Vad krävs för att vara en "1%-are"?

[Baltikinkasso]

Man kan tro att det är medlemmar av kriminella mc-gäng jag frågar om, men så är inte fallet. Istället är det om de nya 1-procentarna, alltså den rikaste procenten. Var går egentligen gränsen i Sverige? Vilka bör se upp den dag Occupy Walls Street tagit över Sverige?
SCB har en del statistik, bla. befolkningen uppdelad i deciler (tio lika stora grupper): Förmögenhetsstruktur 2007 för individer i decilgrupper efter nettoförmögenhet. Där finner vi att den rikaste tiondelen har mer än 1 704 000kr i nettoförmögenhet. De rikaste 10 procenten var alltså inga problem att hitta med hjälp av SCB. Men för att nå till 1 procent krävs lite mer statistikläsande.
Nästa tabell är mer intressant: Nettoförmögenhet i olika intervall 2007. Här detaljrikedomen högre, speciellt i de högre förmögenhetsgrupperna. En snabb summering visar t.ex. att 1,5% av befolkningen har nettoförmögenhet på över 5 000 000 kr. Tittar vi vidare på denna grupp så visar statistiken att 77% av dessa ligger i intervallet 5Mkr - 10 Mkr, 16% i 10Mkr osv. Jag antar därför att i gruppen 5Mkr - 10Mkr så ligger de flesta närmare 5 än 10 Mkr. För att skala bort de extra 0.5% för att nå upp till rikaste 1% så borde det troligen räcka med att ta bort gruppen 5-6Mkr, så en en gissning kan vara att det krävs 6Mkr för att tillhöra gruppen 1% i Sverige?

[Åbama]

Det jag tycker är intressant är varför vissa grupper vill sortera och peka ut andra (som regel i negativa ordalag) för deras inkomster. Jag kvalificerade mig inkomstmässigt under en kort period i mitt liv för tidningen Connoisseur. Dvs. den s.k. miljonärstidningen. En riktig blaska med annonser för klockor, båtar, dyra bilar samt glättiga reportage. Jag var värd varenda krona av inkomsterna (även den stora andel som togs ifrån mig i skatter). Under en relativt lång period stod jag inkomstmässigt ovanför den 90:e percentilen, dvs. tillhörde 10% gruppen med högst inkomster i samhället.

Förra året tjänade jag istället under ingångslönen för en deltidsarbetande undersköterska, dvs. riktigt lite. Inte för att jag låg på latsidan eller levde av sparade pengar. Inte heller för att jag förlorat förmågan att tjäna pengar (tvärtom), utan för att jag faktiskt inte längre vill ha några större inkomster i Sverige. Kan också göra detta då jag har låga omkostnader, inte har några lån och därför inte behöver några stora inkomster för att ändå kunna leva bra. Framförallt har jag valt låga inkomster för att jag inte vill fortsätta att ge samhället (som ger allt mindre av värde tillbaka), en så stor del av medlen jag arbetat ihop. För att jag inte vill försörja parasiter och byråkrater mer än absolut nödvändigt.

De som demonsterar mot folk med höga inkomster inom det privata näringslivet, har ett val, de kan välja bort de företag som de tycker har motbjudande löne- och bonussystem. Jag skulle själv aldrig exempelvis vara kund hos JP Morgan eller Swedbank heller för den delen. Detta helt enkelt för att jag inte gillar deras affärsfilosofier. Vad jag däremot inte kan välja bort, utan tvingas mot min vilja, är att betala för all skit inom det offentliga. Varför hörs inte samma protester mot detta tvång?

[devetu]

Åbama:
Intressant historia och gillar att du tog ställning till vad du anser vara rätt!

Tummen upp för det

[Baltikinkasso]

Åbama, jag gillar som fan vad du skriver! Samtidigt är det riktigt tragiskt att systemet drivit dig så långt att du väljer bort värdeskapande eftersom du känner dig utnyttjad via överbeskattning. Extra tråkigt är det att du är långt ifrån ensam - jag tror det är många som måste lägga en ansenlig del av sin kreativitet, arbetslust och tid på att försöka få behålla så stor del av kakan istället för att göra riktigt arbete. Till slut tröttnar många till stor förlust för både sig själva och alla andra.

[iznogood]

Eller gör de som de flesta och startar företag utomlands och ofta även byter medlemskap. Tragiskt att vårt system driver bort entrenörer och företagare =/

[Silverräven]

I Sverige är det fult att jobba sig rik, medan det är socialt accepterat att ärva en förmögenhet eller vinna på Lotto. Hur kommer det sig? Kan det vara jantelagen och den socialistiska avundsjukan som spökar?

[Åbama]

Åbama, jag gillar som fan vad du skriver! Samtidigt är det riktigt tragiskt att systemet drivit dig så långt att du väljer bort värdeskapande eftersom du känner dig utnyttjad via överbeskattning. Extra tråkigt är det att du är långt ifrån ensam - jag tror det är många som måste lägga en ansenlig del av sin kreativitet, arbetslust och tid på att försöka få behålla så stor del av kakan istället för att göra riktigt arbete. Till slut tröttnar många till stor förlust för både sig själva och alla andra.

Ja, det kan tyckas sorgligt i allmänhet och är det kanske också. Samtidigt är det en principfråga för mig. Jag har en lång karriär i ryggen och tröttnade till slut. Jag tycker det svenska skattesystemet kan liknas vid en butiksägare som varje dag tvingas konfronteras med kriminella som pressar på pengar. Månad efter månad, år efter år utan att något händer eller blir till det bättre.

I mitt fall tröttnade jag att ”hålla butiken öppen”. Jag tappade helt enkelt motivationen. Det som förtog hela arbetsglädjen, var att varje dag till jobbet veta att jag skulle göra ett bra arbete som min uppdragsgivare uppskattade så mycket att han därför också valde att betala för mina tjänster. Vad som då förtog all glädje var att varje dag samtidigt känna sig rånad på belöningen för flit, hårt arbete och talang. Varför ta pengar från någon som förtjänat dem och ge till dem som inte gjort det?

En del säger då: ”om ingen betalar skatterna kommer ju samhället att falla samman”. Jag menar att det gör det ändå och ju fortare vi möjligen kan ta oss ur skiten, ju bättre är det. Vi har redan idag världens högsta (eller näst högsta) skatter, men leveransen av kvalitet från det offentliga är ändå undermålig. Samhällets utveckling likaså. Det är också en rätt stor mental tillfredställese att ”låsa ute rånarna från butiken” (för att relatera till exemplet ovan).

Annan argumentation brukar vara att: ”om alla betalde skatterna skulle vi ha råd att lösa de problem som finns”. Sanningen är också där den rakt motsatta och det kunde inte vara mer fel. Staten är som en cancersvulst. Ju mer näring den ges, ju mer växer den. Samhället har både varit tryggare och där inkomsttagaren fått behålla mer, än i dagens system. Ändå finns det de som går till val på att skatterna skall öka och byråkratin med dem.

Se det så här, en bank som inte kan betala bankens insättare och därför fullfölja sina åtaganden utdöms som varandes på obestånd.

När ett samhälle däremot inte levererar tillbaka vad insättarna (skattebetalarna) betalat för ifrågasätts det däremot inte på samma sätt. Även om samhället då inte bedöms vara på ekonomiskt är på obestånd, torde ju samhället vara det minst sagt moraliskt? Här används istället floskelargument som solidaritet och värnande av svaga. Skulle du acceptera att Swedbank svarade att "du kan inte få ut dina pengar, för då blir någon som har det sämre ställt utan, därför måste du vara solidarisk".

Det är därför detta hycklande politiska skitsnack är det största problemet för vettig samhällsutveckling. Jag skulle därför säga att samhällets efterföljande ekonomiska obestånd (efter det moraliska), är nästa steg i processen av förfall.

För att ta ett par aktuella politiska händelser.

Håkan "Chavez" Juholt gjorde precis ett ogenomtänkt utspel, att teleopertörerna med lagstiftning borde tvingas tillhandahålla mobiltelefontäckning över hela Sverige. Dvs. att en eremit som själv valt att bo ute i skogen skall kunna ringa från sin mobil. Något som skulle kosta enorma belopp för övriga abonneneter. Dåren Juholts argument för detta var att ”alla skall kunna ringa SOS-alarm”. Samtidigt har vi precis haft ett rättsfall, där en person som ringt statliga SOS-alarm, bönat och bett för sitt liv och en ambulans, nekats detta. Den så kallade rättsstaten har då också i domstol friat den uppenbart djupt inkompetente sköterskan. Det har fastslagits att inget fel har varit så stort att det är staffbart. Ingen kan hållas till ansvar och ”staten har uppfyllt sitt ansvar” (allt enligt statens representanter). När ett privat vinstdrivande företag däremot gör fel och misstag nagelfars de av vänstermedia, som det är vinstintresset som är boven. När det är politiskt skapade organisationer, ser vi däremot inga krav på att politiska huvuden borde rulla. Detta vittnar om en sanslös politisk dubbelmoral och en sällan skådat dåligt dold politisk agenda från media.


Sossetanten Eva Hamilton uttalade sig precis att antalet parkeringsplatser i stan skulle minska med ett ”det är ju bra om folk tvingas åka mer kollektivt”. Samtidigt kan hon själv på skattebetalarnas bekostnad ta en taxi till Arlanda, därifrån åka svindyrt businessclass till en meninglös tvådagarskonferens i New York. Jo, jag kallar henne och resten av vänsteralliansen för socialister. Detta då den socialistska grundprincipen just alltid är ”någon annan betalar” samt att ”gör som vi säger - inte som vi gör”. Hur kan en så uppenbart inkompetent och hycklande person få behålla jobbet och lönen (jo jag vet svaret).

Undrar bara hur ens ungar skulle blivit om man tillämpat de principerna i uppfostran?


Hur som helst, det är inget synd om mig, men jag gillar att protestera på mitt sätt. Jag investerade exempelvis för länge sedan, en stor del av mitt sparkapital i ädelmetaller. Långt innan dagens priser. Den värdetillväxten kan ingen socialist beskatta. Jag driver mitt företag med målet att alltid balansera kostnader mot inkomsterna. Alltså inget olagligt skattefusk, det går ändå. Det är inte förbjudet att vara dålig affärsman och ta ut låg lön.

Påtvingas jag exempelvis trängselskatt betalar jag alltid konsekvent sex kr för mycket. På så sätt måste Vägverket (eller vad de nu heter) skicka ett utbetalningskort på dessa sex kronor (tror gränsen går vid fem kr). Detta kan jag kostnadsfritt sedan få insatta på kontot igen. Detta kostar dem i mitt fall mer pengar än vad de får in på trängselskatten. Visst, det kanske kan låta rättshaveristiskt, men det ger en rent mental tillfredställelse att veta, att om alla gjorde som jag, skulle den typen av politiska dårskaper varit omöjliga.

Kan jag exempelvis lagligt tjäna 50 kr utan att behöva skatta nämnvärt för den, tar jag faktiskt hellre den inkomsten än 100 kr där jag tvingats skatta på pengarna. Skall samtidigt tillägga att jag faktiskt inte gör något olagligt.

Jag har fri tandvård, då tandläkaren är en god vän, som behöver de tjänster jag kan erbjuda. Ingen av oss sätter en prislapp på den andres arbete och detta är helt lagligt. Jag har en rad andra förmåner genom bekanta. Jag får exempelvis alltid bilen lagad billigt hos en mekaniker jag lärt känna genom åren. Jag är noga med att alltid betala honom kontant. Servicen är alltid både prisvärd och förstklassig. Rätt ofta har jag numera fått höra, ”ähh det var ett så litet jobb, att vi tar det nästa gång”. Man kan ju undra varför jag får så bra priser. 

Hos frisören förklarade jag alltid tydligt i början, att jag inte behövde ha något kvitto. Han har nu lärt sig. Där har jag numera på samme frisörs initiativ både fått rabatt samt att han tar sig längre tid med mig och är mer noggran, än med andra kunder. Vin får jag alltid från en god vän som åker till Tyskland ofta. Kött från jaktkompisar.

För att (i någon mån) därför återknyta till trådens ämne. Rikedom är därför inte alltid höga inkomster, det kan (med glädje) också vara att skydda och utveckla det kapital man redan har mot parasiter och plundrare. Nu är det sovdags.

[MrLibertad]

OT, gör den här tråden till sticky, vilken läsning, vem behöver böcker

[Silverräven]

Åbama borde bli författare och skriva om sådant många tänker men som inte är PK att prata högt om i dagens Sverige

[Bergstrollet]

Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

[Åbama]

Åbama borde bli författare och skriva om sådant många tänker men som inte är PK att prata högt om i dagens Sverige

Skulle jag skriva en bok skulle jag göra det för min skull, inte för någon annans. Skrivande kan vara rätt roligt och kan ibland både vara avkopplade och något av en säkerhetsventil. Samtidigt kan det lätt också bli en belastning och en press. Vi får se, jag har föreläst en del och vem vet, någon gång kanske jag skriver något.

Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Tack det värmer!

Jag skulle därmot inte ge mig in i politiken frivilligt. Jag gillar nämligen inte att ge mig in i tävlingar, jag rimligen inte också kan vinna. Är också av åsikten att, för att en demokrati skall kunna fungera, måste det finnas underligande stark lagstifting som fastslår grundläggande rättigheter och skyldigheter både för medborgaren, men också tydliga skyldigheter och begränsningar för staten. Annars röstar den korkade grå massan på det som de tycker låter bra. Detta är utan tvekan demokratins stora baksida. Se bara idag, man kan vinna röster genom att lova bort andras pengar. Mycket av det som staten idag tillåts göra, är inget annat än övergrepp. Jag kan samtidigt både beundra personer som Ron Paul, eller när Peter Schiff lade mängder av egna pengar pengar till en kandiatur till senaten. De försökte verkligen. Detta är både beundransvärt och förtjänar den djupaste respekt. Peter Schiff har jag också haft förmånen att ha haft lite mailväxling med.

Jag har dock aldrig riktigt förstått varför de gör och gjorde detta. Loppet för båda var och är ändå kört från början. Då båda också är mycket intelligenta, kan man också anta att de med största säkerhet också förstått detta. Men visst är det beundransvärt och hedervärt med människor som kämpar för sin egen frihet samtidigt som de kämpar för andras.

Platon sägs ha yttrat, "De som är för klyftiga för att engagera sig i politik blir straffade genom att styras av dem som är dummare". Jag kan tyvärr bara hålla med att detta är mer regel än undantag. Tror det var Vilhelm Moberg som yttrade ”När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro”. Även detta är tänkvärt och tyvärr allt för sant. Det jag gör är att avstå åt att ro åt dessa plundrare och parasiter.

Nu är de dags för fredagens glas röda vin, helt utan bismak från svenska skatter.

//Skål

[Baltikinkasso]

Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Bra på att formulera sig eller inte, du måste ju ha åsikter och tankar om saker? Skriv vad du tänker, det blir säkert bra! Det här är dessutom ett anonymt internetforum, ingen vet vem du är - i värsta fall "bränner" du ditt användarnamn, dumpa då det gamla och skaffa ett nytt Åter till topic, som redan spårat ur på ett högst njutbart sätt:

Då kan man fråga sig: Äger något som gång på gång visat sig förr eller senare spåra ur,  även med begränsningar, något existensberättigande? Det är de tankarna jag brottas med, och det känns än mer aktuellt nu när vi har en "höger"-regering som "avreglerat" både det ena och det andra, men inte hela vägen, vilket resulterat att genomusla politiker blir fintade upp på läktaren av "riskkapitalister". Vi ser ett land, USA, som faktiskt har en konstitution som kraftigt begränsar staten nu fullständigt spårar ur i korporativism och fascism och vi ser ännu ett politikerkonstruerat monster i form av EU nu börjar få vetskap och sin existens och gör vad väsen så ofta gör - nämligen kämpar för sitt eget liv till sista blodsdroppen.

Vad få tycks anse är att det är staten som är grundproblemet, det är politiker, lagar och maktkoncentration som skapar arenan där vissa kan roffa åt sig hur mycket som helst av pengar som var tänkta att gå till exempelvis äldrevård eller utbildning. För det är ju inte så att du som kund, patient eller elev själv kan välja bort en dålig leverantör - nej, det är staten som bestämmer! Den mekanism som kurerar "övervinster" eller leverans av dåliga varor eller tjänster, nämligen att kunden väljer en annan leverantör fungerar inte eftersom köparen, staten och dess representanter, inte själva drabbas. Istället, vi har sett mängder av klimakterieskator på kommunalnivå göra detta, försvarar de sitt usla handlande in i det sista.

Vad gäller skolan så har faktiskt det liberala alternativet i svensk politik gått så långt att du som kund inte bara tvingas betala för en tjänst du kanske inte vill ha, du tvingas också genom den nya skollagen som i praktiken förbjuder hemundervisning också konsumera denna produkt! Ingen, förutom ett antal som av den stora majoriteten betraktas som kufar och hippies reagerar över det faktum att Sverige som första land sedan 30-talets Tyskland omöjliggör alternativ till korvstoppningsindoktrinering.

Att investera i ädelmetall är därför inte bara en "investering". Det är samtidigt ett ställningstagande där statens lumppapper baserat på skuld väljs bort mot något som har haft värde i tusentals år. Jag ska inte säga många, men vi är i alla fall ett antal som då och då väger ett silvermynt i ena handen och tänkt "om hundra år är du fortfarande värd någonting". Väg också en femhundring i andra handen, vilka tankar om värde far genom skallen då? Om nu staten inte klarar av en så elementär sak som att på ett hyfsat sätt behålla värde i några år - vilken idiot som helst kan köpa silvermynt, ett fat olja, lagringsvänlig champagne - ska man då ge staten förtroende att hantera vår hälsa, säkerhet och framtid?

Ädelmetallinvestering är en jäkla inkörsport till tyngre droger åsikter, vem kunde tro att den första jointen de första silvermynten skulle sluta i heroinmissbruk ifrågasättande av statens existensberättigande?

[Åbama]

Jag är inte bra på att formulera mig, men om det fanns politiker som talade som Åbama så skulle de få min röst.
Jag gillar att läsa det du skriver.

Bra på att formulera sig eller inte, du måste ju ha åsikter och tankar om saker? Skriv vad du tänker, det blir säkert bra! Det här är dessutom ett anonymt internetforum, ingen vet vem du är - i värsta fall "bränner" du ditt användarnamn, dumpa då det gamla och skaffa ett nytt Åter till topic, som redan spårat ur på ett högst njutbart sätt:

Håller med dig, jag tycker inte heller du (Bergstrollet) verkar ha speciellt svårt för att uttrycka dig. Det är inte heller ett tävlingslopp i lingvistisk stilart. Dina värderingar är förmodligen viktigare än hur väl du klär dem med ord. Jag läser gärna vad du har att skriva.  

Då kan man fråga sig: Äger något som gång på gång visat sig förr eller senare spåra ur,  även med begränsningar, något existensberättigande? Det är de tankarna jag brottas med,

Här är jag inte helt säker på vad du menar?

Att investera i ädelmetall är därför inte bara en "investering". Det är samtidigt ett ställningstagande där statens lumppapper baserat på skuld väljs bort mot något som har haft värde i tusentals år.

Kunde inte uttryckt det bättre själv!

Det är en annan sak också. Det är en försäkring. Även om det går helt åt helvete i ekonomin, kommer man då alltid ha ett värde i den valuta som haft ett trackrekord genom tusentals år. Ett medel för handel och investeringar oavsett förutsättningar. Det är knappast någon tillfällighet att SAS-soldaterna under första delen av Gulfkriget (Operation Granby) fick engelska gold sovereigns för att kunna muta sig ut i händelse att de blev tillfångatagna av fienden. För att kunna köpa sig lejd ut från fiendeterritorium. Ett ädelmetallinnehav går att i värsta fall stoppa i bakluckan på en bil och fly för att skapa sig ett bättre liv någonstans.

Det är också (precis som du påtalar) ett tydligt avståndstagande gentemot den socialistiska staten och de irrläror som sprids idag. Jag har tidigare köpt fastigheter i Sverige och har en rätt gedigen erfarenhet av det (möjligen slagen av Bergstrollet). Jag har däremot sedan länge sålt av allt. Varför äga fastigheter i ett land, där staten mycket möjligt kommer börja snegla på fast egendom som beskattningssubjekt då andra källor för skatteintäkter sinar? Retoriken finns redan idag från politiskt håll ”de är rika – låt oss fördela deras rikedom till de som har mindre”.

Jag tror vänsterströmningar enbart kommer öka ju sämre det blir och när den ekonomiska kriser får ett genomslag på allvar. Att vänstern inte har fler röster idag, beror på två saker. Dels har alliansen till stora delar kopierat deras politik, samt att de saknat förmåga att hitta tillräckligt vältaliga representanter. När man skall ersätta en skandalledare som Mona och lyfter fram en Juholt. Det säger ju verkligen allt.

Rätt vad det är, kommer det en skicklig psykopatisk retoriker som Gudrun Shyman, men utan alkoholproblemen och med betald tv-licens. Då kommer (tyvärr) vänstern få ett uppsving med allt vad det innebär. När det är dåliga tider känns det tryggt för många med en vältalig politiker som lovar bidrag till alla genom att fördela andras pengar.

[kristensson]

Håller med åbama i det han skriver.
Men tror inte han har för avsikt att bli en politiker, ty därtill står hans Integritet för högt

[Åbama]

Håller med åbama i det han skriver.
Men tror inte han har för avsikt att bli en politiker, ty därtill står hans Integritet för högt

Tack för omdömet!

Handlar dessutom om ett antal andra saker också. Dels har jag ingen ambition att bli en medial eller publik person. Har varit i närheten av det tidigare, har blivit inbjuden till debattprogram ett par gånger för länge sedan men tackat nej. Har lyckats hålla mig ifrån det mediala strålkastarskenet och ser gärna att det så förblir. Visst, blir det oundvikligt så blir det. Känner samtidigt inget större behov av journalister med en egen politisk agenda, som vinklat skall ifrågasätta varför jag exempelvis inte betalar tv-licens, uttalanden jag gjort om att facket kan liknas vid maffia som främst ser till sina egna intressen. Att socialismen är vår tids mest kostsamma folksjukdom. Att jag anfört att mediabranchen till delar är en rörelse med en egen politisk agenda, dock helt utan någon granskning.

Missförstå mig inte, jag har inga problem att ta diskussionen och stå för det jag tycker. Har hittils gjort det utan att förlora diskussionen, men politiker. Näe får nog hellre njursvikt än det.

En annan aspekt är att lika lite som att jag gillar att bli styrd över - lika lite har jag en önskan att styra över andra. Mitt utopia och idealsamhälle är de offentliga funktionerna begränsade till ett minimum, som rättsväsende, vissa delar av sjukvården, samt försvar samt ytterliggare ett fåtal funktioner. Allt reglerat i förväg med starka lagar.

Frugan hade en vännina som var sambo med en hög domare. Han ville att de skulle mäta hur mycket mjölk de drack i hemmet för att kunna räkna fram hur stor andel de skulle betala av mjölkkostnaden så att det blev rättvist. Däremot fanns tydligen inte samma ambition vad det gällde räkna tiden för renhållning i hemmet. Sådana människor är antingen perversa eller rätt och slätt inkompetenta, alternativt en kombination av bådadera. Det är också den typen av indivder som söker sig till maktyrken där de kan bestämma och avgöra andras individers öden. Något som givetvis är skrämmande.

Se nu senast på vår historiskt inkompetente justitieminster Beatrice Ask. Hennes katastrofalt misskötta polisväsende har gjort att en polisanmälan är i stort sett totalt meningslös. I samma s.k. rättsväsende kan en medarbetare vara i stort sett hur inkompetenta som helst, utan risk för påföljd. Samtidigt vill hon ge säkerhetspolisen den lagstadgade rätten att exempelvis efterforska vem jag är, som skrivit det här. Givetvis helt utan brottsmisstanke.

Dagens citat om politiker:
"Att ge pengar och makt till staten är som att ge whiskey och bilnycklar till tonårspojkar." ~ P.J. O'Rourke