Men vad är detta!
Du skriver att vissa kan tycka "att det är rättshaveristiskt osv." för att i nästa andetag förklara att du har vänner som ändå överväger detta.
Du fortsätter vidare med att deklarera att dessa minsann "är högutbildade, högpresterande, intelligenta som faktiskt talar i de ordalagen",
Det förefaller då svårt att tolka innebörden annorlunda än att dessa egenskaper skulle tona ned den påstådda rättshaveriststämpeln.
Den intresserade kan ju alltid byta egenskaperna mot lågpresterande, obildade, trögtänkta och därefter fundera över huruvida egenskaperna färgar den retoriska poängen.
Dvs. auktoritetsargument - argumentum ad verecundiam.
Detta är givetvis självklarheter för den retoriskt bevandrade, men icke desto mindre värt att påpeka.
inte att du menade att de jag åsyftade också kvalade in bland dessa narcissister. Varför nämnde du det då?
Jag nämnde några egenskaper som är relevanta för begreppet "rättshaverist" och inte dina vänner. Du nämnde relevanta egenskaper rörande vännerna och inte för en "rättshaverist".
Poängen var att kortfattat genomlysa retoriken. Jag misslyckades tydligen med att få dig att förstå. -Dumma mig!
slänger du dig bara med ”fina ord"
Jag är förvisso ingen förespråkare av särskrivningar och maniskt användande av "dem" så därvidlag har du en poäng.
Men du skall även veta att jag "slänger" mig med de ord och uttryck jag finner passande, oavsett om Herr Åbama finner dessa "fina" eller ej.
Så var framgår det att trådstartaren sugit energi ur landet?
Nej, jag påstår inte att TS har sugit energi ur landet. Var skrev jag det?
Det var en del av min liknelse vilken de facto ej är verkligheten utan en förenklad modell av verkligheten.
Dock ligger det kanske nära till hands att misstänka att eventuellt hat/missnöje gentemot en part inte utgör en idealisk bas för samarbete.
Personer på företag e.d. med motsvarande egenskaper benämnas ibland "energitjuvar" och påverkar produktionen negativt. Detta trots att personen i fråga utför sina arbetsuppgifter till fullo.
Individen kanske till och med sätter sig på nätet och smutskastar företaget, ledningen och dess (i övrigt nöjda) personal. Var och en får väl avgöra om detta är önskvärt.
Jag har efterhand försökt att nyansera och utveckla liknelsen då den (möjligen?) var väl kantig för att alla skulle förstå andemeningen.
Ett relativt vanligt tillvägagångssätt i normala meningsutbyten enligt min mening.
Du väljer istället att gå i polemik rörande ordval och kalla det "ducka".
Jämförelsen med diskussionen mellan kommunisten och entreprenören jag överhörde (och tog som exempel) är i högsta grad också relevant.
Jag har inget problem med att du använder din liknelse. Den var en fin anekdot ur ditt liv vilken troligen har stort symbolvärde för dig.
Men så fort du skriver KOMMUNIST och FULLBLODS-LENINIST istället för "en person" så har du skapat dig ett skolboksexempel på halmdocka.
-Kommunisten är dum och säger dumma saker... -Jag hävdar att "2818181" tycker som kommunisten... Och Voilà! Alltså är "2818181" lika dum...
Så för att sammanfatta din argumentation med ett ord: "blateratio"
Vet ej om "blateratio" kvalificerar som ett "fint" ord. Dock ett synnerligen torftigt och märkligt utalande från en liberal förespråkare för en fri och levande debatt.
Möjligen var det så att det faktiskt behövdes lite sömn (obs! spekulation från min sida är väl säkrast att säga).
Men nu skall även jag göra något viktigare än att svara, - öppna en Peroni ute på altan.
I morgon tänker jag för övrigt nyttja vår fantastiska Allemansrätt till att ströva på min egen och i mina grannars marker.
Skål på dig, Åbama!
