Vad krävs för att vara en "1%-are"?

[maggan]

Balanserat och genomtänkt. Jag får googla lite på "silverbubblan" för att få andra sidan av myntet också, jag har märkt att informationsbalansen blir ganska skev då jag oftast är inne på "stacker" sidor.

[Ebenezer]

Hittade precis denna tråden och vill bara säga att detta var bland det bästa jag lästa på länge. Speciellt tack till Åbama, skönt att fler tycker som jag.

[MrNook]

Mycket intressanta tankar här, inte minst från Åbamas sida. Snälla, låt de insiktsulla inläggen fortsätta för det är väldigt trevlig läsning. 

[Åbama]

KEJSAREN ÄR NAKEN!

Rätt kul att tråden ”återuppstått”. Kul också med glada tillrop. Skall bidra med lite funderingar i densamma. Mina tankar är samtidigt på intet sätt unika eller nya. Ayn Rand skrev om vad som nu händer i samhället redan på 50-talet. Jag rekommenderar varmt den som är intresserad av att läsa hennes romaner. Främst Atlas Shurgged (När jorden skälvde på svenska). Den är en tegelsten, men de logiska ljusglimtarna och insiktsfulla resonemangen gör den trots detta till läsvärd.

Jag tycker den senaste tidens skriverier om svindyra fester hos diverse myndigheter till stora delar visat vad det handlar om, även om det bildligt talat bara är toppen på ett gigantiskt isberg. Väldigt få om ens någon av festdeltagarna skulle frivilligt själva avstå 16´000 kr (som var kuvertkostnaden hos en av dessa institutioner) från den egna plånboken. Däremot anses det OK att någon annan avstår pengarna. Ännu mer accepterat var det när pengarna togs från den anonyma outtömliga statskassan. Ja, det var i vart fall OK, tills det blir uppmärksammat i media. Uppmärksammas det nämligen medialt, svarar politikerna med att de kan visa handlingskraft. Detta genom att ge den av dem tillsatte chefen sparken och belöna densamme arbetsbefrielse och lön i åratal framöver.

Det komiska är då, när politikerna skall visa ansvar. De talar i ordalag om att slöseri riskerar urholka förtroendet för staten och minska dess legitimitet hos medborgarna. För att därför visa sig handlingskraftiga förklarar de med myndig stämma då att myndigheternas festande därför skall utredas. När jag hörde det, undrade i alla fall jag två saker. 1, kostar inte utredningar också skattepengar? och 2, är inte denna oändliga rad av myndigheter och institutioner ett slöseri i sig?

En annan aspekt är givetvis rättssystemet eller vad som kan sammanfattas med den svenska rättsrötan. För en tid sedan talades det om en våldtäkt på nyheterna. Polisen hade lagt ned utredningen redan innan provsvaren ens hade hunnit komma tillbaka. När övergreppet (både det rättsvidriga och det sexuella) uppmärksammades i media, meddelade samma polismyndighet dagen efter via samma nyhetsredaktion att utredningen återupptagits.

För polisen var detta vad som brukar kallas att göra en pudel. Man ville tysta kritiken och lösa problemet med den negativa mediala uppmärksamheten. För mig är nästan det senare agerandet än mer skrämmande. Har man rätt mediala kontakter för att få ut ett brott som en nyhet. Har man det, eller för all del är man en tillräckligt känd person. Då (men enbart då), har man möjlighet till rättsligt skydd. Har man det inte får man stå sitt kast. Att slentrianmässigt lägga ned fullt utredningsbara brott är också vardagsmat hos polisen. Att inte öppna nedlagda utredningar om dessa brotts trots begäran om överprövning från brottsoffren likaså.

Jag har flera vänner som arbetar inom rättsväsendet. Flera av dem har om möjligt en än mer cynisk syn på saken än mig. En god vän berättade att nyutexaminerade poliser brukar kunna hålla skenet uppe några månader. Sedan börjar det moraliska och motivationsmässiga förfallet ta över. Detta när de ser hur illa det fungerar i verkligheten. Han berättade att han deltagit i rättegångar, där han bland annat iaktagit nämndemän sitta och sova.

Jag skrev i ett annat inlägg på forumet så här. Skall man se det lite filosofiskt så är definitionen av en tjuv en person som tar något han inte har rätt till, exempelvis pengar. Staten å sin sida, tar enormt mycket pengar med förespeglandet att bland annat skydda oss mot brottslighet. Om staten då inte skyddar oss mot brottslighet (trots tidigare sagda utfästelse och tagen betalning). Vad skiljer då staten moraliskt mot tjuven?

Jag menar därför å min sida att en sådan stat tvärtom helt saknar legitimitet, att staten därför är att jämställa med tjuven och skattesystemet (i dagens tappning) därför är stöld (så var vi igång med skattediskussionen igen).

En annan diskussion är varför vi har politiska domstolar.  Men timman är sen så det får komma vid senare tillfälle.

Slutligen, dagens politiska system och kan liknas vid HC Anderssens saga om Kejsarens nya kläder.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kejsarens_nya_kl%C3%A4der

Citat från Wikipedia:
”I sagan syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder en magisk tråd som gör att korkade personer inte kan se den. I själva verket använder de ingen tråd alls, men eftersom ingen vill framstå som korkad låtsas alla om att de ser "kläderna", och kejsaren vandrar omkring naken.

Bokens sensmoral används ofta för att symbolisera hur människor anpassar sig till gruppen, även när det är uppenbart för dem själva att gruppen har fel. Att liksom det lilla oskuldsfulla barnet i sagan utbrista Kejsaren är naken! innebär att påpeka något som alla kan se, men som ingen vågat säga.”

[Åbama]

Den här tråden blev ju en sticky så jag fortsätter på ämnet.

Idag läste jag en intressant artikel. Artikeln var i nätvarianten av tidningen Entreprenör om Jens Nylander, mer känd som Jens of Sweden.

Jag kommer faktiskt ihåg Jens och hans företag. Jag kommer också ihåg vad jag då, när det begav sig fick för uppfattning om honom. För mig framstod han vid tidpunkten som en uppkomling och skrytmåns. En som i tv visade sitt luxuösa liv med vattenskotrar och festande. En som gärna odlade bilden av sig själv och sitt varumärke i media.

Han var samtidigt en entreprenör som vågade sticka ut och satsa. En som ville driva och utveckla en verksamhet framåt. Efter sju år är alltså myndigheternas hetsjakt slutligen över för honom. Frågan är vad det kostat både i energi och för skattebetalarna i avlönande av byråkratiska blodhundar. Sju år av kostnader, dödande av motivation och entreprenörskap.

När jag läser artikeln drar jag mig till minnes om ett annat fall som i vart fall nämnts i medierna. Något som kan liknas vid ett justitiemord. Fallet var Johan Björkman.

Johan Björkman var en finansman, styrelseproffs och en erkänt skicklig företagarprofil. När drevet satte igång fick media på ett mystiskt sätt löpande information om den då pågående brottsmisstanken och (som det senare skulle komma att visa sig) den totalt grundlösa brottsutredningen mot honom. Något som innebar att Johan trots sin kompetens förklarades persona non grata ur flera styrelser och att han fick löpa gatlopp i media. Johans bror advokaten Per Björkman skrev efter hans död en väldigt bra artikel om ämnet i Newsmill. Denna fick inte oväntat en bråkdel av för att inte skriva totalt obefintligt intresse från media. Man kanske skulle berömma att den alls publicerades i mediasverige.

Jag känner själv till i åtminstone till två liknande fall där jag personligen känner duktiga företagarprofiler som utsatts för anklagelser och övergrepp från myndighetshåll. En gav upp och betalade pengar han aldrig borde behövt betala. Böter för ett brott han aldrig begått. En annan fick spela in samtal för att dokumentera tjänstefelen, hota att avslöja berörd tjänsteman och stämma honom, för att slutligen få rätt.

Jag kommer också ihåg när Göran Lambertz fortfarande var justitiekansler och var inbjuden som sommarpratare i radion. Han menade i programmet att rättshaverister var ett stort problem för myndigheten. I nästa mening berättade han att uppskattningsvis tre/fjärdedelar av rättshaveristerna juridiskt hade rätt i sak. Jag kommer än idag ihåg min reaktion trots att det var flera år sedan radioprogrammet sändes. Hur kunde det vara ett problem att människor som utsatts för makt- och myndighetsmissbruk och som juridiskt hade rätt i sak också försökte få rätt och upprättelse? Är det ett exempel på rättshaverister eller på ett havererat rättssystem och ett moralist depraverat samhälle?

För mig är svaret självklart, men så tycker jag att det ska finnas en rättslig måttstock som gäller för precis alla. Precis som en entreprenör ska kunna åtalas och få hårda ekonomiska efterverkningar borde myndighetspersoner som missköter sig löpa exakt samma risk.

Frågan är då slutligen, vart är ett samhälle på väg som plågar och förföljer entreprenörer på det sätt som idag sker?

FN´s välfärdsprognos kanske ger en fingervisning om vart vi är på väg. Enligt FN´s prognoser kommer Sverige att bli ett betydligt sämre land. Enligt HDI-prognosen har Sverige 2020 passerats av bland annat Grekland. År 2025 av Lettland, Litauen, Kuba och Förenade Arabemiraten och 2030 av Libyen.

[Silverräven]

Även jag har sett välfärdsprognosen, och även om det bara är en prognos så är den skrämmande. Dock är den inte helt förvånande, det känns som man i Sverige gör sitt bästa för att kväva företagandet, vilket ändå är landets livsnäring. Ett välmående land bör i min mening ha ett starkt näringsliv och en liten men effektiv stat, dvs stor närande sektor och en liten tärande dito. Det känns som situationen är den rakt motsatta.

Om prognosen blir verklighet kommer allt fler få det allt sämre. Frågan är vilken framtid Sverige och dess folk har om inget görs?

[hen]

Sverige kommer att gå käpprätt åt helvete

[Shiv]

Intressant att vi ligger SIST år 2030, detta trots att listan utökats med 17 länder...

[Silverräven]

Human Development Index baseras sedan 2010 på ett antal olika parametrar som i en ekvation ger ett värde som ligger till grund för ett lands ranking inom HDI.

Det är följande (saxat från wikpedia):

• A long and healthy life: Life expectancy at birth
• Education index: Mean years of schooling and Expected years of schooling
• A decent standard of living: GNI per capita (PPP US$)

Skall man gå efter prognosen så är min gissning att Sveriges ekonomi först går utför med hög arbetslöshet, vilket minskar inkomsterna och även konsumtionen. Den svenska skolan är redan i kraftigt fall, vilket påverkar "Education index". Slutligen, med en fattigare och mer outbildad befolkning samt hög andel bidragstagare minskar även Sveriges konkurrenskraft i världen och därmed även intäkterna i större skala, och vilket på sikt sänker den förväntade livslängden till följd av ett havererat välfärdssystem. Att sjukvården redan är överbelastad är ingen hemlighet.

Frågan är om man inte skulle bryta ut detta i en egen tråd?

[sebari]

Wow Åbama, tack för dina kloka ord! Det är ett sant nöje att läsa dina eminenta inlägg. Är en ung student från Göteborg som ser upp till dina tankar och åsikter.

[mega_n]

Jag återgår till trådens fråga...  : Vad krävs för att vara en "1%-are"?

Här är några snabba kännetecken som jag tror är typiska:
* Ha tillgångar. Eller skaffa sig tillgångar och inte gå i fällan att göra som "alla andra gör" (99%).
Spara och köp kontant istället för att skaffa konsumtionsskulder t ex.
* Man lånar ut pengar snarare än att låna pengar. Dvs, ränta-på-ränta jobbar i 1%-arens favör.
De som lånar jobbar motströms och det är svårt att spara då mycket onödiga pengar går till räntor.
Ev har man kanske också har bra kanaler för att låna billigt och låna ut dyrt.
* Tjäna pengar på kapitalet snarare än inkomst. Därför att kapitalvinster beskattas lägre. Inkomster beskattas hårdare och drabbar därför de andra 99% hårdare.
* Köpa och äga fysiska tillgångar. Guld/silver/fin konst/värdefulla antikviteter, fastigheter etc.
Värdet på tillgångar stiger.  Beskattas dessutom endast vid försäljning. 

Allt detta gör att klyftorna ökar tills alla kan räknas in i ett av de två facken. De som är fattiga och de som är rika. Mellanklassen kommer helt att utrotas ifall detta fortsätter. Vid något tillfälle kommer det troligen att bli revolution och protester då några få sitter på alla tillgångar. Vem vet?

/mega_n

[Frederyck]

Jag återgår till trådens fråga...  : Vad krävs för att vara en "1%-are"?

Allt detta gör att klyftorna ökar tills alla kan räknas in i ett av de två facken. De som är fattiga och de som är rika. Mellanklassen kommer helt att utrotas ifall detta fortsätter. Vid något tillfälle kommer det troligen att bli revolution och protester då några få sitter på alla tillgångar. Vem vet?

/mega_n

För att åter gå lite OT så läste jag nånstans att många länder, inklusive USA ligger idag på ungefär samma pengaskillnad mellan rika/fattiga som Ryssland gjorde före revolutionen 1917. Jag kan dock inte backa upp det påståendet med faktiska länkar. Men det tål att funderas på: när känner sig den stora massan tillräckligt lurade för att göra nåt åt saken? (Och det spelar ingen roll om det är berättigat att känna sig lurad eller ej).

[alphadude]

Jag återgår till trådens fråga...  : Vad krävs för att vara en "1%-are"?

Allt detta gör att klyftorna ökar tills alla kan räknas in i ett av de två facken. De som är fattiga och de som är rika. Mellanklassen kommer helt att utrotas ifall detta fortsätter. Vid något tillfälle kommer det troligen att bli revolution och protester då några få sitter på alla tillgångar. Vem vet?

/mega_n

För att åter gå lite OT så läste jag nånstans att många länder, inklusive USA ligger idag på ungefär samma pengaskillnad mellan rika/fattiga som Ryssland gjorde före revolutionen 1917. Jag kan dock inte backa upp det påståendet med faktiska länkar. Men det tål att funderas på: när känner sig den stora massan tillräckligt lurade för att göra nåt åt saken? (Och det spelar ingen roll om det är berättigat att känna sig lurad eller ej).

Här en film som illustrerar detta ganska tydligt.

Wealth Inequality in America

Sen hur det relaterar till situationen i Ryssland innan revolutionen har jag ingen direkt koll på.

[Stacker]

Jag har tröttnat rejält på Sverige. Det är visserligen ett i grunden fint land vi lever i och vi har ju länge legat i topp i olika undersökningar som mäter välmående i olika former - må vara ekonomiskt, socialt, trygghetskänsla och så vidare.

Men nu faller vi snabbt neråt på alla plan. De skarpa och välformulerade inläggen i den här tråden visar med iskall tydlighet att Sverige håller på att rasa ihop. Sverige och svenskarna har blivit ett offer för vår egen liknöjdhet, bekvämlighet och välmående.

Några exempel:

-Skolan förfaller totalt, unga börjar idag vuxenlivet utan några egentliga kunskaper. Företrädare för högre utbildningar slår larm om att nya studenter på universitet och högskolor ligger på grundskolenivå i de flesta ämnen. Det är sant att de äldre (som jag, 70-talist) i alla tider klagat på den lata och okunniga ungdomen, men nog finns det fog för det nu! Var är de unga, skarpa entreprenörerna som ska skapa de nya arbetsplatserna för tiotusentals människor? De nya IKEA, Sandvik, ABB? Man frågade en massa ungdomar om deras drömarbetsgivare. Svaret? En app-makare som gör spel till mobiler och surfplattor! Det är sant att app-makande är en blomstrande industri i Sverige, men den sysselsätter bara några hundra människor och vinsterna hamnar på konton utomlands, ironiskt nog för att de unga it-entreprenörerna givetvis gör vad de kan för att slippa skatta bort i stort sett hela frukten av sitt hårda slit!

Vilket osökt för oss in på nästa punkt:

- Staten och skatterna. Varför ska man överhuvudtaget anstränga sig och försöka skapa något i det här landet, när stat och kommun lägger beslag på nästan allt du drar in? En liten ensamföretagare kan inte trixa och fixa med räntesnurror och förlustavdrag hit och dit mellan olika bolag och därmed få behålla lite mer. H*n är lika utsatt för socialiststatens konfiskatoriska härjningar som en vanlig löntagare. Åbama har beskrivit detta utförligt i tråden så jag behöver inte upprepa hur det ligger till. Jag har ett antal idéer om företagande av olika slag. Ingen av dem tänker jag förverkliga i det här landet, där du jobbar må-to em. för att försörja onyttiga drönare och småpåvar överallt i det offentligt avlönade samhället. Inkomsterna från to em. och fredag får du behålla själv. Jag fattar inte hur någon ids starta eget i Sverige. De måste verkligen brinna för det de gör och inte kunna tänka sig ett liv som anställd.

Vi som vill vara anställda drabbas emellertid av att:

Arbetstillfällen försvinner utan att ersättas av några nya. Istället ska folk valsa runt i åratal i arbetsmarknadsåtgärder och meningslösa utbildningar för att snygga till statistiken. Nästan varje vecka ser vi industrivarsel och företagsnedläggningar till följd av att omvärlden, Främst Kina/Indien, snabbt knappar in på Sverige och kör om oss på alla möjliga områden.
Ericsson kommer att försvinna, utraderade av Huawei, ZTE mfl..
Wallenbergarna har genom ofattbar nonchalans snart schabblat bort Sveriges industriklenod Scania till tyskarna och VW/MAN. Scania Södertälje kan se fram emot att bli nerlagt, förutom att kanske F & U-avdelningen "Berget" kan få vara kvar på nåder.
Volvo PV? Kan klara sig någorlunda om det går fortsatt bra i Kina men det lär inte bli Sverige som får eventuella nya arbetsplatser. Faller däremot Volvo är det ajöss för västkusten och svensk fordonsindustri, med tiotusentals jobb borta.
Volvo Lastvagnar är katastrofalt dåligt skött och vi kan bara be till högre makter att de skärper till sig och klarar sig i den allt hårdare globala konkurrensen.
Skogsindustrin, Sveriges ryggrad, kommer att drabbas hårt av den kommande kraftigt minskade efterfrågan på massa, när digitala media gör att papperstidningar, -magasin och -tidskrifter försvinner världen över. Återstår att exportera virke till länder utan egen skog. Hur kommer det att gå?
Vad ska svenskarna jobba med i framtiden? Hur ska vi försörja oss? Ska alla kanske sitta och blogga till varandra?

"Jobless growth" är ett väletablerat begrepp som innebär att även fast tillväxten rullar på skapligt och ekonomin är stark så skapas inga nya jobb, eftersom perverst höga skatter och avgifter gör det för dyrt att ha personal (finns såklart även en rad andra orsaker, höga krav på avkastning till aktieägare t ex). Företagen rationaliserar därför så hårt de kan. Lean production ska det vara och för de halta, lytta och lite speciella finns ingen plats på dagens hårdtrimmade arbetsmarknad. De hamnar i Fas-3 istället, avlönade av dig och mig.

Sjukvården bryter samman. Vi har en åldrande vårdkrävande befolkning parat med en yngre bort-curlad generation som springer till vården för minsta lilla struntåkomma och högljutt kräver dyrbar specialistbehandling, annars anmäler man minsann vårdgivaren! Detta klarar inte vårdapparaten utan det blir försämringar på alla områden. Vänj dig vid att ligga i korridoren ett par dagar innan du får hjälp av en sönderstressad läkare som tittar i kors efter ännu ett trippelarbetspass. Hur riktig är egentligen den där diagnosen han mumlade fram? Samtidigt slukas enorma resurser av ineffektiva landsting med en massa mellanchefer och pappersvändare som inte uträttar ett dugg av värde.

Sist men inte minst, den massinvandring från MENA (Middle East and North Africa) som inte visar några tecken på att upphöra utan tvärtom öka framöver. Det säger sig självt att om vi fyller upp Sverige med hundratusentals människor från världens absolut mest korrupta och sämst fungerande länder så kommer det att påverka det här landet till det sämre och inte till det bättre! Att kasta dyrbar utbildning på totalt obildbara analfabeter är ett vansinnigt slöseri med skattepengar och resurser. Även de MENA-individer som faktiskt anstränger sig och försöker komma in på arbetsmarknaden blir kvar ute i kylan, eftersom de allra flesta svenska arbetsgivare helst anställer svenskar, för det blir enklast så. Det finns inte många jobb man idag klarar utan att kunna läsa,skriva och tala hyfsad svenska. Återstår ett mindre antal arbetstillfällen inom städning, kollektivtrafik, service och liknande okvalificerade yrken. Dessa få branscher kan omöjligt suga upp hundratusentals nya svenskar. Följden blir ett ofta livslångt bidragsberoende för alla dessa människor, samt deras äldre anhöriga som fått komma hit.
Försörjningskostnaden är bara en del av problemet. Lika illa är den förlust av tillit mellan människor som massinvandringen medför. Denna tillit är själva kittet som håller ihop ett samhälle. När allt färre litar på sina medmänniskor eftersom att man är orolig för att bli lurad eller bedragen så fungerar allt mycket sämre på alla plan.

Ni som inte kan tro på att det är så här illa, som köper den officiella arbetslösheten på 8,5 procent, betänk detta: en invandrare som ett par timmar i veckan coachar en annan mer nyanländ invandrare om hur det fungerar i Sverige anses ha ett jobb, anses vara "sysselsatt" och hamnar därför inte i arbetslöshetsstatistiken. Likafullt är h*n naturligtvis egentligen arbetslös och helt bidragsberoende, år efter år. På så sätt snyggar man till statistiken, för att undanhålla det obekväma faktum att massinvandringen allt sammantaget kostar runt 110-130 miljarder/år.

(Gör nu inte om tråden till en invandringsdebatt bara för att jag tog upp det här är ni snälla. För det rekommenderar jag forumet Flashback istället. Invandringsproblematiken som förmedlas där gör en alldeles knäckt. Visst kan vi här i det privilegierade Norden hjälpa de som lider i världen men alla kan inte komma hit och bli försörjda av svenska skattepengar. Det går ju inte.)

Pensionerna. Allt pekar på att vi som är 70-talister och yngre inte kommer att ha mycket pengar att hämta från samhället på ålderns höst. Pensionerna är beroende av utvecklingen på börsen och den kommer att stå och stampa framöver, permanent tror jag. Man måste alltså själv spara ihop och placera smart för att kunna klara ålderdomen på annat än vatten och bröd. Det svenska välfärdssamhället har varit bra för pensionärerna men saknar förutsättningar att vara det framöver.

Så, vad ska man göra, var ska man fly? Alla välutvecklade länder har sin egen problematik som ofta påminner om Sveriges: välfärdsstaten blir för stor och för dyr och bryter samman under sin egen tyngd och komplexitet och löftena om allt till alla, som betalas med någon annans pengar. Att bara flytta till ett annat land skulle antagligen inte vara så mycket bättre.

Därför vore det kul att skapa ett nytt slags samhälle. Som ett experiment. Hur skulle det gå? Jag tänker att man slår sig ner på en obebodd paradisö nånstans vid södra vändkretsen/tropikerna och startar om på nytt. Alla öar ägs väl förstås redan av något land men man kanske kan få till något slags långleasingavtal? Ungefär som England med Hong Kong. Här på forumet finns säkert en del kapitalstarka individer som liksom jag är är less på det i flera bemärkelser kalla och snart havererade Sverige och vill bryta upp för att göra något annat. Bara det finns färskvatten, fiske och möjlighet att odla mat och hålla djur på ön så räcker det för mig. Det skulle vara/bli:

- Inga eller mycket låga skatter, endast för att möjliggöra en viss grundnivå av service och säkerhet. Eventuellt för att betala hyra/leasing av ön, om det inte går att få leva där gratis.
- Byteshandel och guld/silver som valuta.
- Ett lagråd för att handlägga tvister. Våld, stöld eller annat oacceptabelt beteende medför omedelbar avvisning.
- Något slags styre förstås. De med mest ansvar och som bidrar mest får mest att säga till om, i en fallande skala. Demokrati kanske kan fungera i liten skala. Den som missbrukar öns demokrati för orättfärdig egennytta skickas också iväg.
- Alla former av socialism är bannlyst. Det vill säga att ta någons tillgångar för att omfördela dem till någon utgiftspost som anses behövlig. Med undantag för #1, skatter.
- Sjukvård och omsorg är ett svårt område. Man får fondera medel till sin egen ev. vård. Kanske starta ett sjukförsäkringsbolag. Blir det allvarligt får man väl återvända hem med svansen mellan benen, anse sig besegrad av systemet och inse att den hårdbeskattade välfärdsstaten trots allt inte är så dum...
- Eventuella medföljande eller på-plats-producerade barn hemskolas.

Ni behöver inte skicka PM om att ni vill vara med och fråga när vi startar! Jag kan ändå inte göra det här just nu. Måste spara ihop en massa pengar först ju. Och med det lilla som blir kvar av löningen efter skatt lär det ta ganska många år.
Ta det som ett tankeexperimet. Man får gärna skriva om man tror det skulle funka eller snabbt krascha p.g.a. en massa problem som uppstår, problem som jag i mitt trötta sinne inte kommit på just nu.

[mega_n]

Stacker:

Som du säkert vet finns det en del försök i den riktningen. Kanske inte riktigt lika långtgående som du pratar om men ändå...
Som http://galtsgulchchile.com/ tex.

Själv är jag kanske på väg...
Jag har optimerat mitt arbete(egen företagare) och minimerat mitt skattetryck genom att försöka dra mig ur systemet så långt det går och förenklat mitt liv.
Har på senare tid tillbringat 50% av min tid i annat land. Skaffat "familj" och byggt hus. Land med låga skatter, billigt att leva och bo samt begränsad välfärdsstat och varmt klimat. Har tex inte behövt fylla i en enda blankett för husbygget. Nu har alla land nackdelar så även detta, men såhär långt har det funkat bra.

/H