister att försöka verka folkliga. Att berätta om ungdomliga snedsteg och synder. När jag hör det, ser jag det däremot snarare som exempel ett bristande omdöme. En tveksam moralisk kompass vilken man i vart fall tydligt hade i ungdomen.

Jag själv då? Jag är på intet sätt perfekt, men trots en tuff uppväxt varken snattade jag, stal, fuskade i skolan eller gjorde inbrott. Helt enkelt för att jag redan som ung tyckte det var åt helvete fel att stjäla av någon annan. Ta något som jag inte själv också förtjänat. Jag jobbade visserligen extra svart under skoltiden, men det var trots allt pengar som jag förtjänade och på så sätt fick behålla merparten av. Måhända är jag då mindre folklig än dessa herrar, men struntsamma. Man förtjänar kanske inte fördömas hela livet för fel begångna i ungdomen. Å andra sidan kan omdömet i vuxen ålder ännu en gång ifrågasättas, om man nästan verkar stolt över gamla synder.

Något senare i radiopratandet kommer juridikprofessorn in på ämnet om rättshaverister. Visste du förresten att ordet ”rättshaverist” (med den betydelsen) enbart finns i det svenska språket? Jag visste det faktiskt inte innan, men det är å andra sidan rätt logiskt. Mer om det lite senare.

Mårten har i alla fall skrivit en bok som heter ”69 tecken på att du är en rättshaverist”.

Jag kan tänka mig att man som juridikprofessor och dessutom en som visar sig och verkar trivas i offentlighetens ljus. Att man då får en del epost från olika människor. Det finns också psykiskt sjuka människor som har en sjuklig drift av att hålla en konflikt vid liv. Där deras drivkraft är själva konflikten som sådan. Jag har själv träffat på den sortens trasiga individer i mitt tidigare yrkesliv. Konfronterats med dem i olika styrelsesammanhang.

Själv ligger jag troligen inte ens i närheten av att uppfylla merparten av vad jag kan förmoda är Mårtens kriterier för att vara rättshaverist. Jag har ett ordnat familjeliv med en fantastiskt älskande hustru och fantastiska barn som älskar sin pappa. Jag har dessutom ett fungerande socialt umgänge även om jag på senare år valt bort många personer som bara tar energi utan att ge någon tillbaka. Jag har en lång framgångsrik karriär med höga inkomster bakom mig. En karriär jag själv valt att avsluta helt enkelt då jag tröttnade på alla som skulle försörjas genom mitt arbete och mina inkomster. Jag har genom affärer också lyckats bygga upp ett personligt kapital och en liten förmögenhet. Inte heller är jag det minsta road av att lägga ned tid och energi på att mailbomba eller bråka med folk. Tvärtom drar jag mig i det längsta, då jag inser att det i Sverige ofta är bortkastad tid.

Vad jag däremot vänder mig mot är den allt för allmänna definitionen av rättshaverist. Att det allt för ofta används att avfärda någon som juridiskt har rätt i sak. Inte sällan någon som med fog kritiserar det offentliga för begångna misstag och försöker få upprättelse mot detsamma.

Vart vill jag då komma?
Jo, gör jag ett misstag som företagare riskerar jag livslång ekonomisk ruin genom skattetillägg. Det behöver inte ens vara något företagaren gjord medvetet eller något som inneburit någon ekonomisk fördel för densamme. Jag har själv sett exempel på företagare som trots duktiga anlitade bokföringsbyråer och revisorer, i försök att följa det allt komplexare regelverket kring skatter. Att de gjort något litet misstag som inneburit skattetillägg. Detta utan att de för den skull har myglat undan en enda skattekrona. Staten är i det avseendet obeveklig. Har du gjort fel, ska du också betala straffavgifter för det. Det finns fler exempel, när min fru skulle flytta bilen en kort sträcka från en parkeringsplats till en annan och glömde bilbältet var polisen obeveklig, betala böterna eller förlora i rätten.

När staten däremot gör fel mot den enskilde är det vanliga att det inte händer ett dugg. Jag vet inte hur många exempel jag sett på just detta. Det handlar om allt personliga erfarenheter från sjukvården, polisen och skolomsorg och annan offentlig förvaltning. Ser man på slöseri inom det offentliga, verkar Sverige vara något av rekordhållare. Ineffektivitet och slöseri har blivit något av ett signum inom den svenska statsmakten.

I något så ovanligt som en utmärkt kolumn i SVD den 20 april i år uppmärksammar Nicklas Lundblad problemet med att en kraftig mängd ökade anmälda tjänstefel mot det offentliga, samtidigt mängden vilka leder till åtal eller någon form av rättslig reprimand i stort sett är obefintligt.

Gör du dessutom en anmälan mot staten, så granskas och bedöms ärendet (i bästa fall) av politiskt tillsatta nämndemän. Tar du risken att driva ärendet civilrättsligt, så riskerar du stora ekonomiska kostnader med slutresultatet vilket är detsamma, att du inte får någon upprättelse. Risken är också påtaglig att du i slutändan av etablissemanget riskerar stämplas som rättshaverist på kuppen.

Tänk om vi någon gång fick se boken ”69 tecken på att du inte lever i en fungerande rättsstat”. Å andra sidan vore en sådan bok ett karriäristiskt självmord att skriva av en hög jurist. Den skulle sannolikt också tigas ihjäl av media då den så tydligt skulle ifrågasätta det kollektivistiska synsättets förträfflighet. Det skulle även krävas politiskt mod, ifrågasättande och en fungerande moralisk kompass för att våga skriva den boken. Något som gör att den knappast lär bli aktuell.

Avslutningsvis,
själv lever jag inte med lagar som mitt rättssnöre i livet. Istället vad jag anser är moraliska sunda riktlinjer. Jag gör inte sådant mot andra, som jag inte själv skulle vilja bli utsatt för. Det rättesnöret har inneburit att jag varken varit misstänkt för, åtalad eller följaktligen blivit fälld för något brott. Däremot ser jag inga moraliska problem (även om jag nu inte gör det) med svarta extrainkomster eller att koka egen sprit i hemmet för egen konsumtion. Jag har däremot stora moraliska problem med ett politiskt system som tar så mycket av vissa, utan att ge något större av värde tillbaka.

Puhhh, snabbt skrivet, nu blir det middag.

[ManoleteSTHLM]

Intressant läsning och Åbamas inlägg är synnerligen välskrivna och tänkvärda. Och Åbama, istället för att medvetet inte tjäna pengar för skatteunderlag till myndigheterna så är det väl en bättre idé att dra in de där pengarna och sedan flytta dem utomlands? Exempelvis köpa ädelmetaller från utlandet alt placera dem på något bankkonto. Nu kommer ju någon annan att tjäna de pengar som du annars skulle dra in och dessa personer kommer ju i sin tur att skatta för dem = mer till myndigheterna. Och eftersom du har barn så kanske de uppskattar lite ädelt arvegods...

[Fantom]

Mycket intressant läsning Åbama! Tack!

...Har du gjort fel, ska du också betala straffavgifter för det. Det finns fler exempel, när min fru skulle flytta bilen en kort sträcka från en parkeringsplats till en annan och glömde bilbältet var polisen obeveklig, betala böterna eller förlora i rätten...

Några år sedan jag åkte till Luleå skatteverkets huvud kontor, då jag hade en kort fråga angående min skattedeklaration, så jag tänkte ställa frågan där och lämna samtidigt deklarationen. Det var vid lunch tiden en vardag, jag åkte rund vid Skatteverkets kontor flera gånger och försökte hitta en ledig parkeringsplats, alla platser inom typ 3 km från huset var upptagna. Ja fan, jag hade en kort fråga som skulle ta 1-2 minuter maximalt, så efter 10 minuters bil åkning rund området jag bestämde mig parkera bilen nära Entré, då det finns en som typ halvparkerings plats där och jag såg att många förare lämnade sina bilar där en kort stund. Så jag tänkte göra samma sak, parkerade bilen där och sprang till kontoret, 1-2 minuter händer väl inget då... dessutom, jag parkerade bilen så bra, så den störde inga andra bilar. Tyvärr så fick jag stå i kön ca. 10 minuter och när jag var färdig och kom tillbaka till bilen, jag hade då en lapp på framrutan - parkerings böter på 800 kr. Så less jag blev då resten av dagen. Åkte ca. 150 km till Luleå (jag bodde i Jokkmokk då) för att "betala" pengar till staten + fick böter, fattade inte varför gjorde dom inga extra parkeringsplatser vid kontoret (för typ Skattekontor besökare), då många människor hade samma problemet som jag.
Bilder är från google maps, jag tror dom är gjorda sent på kvällen, då man ser inga bilar, men på vardagar det är fullt där.   
  / ber om ursäkt för OT

[Åbama]

istället för att medvetet inte tjäna pengar för skatteunderlag till myndigheterna så är det väl en bättre idé att dra in de där pengarna och sedan flytta dem utomlands? Och eftersom du har barn så kanske de uppskattar lite ädelt arvegods...

Fast Manolete, mina barn har redan bättre ekonomiska förutsättningar än många andra ungar. Både ekonomiskt då min fru och jag löpande har satt undan pengar till dem, men också då de är smarta, väluppfostrade, duktiga i skolan och har dessutom lärt sig språk.

Däremot har du givitvis rätt att det är synd att inte utnyttja sin potential. För mig var detta däremot till slut en motivationsfråga. Jag räknade en gång ut vad jag bidragit med till statskassan med i frågan om skatteintäkter. Det är många miljoner. Betydligt mer pengar än jag och min familj någonsin kommer att kosta samma statskassa.

I mitt tidigare jobb krävdes det samtidigt att du verkligen gav max för att hålla dig kvar vid toppen. Att du var supermotiverad och verkligen gjorde ditt bästa. Jag var det till slut inte. Jämför det med valfri elitidrottsman eller kvinna där du sade till idrottaren ”du är visserligen duktig, har vunnit flera guldmedaljer, men vi tänkte ta merparten av dina guldmedaljer och ge till någon som inte ens försökt tävla”. Sverige skulle då som nation inte ha speciellt många guldmedaljörer. För mig var den höga lönen mina guldmedaljer och det var också orsaken till att jag ansträngde mig.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot att bidra till ett samhälle där den som kommer från fattiga förhållanden också ska få samma möjligheter att studera och skapa sin egen framtid som för alla andra. Där även den med låga inkomster, också ska ha rätt till bra sjukvård. Det jag däremot vänder mig mot är det slöseri som finns på så många ställen. Där staten vuxit till en cancersvulst med ineffektiva myndigheter och där byråkratin bara sväller och att den har blivit ett självändamål. Där gemensamma medel ges bort till individer som aldrig haft för avsikt eller velat försörja sig själva. Individer som aldrig ens haft som mål, försökt eller kommer bidra till statskassan. Där vissa individer tillåts kosta enorma pengar, utan någon form av krav på motprestation.

Jag menar också att samhället (det svenska och i många andra länder) idag är en enda stor politisk lögn. Ja, om man är villig att se igenom lögnen, allt skitprat, alla floskler och poliska klyschor.

Jag vill helt enkelt inte längre betala för det samhället, då jag helt enkelt tycker det är sjukt. Jag vill inte använda hårt arbete, talang och målmedvetenhet för att försörja sådana som inte vill vara produktiva och försörja sig själva. I det avseendet är jag egoist, men jag tycker samtidigt jag är betydligt mindre egoistisk än de som försöker leva av mitt arbete och det jag producerat. De som vill ta frukterna från det jag skapat och dela ut till andra.

Kan däremot lugna dig med att jag redan har ett sparande i ädelmetaller som troligen slår de flesta här. Ett sparande som numera är tryggt förvarat.

[BullBar]

Det som bygger på en långsiktigt hållbar ekonomi, är att man producerar något av värde först, innan man kan konsumera. Den ekonomin vi har idag är till stora delar lånefinansierad.  Ett förhållande som både gäller i Sverige och andra länder.

Svenssons tillgångar är dessutom ofta låst till tillgångar i boende och aktier (vilket ofta är pensionssparande), medan skulderna är i reella pengar. Faller fastighets- och/eller aktiemarknaden faller också Svenssons tillgångar, medan skulderna är konstanta eller till och med ökar. Du är ju själv inne på den skuldbaserade ekonomin.

Jag håller med, och det var exakt det jag skrev.

Fast där gjorde du en ordentlig tankevurpa!

Jag känner flera riktigt rika. De som är ”rika” och som har blivit det genom eget arbete/företagande, har ofta blivit det genom att deras kapital arbetat åt dem. D.v.s. att pengarna varit investerade i företagande eller produktion.

Sätter du in pengar på ett bankkonto, förlorar du reellt sett pengar idag (om du räknar med inflationseffekten).  Det finns inga rika som sitter i ett Joakim-von-Anka-kassavalv på en hög av pengar. De rika vilka jag känner, har inte mer på bankkontot än vad Svensson har.

Felet är där dels moraliskt, att lägga sig i vad andra ska göra med sina pengar. Det är deras ensak, då det är deras kapital. Vem är du (eller någon annan) att bestämma vad de ska göra med sina pengar? Jag lägger mig exempelvis inte i vad du gör med dina.

Sedan är det ett stort misstag att tro, att pengar som tas från någon som varit produktiv (och lyckats skapa en förmögenhet). Att ta dessa pengar i skatt och ge till någon korrupt politiker att fördela allmosorna och sedan tro att det skapar fler jobb. Glöm inte, för att tjäna en större förmögenhet, måste denne oftast först skapa en hel del arbetstillfällen. Vill man se ett starkt företagande på framväxt, måste man också acceptera och tillåta att de som också tar riskerna, arbetar hårt också kan tjäna pengar på kuppen om de är framgångsrika. De finns också få som är så bra att bränna pengar på skit, som politiker och byråkrater är.

Jag rekommenderar varmt Martin Borgs bok 365 sätt att slösa på dina skattepengar.

Ok, rent moraliskt då... Jag tyckte precis som du när jag var ung. Ingen skall bry sig om vad Jag gör med Mina saker. Men så lätt är det inte. Vi lever i en värld där alla är beroende av ALLA. En person tillför nytta i samhället och därmed får medel att kunna tillgodo se sig med saker denne behöver i sitt liv. Enklare beskrivet kan man inte göra det. Att låta pengar arbeta för en, är generellt inte att tillföra nytta i samhället. Hårdrar vi det så är EGENTLIGEN de enda som tillför nytta i samhället de som producerar det vi faktiskt behöver. Mat, boende, hälsovård. punkt. Jag kan säga att det jag arbetar med DEFINITIVT inte bidrar till detta.

Definitionen av tillgång kan diskuteras och även definitionen på rik. Att många "rika" stockholmare som sitter på stor flashig strandvilla, Ferrari, skärdgårdsstuga, inga pengar på banken. men en massa Orealiserade "tillgångar" sitter ofta på höga lån osv osv. Det är inte en rik person enligt mig.

Att man investerar sina pengar i produktion och företagande är bättre än att sitta på pengarna ja, men inte optimalt. Det skapar endel jobb och så vidare. Det är när pengar rör på sig som dom kommer till nytta, precis som jag sa tidigare innan du fick en ögonvurpa och läste fel.
Skall investeraren ha en vinst på sin investering är det oftast på bekostnad av någon/något. Den enda anledningen att vi idag har så mycket ledig tid och bra levnadsstandard är på grund av billig energi. Skall du ha avkastning på dina pengar måste produktionsföretaget producera mera vilket gör att det krävs mer i ett eller ett annat led. Ett företag sitter ofta på en väldigt stor mängd pengar som inte används.

Titta på USA till exempel, dom har väldigt höga inkomstklyftor som bara blir högre och där går det åt helvete. Det mest optimala i vår nuvarande globala ekonomi är en bred och köpkraftig medelklass. Men som både du och jag har poängterad, den får inte vara lånebaserad och inte enligt nuvarande slit-ut-och-släng mentalitet.

Staten använder inte våra pengar optimalt, det tycker nog inte en enda svensk medborgare. Definitivt inte jag. Däremot så använder dom ALLA pengar vi ger dem. Och för varje hundralapp som spenderas så kommer ~90% tillbaka rätt in i statskassan igen. En en annan fördel är att staten kan använda pengar till det som är bra för Alla, inte enskilda. hur många företag tror du gör det?

Man får helt enkelt se det positiva i en snedvriden värld är mitt budskap.

[MarkusA]

En liten samhällsekonomisk kommentar till ovanstående. Ett effektivt och lätt system skulle på kort sikt vara katastrofalt. Tänk hur många ekonomer och jurister som skulle förlora jobben om man införde ett system som alla förstod och som var enkelt att tillämpa. Tänk så hemskt det skulle drabba de förmögna om man tog bort möjligheterna till avdrag.
Nej, fy! Så går det hu bara inte att göra. Vi behöver ineffektiviteten för att hålla folk sysselsatta och politikerna skulle vara de första att möta exekutionsplutonen om folk faktiskt förstod vad de håller på med i riksdagen.

[lillgrisen]

Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/

Jag har ingen koppling till dem.

[I_am_mine]

Undrar om inte skribenter i denna tråd kan tycka att centrum för rättvisa bedriver ett intressant arbete?
http://centrumforrattvisa.se/

Jag har ingen koppling till dem.

Utveckla gärna vad du tror kan vara intressant!