Det blir lätt förvirrat när man talar om ”risk” med en produkt/vara/tjänst/etc. Det som finns är egentligen bara sannolikheter (sannolikheten att metallen inte existerar, sannolikheten att bolaget konkar, etc). Men detta kallas ofta för ”risk”.
Den faktiska ”risken” (för dig) är ju ”sannolikheten för att det går illa” x ”konsekvensen för dig om det går illa”. Det gör att man alltid kan balansera någonting som är mindre säkert med att i gengäld bara stoppa in ett mindre kapital.
Det finns i princip två nivåer av ”risker” med dessa ETFer/ETCer:
Den första är den risk som finns dokumenterad i prospektet. Där beskrivs alltid detaljer kring faktiskt ägarskap, förvaltning av underliggande metall, revision, etc. Utifrån detta kan man bedöma sannolikhet för att det går åt fanders som konsekvens att att det gick åt fanders någon annanstans (DB t ex).
Den andra är risken för att det första inte stämmer när det verkligen gäller.
Min syn är alltid att det är den andra faktorn (i risk=sannolikhet x konsekvens) som är viktigast, eftersom den är helt under min kontroll. Genom att se till att inte stoppa in för mycket kapital så begränsar jag risken och kan därför syssla med saker som är ”riskabla” (ibland går det åt h-e, men andra gånger går det otroligt bra).
Min slutsats blir att jag inte har något emot dessa produkter (fysiskt backade PM ETCer), men att jag väljer att inte lägga alla äggen i samma korg och inte heller låter summan av korgarna bli för stor del av min totala investering.
Så mitt svar blir ”riskerna är låga nog att dessa produkter kan användas, givet lite elementär riskhantering”.
