Resedagbok Göteborg - London 2013-06-17På måndag kväll for jag och herr 2818181 mot Landvetter med väskorna fyllda med ert och vårt silver, lite nervösa över ifall resan skulle gå bra eller ta stopp i tullen med vinylhandskebeklädda fingrar i ändalykten som följd eller ej.
När vi skulle passera röntgen fick vi inte helt oväntat följa med till ett avskilt och mycket trångt rum där vi fick öppna våra väskor för två kontrollanter. Inte förvånande, de kunde givetvis inte se på röntgen vad vi faktiskt hade för underliga föremål i våra resväskor
Vi visade vad vi hade och sade vad vi skulle ha det till, och fick inga vidare frågor överhuvudtaget. Gott så, vi fortsatte in på terminalen och tog en öl i väntan på planet mot London.
Väl ombord satt vi ganska bekvämt, tog en öl till och fick en bit flygplansmat. 2 timmar senare landade vi på Heathrow där vi fick leta en stund för att hitta ut till busshållplatsen, där vi tog en tur ut till vårt övernattningsställe, Oakwood Bed & Breakfast i West Drayton. Resan var lite småspännande, vi hade ingen aning om hur långt vi skulle åka eller hur det såg ut där vi skulle av. Vid denna tidpunkten hade solen gått ned och man såg inte särskilt mycket av omgivningarna. Om de övriga resenärerna ändå visste vad vi hade i våra väskor, då hade det kunnat bli ännu mer spännande!
Väl framme strax efter kl 22.00 lokal tid så tog vi oss in på Oakwood, en Bed & Breakfast som får sägas var av typisk brittisk standard. Rummet var helt okej, och vi passade på att se lite på engelska tv-program, som mestadels bestod av meningslösa dokusåpor eller upprörda debattörer i tv-soffor.
Dagen efter väntade frukost på våningen nedanför, där vi var de sista av övernattningsgästerna som kom ur sängen. Scrambled eggs, stekt korv, tomat, toast och kaffe stod på menyn. Helt okej mat och behövdes på morgonkvisten för att klara av dagen.
Vi lämnade Oakwood redan vid 10 och strosade runt lite längs vägen och kollade in området. Stenhus överallt, precis som England är känt för. Allt såg väldigt gammalt och grått ut, det kändes som husen inte fräschats upp på ett antal decennier. Solen kom fram och vi fördrev tiden på ett litet kafé bredvid trottoaren i väntan på vår taxi som Mr Smith från Pobjoy hade bokat åt oss. Vädret var riktigt skönt, ca 20 grader och hög luftfuktighet samt solsken.
Taxin blev lite sen, men dök upp till slut. Resan ut tog drygt 45 min längs M25 (eller var det M4?), där man även kunde skåda lite av den omgivande naturen med all sin grönska och böljande kullar. Såg riktigt vackert ut!
Efter att ha letat lite hittade vi till slut fram till Kingswood, där Pobjoy är beläget i mitten av ett litet skogsområde med ängar och tillhörande hästar. Själva området är en f.d skola, så man fick inte direkt intryck av att där låg en välrenomerad myntpräglare. Själva fronten till huset såg ganska anonym ut, och ärligt talat så hade vi förväntat oss något lite "finare" med tanke på verksamheten. Å andra sidan var vi inte där för att bedöma deras byggnad.
Vi skrev in oss i deras besöksliggare hos vakten, fick besökspass och Mr John Smith kom strax och välkomnade oss. Han var en stor man i runt 55-60 årsåldern, med ett stort skägg och i fin kostym samt mycket trevlig utan att vara särskilt formell. Efter en snabb hälsning följde vi med upp till deras konferensrum där han även visade upp deras produkter och utmärkelser de vunnit (ett flertal Coin of the Year). Här fanns mycket av intresse!
Silvret packades upp och räknades igenom, varefter det hämtades av en anställd för att låsas in i valvet. Efter detta fick vi en rundvandring i verkstaden för att se de olika processer som sker i myntpräglingsverksamheten. Här var det av förklarliga skäl fotoförbud, så tyvärr finns ej några bilder vi kan dela med oss av.
Vi fick se allt ifrån gipsformar till stampar och högar med blankmynt av varierande metaller. Mr Smith visade även upp en arbetsstation där man ett och ett präglade mynt av proofkvalité. Man förstod att det är en tidsödande process med att polera och snabbt inspektera ett blankmynt, placera den i maskinen, aktivera stampningen, ta ut myntet och inspektera det igen för att sedan upprepa processen. På en annan arbetsstation jobbade man med att efterpolera mynten, så det är många arbetssteg från blank- och stamptillverkning till färdig produkt. Vi såg faktiskt även (planerat eller ej) gipsmodellen av baksidan till Sweamyntet, med ostindiefararen. Häftigt att få se den med egna ögon!
Mr Smith visade även upp deras avdelning för tillverkning av cirkulationsmynt. Om jag inte missminner mig har de en kapacitet på att prägla ca en miljon mynt per dygn, när det gäller mynt för cirkulation. Imponerande! Vi fick höra att de tillverkar valuta åt en del mindre öriken i världen.
Vi hämtade även alla myntaskar som vi hade beställt, samt äkthetsintygen som hade blivit klara tidigare än beräknat.
Efter avslutad rundvandring hoppade vi in i bilen med Mr Smith som körde till en pub som låg i grannskapet. Vi blev bjuda på affärslunch, en blandning av typiskt brittisk "pub grub" och bbq, självklart med ett par öl till. Vi passade på att prova en lokal ölsort vid namn "Hog's Back", vilken var välsmakade och satt fint och som hjälpte till att förstärka (eller grumla) minnet av Londonresan.
Därefter åkte vi tillbaka till Pobjoy och blev upplockade av en taxi som körde oss till Gatwick där vi hade ett par timmar att fördriva. 19.20 skulle Norweigian lyfta med sikte på Göteborg. Vid det här läget hade våra hjärnor börjar bli trötta av alla sinnesintryck, vilket märktes ännu tydligare ombord på flyget hem mot Göteborg. Det var svårt att hålla ögonen öppna, men man piggnade till ganska snabbt när vi var framme på Landvetter och kände den svenska svala sommarkvällen.
Det var en snabb tur på drygt ett dygn, men känslan som sitter i är att vi var där betydligt längre. Mr Smith berättade att han gärna upprättade längre samarbeten med sina kunder, vilket bådar gott inför framtiden med Swea. Nu hoppas vi bara att motivet blir som önskat, vilket jag dock inte oroar mig för. Alla askar och äkthetsintyg är hemplockade, nu väntar vi bara på mynten så får vi snart se vår kära Swea och den snygga ostindiefararen
Mer och snyggare bilder på själva Pobjoy togs av 2818181, så håll utkik i tråden. Vi fick tyvärr ransonera ut mobilbatteritid under hela resans gång tack vare att vi ej hade en adapter till de engelska elkontakterna med oss.
