Sverige - Hur mår vi ekonomiskt?

[Age Anka]

Såklart svenskarna är förnuftigast. Se bara på psykreformen, andra länder har inte psykfall som sitter alkoholiserade på allmänna platser och beter sig därefter. I många andra länder är det bara lite sorgsna människor som dricker för mycket offentligt, men inte i Sverige

   ... ursäkta men du kan knappast ha varit utomlands?

Jag tänker på en resa till San Francisco för några år sen; city var fullt av stackars psykotiska människor som gapade och skrek, föreläste om gud och jordens undergång, satt i långa rader och tiggde längs trottoarerna... men det var ingen annan som verkade bry sig om dem så jag kanske var jag som var psykotisk?  Det var oerhört mkt värre än i Sverige, och jag tror inte USA är unikt.

(Därmed inte sagt att psykreformen var nån vidare bra idé, den tog livet av oerhört många människor och precis samma misstag gjorde man i USA med ungefär samma resultat. När humanitära reformer sparar massor av pengar ska man kolla hur humanitärt det egentligen är...)

[Fiat de Lux]

Eftersom nästan 3/4 delar av min släkt är tyskar , bor och verkar där,  så vill jag gärna påstå att det finns väldigt få tyskar som skulle ta chansen att få snabba miljonlån för att kunna få bo någonstans överhuvudtaget.Bara de som har råd, förstås och efter noga eftersyning av kreditgivaren. Bomarknaden är mycket mer diversifierad där. För att summera det hela : Svenskarna är ett av de mest förskuldade folken i Europa och det beror enbart på bomarknaden i storstäderna.

Att detta är en bubbla som pumpats upp sedan den tidiga 90-tals krisen, är sedan länge glömt och - förlåtet. Sedan är jag personligen , ganska oroad (eller road) den präktiga självgodhet som tycks florera ymnigt i snart sagt vartenda politiska läger (pass till dig SISU) Vi i Sverige har fått en politisk nomenklatura på halsen som är upptagna med att böja rygg för EU och skapar fina dokument för mänskligheten, som inhöstar fina poäng i internationella undersökningar. Misslyckandet är förstås uppenbar. Mitt under brinnande högkonjunkturer så går jobb, som skaffar exportintäkter förlorade. Mitt under varje lågkonjunktur så går jobb förlorade - För att aldrig komma tillbaka.

Och ett ständigt ökande av tjänstemannasektorn, som inte skapar värde.

Hur ser detta ut på en skala ?

[Åbama]

Jag har länge tyckt att förd samhällspolitik borde utredas ur en flyghaveriutredares ögon. Alltså objektivt, sakligt och analytiskt. Ska strax förklara vad jag menar. Det låter kanske också märkligt, men faktum är att det är det vore det enda rätta.

Jag är gammal nog för att minnas ett annat Sverige. Jag är dessutom inte delaktig till några av besluten som gör det håller på att gå åt helvete. Har inte heller någon ideologi som måste försvaras oavsett de farliga konsekvenser denna kunde tänkas innebära. Lika lite har jag någon prestige som måste rättfärdigas.

När jag som liten följde med mamma och pappa för att besöka en släkting på mammas sida. Detta var i ett av miljonprogrammets många områden och det var det ingen stor händelse. Visst satt det på sin höjd någon alkoholiserad gubbe på en parkbänk men värre än så var det inte. De som bodde i området var arbetarklass och trots områdets genomsnittligt låga inkomstnivå var det rent, snyggt och prydligt även om inte bilarna på parkeringen var de nyaste. Idag är samma område bokstavligt talat ett getto. Räddningsfordon kan inte åka in utan poliseskort. Kollektivtrafik blir beskjuten. Våldtäkter, rån och gängrelaterad kriminalitet är vardag.

När jag för en tid sedan träffade en person verksam inom flygindustrin diskuterade vi hur olika incidenter hanterades. Den som kliver ombord på ett flygplan är statistiskt sett rätt säker. Sannolikheten att drabbas av ett allvarligt haveri är liten. Det är givetvis något som också ökat resandet då folk i allmänhet känner sig trygga. Ingen skulle heller flyga till Mallorca om risken för att störta från 10´000 meter var allt för påtaglig.

När en incident eller ett tekniskt fel ändå inträffar inom flygindustrin utreds den också ordentligt. Är händelsen av allvarlig karaktär och inträffat flera gånger kan den också riskera att ställa samtliga flygplan av en hel flygplansmodell på marken till felet utretts ordentligt och åtgärdats. Senaste exemplet är den nya Dreamlinern, där batterifelet var så allvarligt att samtliga plan fick flygförbud. Arbetet för att inte bara åtgärda utan också förebygga problem är också en aktiv del av metodiken. Det finns ofta också dubbla system och felmarginalerna finns till just för säkerheten. Gott så, arbetsmetodiken har inneburit att flygtrafiken blivit allt säkrare vilket varit bättre för alla i slutändan. De som betalar för flygresorna betalar också för säkerhetsarbetet bakom dessa.

Skillnaden mot politiken är däremot påtaglig. Inom politiken förekommer det nämligen saker som ideologi, egenintresse, förnekelse och prestige. Du lär exempelvis aldrig få höra en politiker säga:

”Kära väljare, politiken jag förespråkat det senaste årtiondet har visat sig både vara farlig, onödigt kostsam och ineffektiv. Nu har jag däremot kommit på bättre tankar - så snälla, rösta på mig igen!”.

Detta är givetvis en del av problemställningen. Åter till flygbolaget för att förklara resonemanget. Tänk om samma personer som konstruerat en onödigt dyr och farlig flygmaskin som uppvisar en rad återkommande brister också fick det hela ansvaret klargöra om det verkligen var fel och hur allvarligt det var. Det är lite också så som det offentliga Sverige fungerar idag. Om de som skapat problem själva fick det hela ansvaret för att konstatera om det ens var ett problem.

För en tid sedan hade jag en diskussion med en högre statsanställd tjänsteman. Har aldrig riktigt fått grepp om exakt vad det är han gör yrkesmässigt. Något han troligen inte heller har. Han är väl bekant med mina åsikter. Under vår diskussion förklarar han något i stilen med, ”men dagens skatter behövs, annars hade vi inte haft vägar att åka på”. Efter det argumentet vidtar lite sifferexercis från min sida. Om hur lite av statsbudgeten som egentligen går till vägarna. Sedan bemöter jag hans argument med lite fakta med exempel på milonrulling inom vägar och vägunderhåll. Ett område jag dessutom har insyn i. Argumentationen från min sida avslutas med något i stilen, att är det bara vägar skatter behövs till, vad gör då du för nytta som jag inte hellre skulle slippa betala för?

Jag får ett undvikande svar. På frågan om samma person skulle kunna tänka sig att rösta på någon som skulle göra honom arbetslös blir svaret ytterligare en gång undvikande. Det där med röstningen är ”något personligt” får jag höra.

Denne statstjänsteman visar på en annan del av problemet. Väldigt få personer inom en offentlig sektor kommer rösta på eller förespråka politiska representanter som vill göra dem arbetslösa. Just dessa byråkraters arbetsinsats är ur deras eget perspektiv nödvändigt för ett civiliserat, solidariskt, jämställt, rättvist samhälle (välj valfritt ord). Här spelar det ingen roll om det rör sig om föreståndare på hattmuseer, kvarnstensmuseer, clownteater eller odefinierade byråkrater på något dammigt kansli. Dessa byråkrater kommer med demokratin som arbetsredskap verka för att de politiska företrädare, som är villiga att lägga skattepengar till just deras försörjning får fortsatt mandat.

Åter till flygplansexemplet igen. Samma personer som skapat den farliga olönsamma flygplanstypen får nu också besluta om vilka framtida flygplansmodeller man skall lägga pengar på. Här kommer också egenintresset och prestigen in. Har flygplansmodellen varit flygbolagets skapelse och baby, lär man inte i första hand erkänna att den varit dålig. Att personerna bakom den varit medskyldiga till de tragedier modellen skapat. Istället skulle problemen (likt inom politiken) skyllas på resursbrist, ojämna landningsbanor eller att problemen helt enkelt inte fanns. Att andra flygplansmodeller också minsann havererar.

För att ytterligare översätta det offentliga Sverige till flygbolaget, skulle en delegation för företagsledningen åka på kostsamt studiebesök till Malaysia för att titta på landningsbanor. Företaget skulle också deklarera att man måste arbeta ännu hårdare med sitt värdegrundsarbete för att komma till rätta med vissa eventuella problem. Att flygbolaget skulle tillämpa CSR, Corporate Social Responsibility där man hade hittat en fattig skotillverkerare vid besöket i Malaysia vilken man valt att stödja. Troligen skulle även en solidaritetsbonus införas. De vilka varit de mest produktiva och högavlönade för bolaget, skulle få betala en avgift till de som varit mindre produktiva eller inte produktiva alls. Detta av solidaritets- och rättviseskäl. Till stöd för beslutet skulle man ha konsulterat en gammal professor i "företagsvett och värdegrunder" vilken med emfas förklarade att han stödde beslutet.

När allt mer kritiska röster börjar höjas mot hur flygbolaget drivs, avfärdas dessa med att de är krafter som inte respekterar demokratiska beslut. Att de vilka framfört att flygbolagets produkter både kostar allt mer och visat sig allt farligare. Att dessa avfärdas som okunniga, fördomsfulla och trångsynta.

För ett bolag som drivs på det sättet är utgången slutligen väntad. För ett land tar det däremot lite längre tid.

Jag minns själv en Sverige som varit säkrare. Där risken för rån var mindre. Där våldsbrottsligheten var betydligt mindre allvarlig än dagens. Där till och med miljonprogramsområden var trygga och säkra. Där bidragsberoendet var lägre. Jag minns lägre skatter vilket kunde översättas med att jag då fick behålla mer av det jag arbetat för. Jag minns en sjukvård där läkaren hade tid till något annat än att bara snabbordinera Alvedon för att snabbt kunna ta nästa patient. Jag minns mindre skolklasser. Jag minns ett samhälle där byråkratin inte var lika påtaglig. Jag minns ett rättsväsende, där utredningsbara brott också utreddes. Jag minns avsaknaden av värdegrundsord och floskler som ”genus” och "hen".

För mig känns Sveriges framtid tyvärr därför given. Trots detta känns haveriutredningen tyvärr långt borta.

[QBe]

Tar av mig hatten för dig Åbama, mycket bra skrivet.

[august]

Bra skrivet, Åbama.

Men dessvärre är ju inte detta en utveckling som är specifik för Sverige. Samma process pågår i princip överallt. Det gör att detta snarare är en funktion av det demokratiska systemet än att just vi i Sverige skulle ha extra korkade makthavare. Det kommer alltid att vara så att vissa saker är givna:

* väldigt många (majoriteten?) medborgare kommer att optimera för sin egen personliga situation, snarare än för det som är bäst för landet

* politiker prioriterar omval, och är därför bättre på att "ge" (av andras pengar) än att "ta"

Detta gör att jag tror att ett cykliskt system blir oundvikligt. Först är det "bra", staten är hyfsat begränsad, det finns marginaler att ta av.  Ju mer det tas av marginalerna desto fler blir tillvanda och beroende av "givandet". Nytt hattmuseum? Absolut, men när det väl är byggt så har vi ytterligare ett antal personer som blivit beroende av det "givande" som detta innebär (fast de tycker givetvis själva att de är produktiva). När det börjar bli "sämre" (där är vi nu) så är så många beroende av systemet att det är kollossalt svårt att få gehör för en kursändring. Missnöjespartierna får fotfäste, särintressena cementerar sina positioner, etc. Det blir än sämre och till slut blir det ohållbart, systemet går sönder, många far illa och när röken lättar så börjar en ny cykel. Vad som händer längst ner varierar, ofta blir det revolution, krig, eller annan form av misär.

Den verkliga frågan, som jag ser det, är "hur gör man inom ramen för ett demokratiskt system för att mjuklanda på botten (eller helst lite högre upp) så att man kan undvika den mest plågsamma och kostsamma delen av cykeln".

Jag har givetvis inte svaret, men jag önskar att jag åtminstone visste om det finns ett svar.

august

[trolljägarn]

Snygg liknelse Obama.
Förvisso inte en haverikommission, men både SD och KD vill idag införa en författningsdomstol. I alla fall ett steg i rätt riktning: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dags-for-en-forfattningsdomstol_7961702.svd
SD vill även återinföra ämbetsmannaansvaret, vilket också vore ett steg i rätt riktning.

Jag skulle även vilja se ett bättre grundlagsskydd. Alltså skydd mot att ändra i grundlagen. 2010 gjordes en grundlagsändring på ett enligt mig kuppaktigt sätt. Man röstade några månader innan valet, och några månader efter. Klart! Självklart inte ett knyst i media. Grundlagen behöver skyddas från klåfingriga politiker!

[Åbama]

Men dessvärre är ju inte detta en utveckling som är specifik för Sverige. Samma process pågår i princip överallt. Det gör att detta snarare är en funktion av det demokratiska systemet än att just vi i Sverige skulle ha extra korkade makthavare. Det kommer alltid att vara så att vissa saker är givna:

* väldigt många (majoriteten?) medborgare kommer att optimera för sin egen personliga situation, snarare än för det som är bäst för landet

Fast det där stämmer inte riktigt. Ja, merparten kommer (likt exemplet med min byråkrat), rösta på politiska krafter vilka de tror gynnar deras egenintressen. Det är bara att titta på valmyndighetens resultat i olika områden. De områden som har en stor andel bidragsberoende. Där röstar också en övervägande majoritet på partier som starkt förespråkar fortsatt bidragsförsörjning. Det är också därför en stor byråkrati säkrar röster för en fortsatt stor (svällande) byråkrati. Så långt är vi överens.

Svensk politik och svenska partier kan också liknas vid en i förväg betald lunchbuffé av maträtter där alla innehåller mer eller mindre olika doser av olika tarmbakterier. Vilken du än väljer, kommer du må sämre efter valet av parti/maträtt (nej jag har inte högre tankar om dem än så). Väljer du inte alls, har du ändå bekostat skiten och får troligen torka upp sörjan efter den.

Däremot är min åsikt att Sverige är mer extremt i vissa sammanhang. Det är bara att titta på skatterna och vad vi får för dem. Varorna är på många andra ställen betydligt billigare beroende på lägre skattekostnader för företagen och lägre moms för medborgaren. Likaså är inkomstskatterna lägre. I vissa länder må det också vara skit, men där får i vart fall behålla en större del av inkomsten. I Sverige är du som produktiv medborgare evigt dömd att både försörja en svällande byråkrati och en lång skara ”vanliga” bidragstagare (läs valboskap).

Likaså är att många röstar mot bättre vetande. De må tro att de röstar för egenintresset, men långsiktigt gynnas ingen normal medborgare av en ökad brottslighet, svällande offentlig sektor osv. Trots detta är det konsekvensen av politiken i stort sett samtliga partier tillhandahåller. Trots detta röstar också folk på det. Därför är väljaren är precis lika kortsiktigt korkad som politikern. För vissa förstår man inte bättre - andra skiter bara i slutresultatet.

Detta gör att jag tror att ett cykliskt system blir oundvikligt. Först är det "bra", staten är hyfsat begränsad, det finns marginaler att ta av.  Ju mer det tas av marginalerna desto fler blir tillvanda och beroende av "givandet". Nytt hattmuseum? Absolut, men när det väl är byggt så har vi ytterligare ett antal personer som blivit beroende av det "givande" som detta innebär (fast de tycker givetvis själva att de är produktiva). När det börjar bli "sämre" (där är vi nu) så är så många beroende av systemet att det är kollossalt svårt att få gehör för en kursändring. Missnöjespartierna får fotfäste, särintressena cementerar sina positioner, etc. Det blir än sämre och till slut blir det ohållbart, systemet går sönder, många far illa och när röken lättar så börjar en ny cykel. Vad som händer längst ner varierar, ofta blir det revolution, krig, eller annan form av misär.

Visst är det cykliskt, När tillräckligt många har tillåtits bli beroende av samhällets allmosor, men samhället samtidigt plundrat de som bekostat allmosorna allt för hårt. När det finns för få kvar att bekosta det fortsatta svällandet. Då rasar det. Jag tror personligen vi är riktigt nära den punkten.

Snygg liknelse Obama.
Förvisso inte en haverikommission, men både SD och KD vill idag införa en författningsdomstol. I alla fall ett steg i rätt riktning: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dags-for-en-forfattningsdomstol_7961702.svd
SD vill även återinföra ämbetsmannaansvaret, vilket också vore ett steg i rätt riktning.

Jag skulle även vilja se ett bättre grundlagsskydd. Alltså skydd mot att ändra i grundlagen. 2010 gjordes en grundlagsändring på ett enligt mig kuppaktigt sätt. Man röstade några månader innan valet, och några månader efter. Klart! Självklart inte ett knyst i media. Grundlagen behöver skyddas från klåfingriga politiker!

Jag håller med dig att en grundlag behöver vara stark och skyddas. En grundlag som reglerar medborgarens rättigheter och skyldigheter. Som reglerar statens skyldigheter men också dess begräsningar mot den enskilde medborgaren. Utan en sådan blir demokratin ett pöbelvälde likt det vi har idag.

Däremot är min gissning är att KD´s utspel enbart är av populistiska orsaker. Det handlar om att kravla sig över fyraprocentsspärren till varje pris. Då kan man komma med lite ”fräcka utspel” som man i slutändan ändå inte behöver stå för.

Mig veterligen är KD fortfarande också förespråkare av nämndemannasystemet. Ett system där en systemkritisk person kan vara säker att dömas av politiska påläggskalvar som alla är avlönade av och förespråkar den svällande statsmakten. En polis jag känner har berättat historier om sovande nämndemän på rättegångar. I Göteborg lyckades man till och med ta in en omyndigförklarad politiker som nämndeman.

I lagboken står fortfarande domarreglerna kvar som tradition och juridisk kuriosa. I praktiken skulle det räcka med den andemeningen från dessa, att en medborgare får skydda sig mot en korrupt stat. Kanske därför stycket togs bort. Problemet är också när staten ges tolkningsföreträde vad som är korrupt. Därav min liknelse om flygbolaget med det farliga planet, som själva fick bedöma dess farlighet.

[maggan]

blir så trött när jag läser sånt här. skillnaden här är att vi får något tillbaka av skatten till skillnad mot usa t.ex. där är i princip all skatt försnillad. givetvis försnillas det här också men med aktuell skattesats blir det svårt att inte lyckas ge lite tillbaka.

Vad ska/kan vi göra för att vända den tråkiga trenden?

[Åbama]

blir så trött när jag läser sånt här. skillnaden här är att vi får något tillbaka av skatten till skillnad mot usa t.ex. där är i princip all skatt försnillad. givetvis försnillas det här också men med aktuell skattesats blir det svårt att inte lyckas ge lite tillbaka.

Vad ska/kan vi göra för att vända den tråkiga trenden?

Hade jag trott att det gick att förändra politiskt hade jag varit politiker. Personligen tror jag inte det kan bli bättre före det blivit betydligt värre. Frågan om ens då. Det är betydligt lättare att riva ned något, än att bygga upp det. Min åsikt är att jag inte kan förändra samhällets framtid, däremot i vart fall min egen.

Visst får vi också saker tillbaka.  Idag har barn till arbetslösa rätten till förskola femton timmar i veckan för att avlasta föräldrarna i deras arbetssökande. Nu utökas rätten till förskola på heltid. Med andra ord ska samhället ta hand om såväl vuxna som deras barn samtidigt och på heltid. Det kanske mest sjuka av allt, är att detta genomförs av en allians som har mage att kalla sig för borgerlig.

Däremot gillar jag tanken på en skola öppen för alla. Det ska inte vara en unges föräldrars inkomster eller förmögenhet som avgör om han kan skaffa sig en utbildning om ungen i övrigt har talangen och viljan. Jag flyttade själv hemifrån som 16-åring och tog mig igenom mina studier, genom att arbeta extra på kvällar och helger. Med detta sagt lämnar trots det dagens svenska skolväsende en hel del i övrigt att önska.

Problemet med dagens system, är att det är lätt att slösa bort andras pengar, medan de flesta är betydligt sparsammare med sina egna. Hur många anställda på KK-stiftelsen skulle exempelvis lagt 16´500 kr av sina egna skattade pengar för en firmafest? Svaret är troligen ingen! Jag förväntas däremot göra det som skattebetalare.

[trolljägarn]

Däremot är min gissning är att KD´s utspel enbart är av populistiska orsaker. Det handlar om att kravla sig över fyraprocentsspärren till varje pris. Då kan man komma med lite ”fräcka utspel” som man i slutändan ändå inte behöver stå för.

Mig veterligen är KD fortfarande också förespråkare av nämndemannasystemet. Ett system där en systemkritisk person kan vara säker att dömas av politiska påläggskalvar som alla är avlönade av och förespråkar den svällande statsmakten. En polis jag känner har berättat historier om sovande nämndemän på rättegångar. I Göteborg lyckades man till och med ta in en omyndigförklarad politiker som nämndeman.

Nu läste du lite snabbt  jag skrev om ämbetsmannaansvaret.
Dock har det du skriver ändå relevans, för vem dömer sen ämbetsmännen som gjort fel? Troligen "likasinnade".
Sen så stämmer det nog som du skriver att KD bara fiskar röster. Men hellre att man fiskar röster på detta vis, än genom att låta skattebetalarna ta hand om arbetslösas barn som du skrev om

[Åbama]

Däremot är min gissning är att KD´s utspel enbart är av populistiska orsaker. Det handlar om att kravla sig över fyraprocentsspärren till varje pris. Då kan man komma med lite ”fräcka utspel” som man i slutändan ändå inte behöver stå för.

Mig veterligen är KD fortfarande också förespråkare av nämndemannasystemet. Ett system där en systemkritisk person kan vara säker att dömas av politiska påläggskalvar som alla är avlönade av och förespråkar den svällande statsmakten. En polis jag känner har berättat historier om sovande nämndemän på rättegångar. I Göteborg lyckades man till och med ta in en omyndigförklarad politiker som nämndeman.

Nu läste du lite snabbt  jag skrev om ämbetsmannaansvaret.
Dock har det du skriver ändå relevans, för vem dömer sen ämbetsmännen som gjort fel? Troligen "likasinnade".
Sen så stämmer det nog som du skriver att KD bara fiskar röster. Men hellre att man fiskar röster på detta vis, än genom att låta skattebetalarna ta hand om arbetslösas barn som du skrev om

Jag förstod vad du skrev. Jag vet också vad en författningsdomstol är och läste även det populistiska utspelet från de decimerade KD-politikerna innan. Deras poäng är också att en författningsdomstol kan pröva grundlagsvidriga EU-direktiv likt den i Tyskland.

Poängen i mitt inlägg är att rättsrötan är så djupgående att KD-politikernas agenda troligen är dubbel. Dels handlar det om ett utspel för att försöka komma över fyraprocentsspärren, där de i slutändan inte behöver stå för utspelet. Dels handlar det om en det faktum att ifall de trots allt skulle få till en författningsdomstol, skulle denna troligen användas av byråkrater för byråkrater.

Sverige har exempelvis blivit fällda flera gånger för brott mot mänskliga rättigheter i Strasbourg. Detta för de rättsvidriga skattetilläggen, där ett ekonomiskt straff döms ut utan att den straffade fått sin sak prövad i domstol om denne varit brottslig. Tro mig när jag skriver att en författningsdomstol (om den skulle införas) troligen skulle användas för att rättfärdiga byråkraters övergrepp, inte för att motverka dem.

Det finns också redan idag ett långtgående juridiskt ansvar på pappret för byråkrater. Du har exempelvis Förvaltningslagen som reglerar en myndighets serviceplikt. Du har brottsbalkens 20 kapitel som reglerar tjänstefel. Du har olika lagar för olika offentliganställda yrkesgrupper. Exempelvis Polislagen, Skollagen och Socialtjänstlagen. Problemet är att de inte följs. Problemet är också att man blundar för överträdelser. Att en överträdelse på sin höjd (i bästa fall) leder till ett ”aja-baja”. Tro mig, jag har anmält offentliganställda för klockrena uppenbara tjänstefel och fått sett exempel på ”mja, det där var ju inte bra men…..” eller den berömda kollegiala ”vi-kan-inte-se-att-något-fel- begåtts, eller rättare sagt, ”vi-kan-inte-se-något-alls”. I ett fall har till och med anmälan försvunnit mystiskt flera gånger (trots diarienummer) i det byråkratiska maskineriet.

När förre JK Göran Lambertz sommarpratade för ett antal år sedan berättade vad han ansåg var ett stort problem för myndigheten (JO). Detta var de han gav epitetet rättshaverister. Problemet som Lambertz uttryckte det var att runt 75% av dessa hade rätt i sak (juridiskt). Det är alltså ett problem och man blir i myndighetens ögon en rättshaverist om man kräver att lagen skall följas och ska gälla alla.

Själv har jag resignerat. Jag anmäler numera sällan. Jag fokuserar istället på att betala så lite som det bara någonsin är möjligt för den svenska rättsrötan. På sikt kommer jag följa Sisu´s exempel och lämna landet.

[Fiat de Lux]

Bumpar tråden upp igen.

Det finns många anledningar att syna Sverige i de ekonomiska sömmarna.

Till MOD : Kan vi få en sticky in i " Sverige - Hur mår vi ekonomisk " som tråd ?


Läs vad (Åbama) skrivit, det är ord och inga visor. 

[Condor2ooo]

Jag skulle kunna följa upp Åbamas inlägg med en lååång fortsättning för det finns så mycket mer att tillägga i frågan. Men just nu orkar jag helt enkelt inte! ..Jag säger bara  nu (AMEN) till vad han skriver!  Det här landet är på (ALLA) områden på rak kurs mot avgrundens rand!

Ps: Tro för allt i världen inte att SOCIALISM är lösningen!! Ds.

[Åbama]

Jag skriver rätt snabbt, så jag kan roa mig så här på morgonkvisten att att skriva några bidrag till tråden. Postar dem ämnesvis.

Inledningsvis,
Jag kan se flera saker som är oroväckande med Sverige. Första frågan man kanske bör ställa sig är om vi är värre däran än andra länder? Personligen vet jag inte, då det är mycket som framstår som sjukt även i vår omvärld.

Det som händer i omvärlden riskerar också få påverkan även för Sverige. En kollaps i den amerikanska dollarn skulle sannolikt få stora konsekvenser även för den svenska ekonomin. Det skulle drabba vår export, då USA är en stor handelspartner. Då andra handelsparters till Sverige också har USA som en stor marknad skulle en krasch i USA därför ge ringar på vattnet även hos dem. Något som skulle påverka även vår handel negativt med andra länder än enbart USA.

En sådan krasch skulle troligen även drabba förtroendet för den svenska valutan, eller eventuellt samtliga fiat-valutor. Detta då den svenska riksbanken för ett antal år sedan kom på snilleblixten att sälja ut delar av guldreserven för att bland annat placera i amerikanska statspapper. Därför är en del av den svenska valutans trovärdighet även delvis beroende av den amerikanska.

Brottsligheten,
I några avseenden börjar Sverige däremot bli allt mer extremt. En pensionerad polis jag träffade för ett antal år sedan berättade, att på orten han var stationerad som ung polis. Där hade de en uppklarningsprocent för cykelstölder på 98%. Folk på orten låste sällan ens ytterdörren på nätterna, för varför skulle de? Hans son blev också polis. Där sonen idag arbetar har de en uppklaringsprocent på mindre än 2% för samma typ av brott. För mig är detta ett tecken på en extrem samhällsförändring som inte är till det bättre. Att brott som grova rån, mord och våldtäkter som förr var oerhört ovanliga idag istället blivit samhällets vardag. Också detta extremt och säger tyvärr lite om varthän vi är på väg.

Det politiska systemet och dess representanter,
Allmedalsveckan är i sin slutfas. För mig framstår det hela som en blandning av PR-jippo, lobbyist- och politikerkollo. Någonstans läste jag också om miljonrullningen av skattepengar som det hela kostat. Ett jippo där representanter för de olika riksdagspartierna alla fått sin egen dag i medias rampljus.

Även om jag av ointresse bara följt spektaklet med ett halvt öga öppet, framstår det ändå som om samtliga politiker under denna dag i rampljuset, alla tävlat i hur de vill presentera att de vill göra av med nya skattepengar. Detta där jag samtidigt själv måste spendera mer än 70% av min tid på arbetet för att finansiera systemet de representerar.

Ett politiskt utspel som jag istället hade kunnat respektera, hade istället varit ett parti som deklarerat att de avstått från jippot av kostnadsskäl. Av respekt för de som faktiskt betalar skatterna. Något som tyvärr uteblev.

Skuldsättningen,
Andra saker är som extremt är givetvis skuldsättningen. Sverige och svenskar är extremt skuldsatta. Lägger vi ihop privata och offentliga skulder och tittar på förhållanden i den reella ekonomin. Då upptäcker vi snart att den vi har en situation som är jämförbar med Grekland. I Grekland har staten höga skulder men företagens och hushållens skulder ligger på en förhållandevis låg nivå. Grekland och Sverige har motsvarande skuldbörda fast med motsatt förhållande mellan privat och statlig skuld. Trots ovanstående har Reinfeldt lovat 100-miljarder i nödlån till Grekerna, man tar sig för pannan.

Ser vi på SCB´s siffror har skulderna i Sverige som svenska företag och svenska folket har till utlandet, har dessa sedan 1996 ökat från 120% av BNP till 299% av BNP.

På något märkligt sätt har skuldsättning också blivit något positivt i samhället. Inte enbart då ökad utlåning också innebär ökad BNP-tillväxt. En BNP-tillväxt som flertalet säkert känner igen, brukar framhållas av politiker som ett tecken på nationell ekonomisk framgång.

Ökad upplåning innebär också ökad konsumtion. Privatpersoner som kunnat låna sig till konsumtion (fast de egentligen inte har råd), kan felaktigt uppleva sig som att de ekonomiskt fått det bättre ställt. Något som troligen gjort dem mer välvilligt inställda till de politiska representanter som möjliggjort samma upplåning.

Gissningsvis är det också därför som det politiska systemet kommit att subventionera och belöna lånande genom ränteavdrag. Detta samtidigt som det dubbelbestraffar den som sparar. Straff genom skatt på inkomsträntor och med inflations-skatten på sparkapitalet som inflationen dessutom utgör.

Därför är skuldsättning av medborgarna kortsiktigt populärt (även om det inte är uttalat),  bland lika kortsiktiga politiker.

Skatterna, skattetrycket och de offentliga finanserna.
Det sägs att resultatet av 0% och 100% i skattetryck är detsamma. Vid 0% i skatt får staten av förklarliga orsaker inte in några skatteintäkter alls. Vid ett skattetryck på 100% lönar det sig varken att arbeta eller starta företag. Därför är slutresultatet densamma.

Sverige har ett av världens högsta skattetryck. Om inte det för stunden högsta i världen, så brukar vi tävla med Danmark om förstaplatsen. 

Ekonomen Arthur Laffer (som jag inte håller med om speciellt mycket annars), skapade en gång begreppet The Laffer Curve.



Teorin är att det finns en magisk gräns där skatterna inte kan höjas mer. Där allt högre skatter (över denna nivå) i procent inte ger staten högre skatteinkomster i pengar sett. Att skatteinkomsterna över en viss nivå av skattetryck istället reellt sett minskar för staten. Personligen är jag rätt övertygad om att ifall Sverige inte redan passerat den gränsen, är vi i vart fall väldigt nära densamma.

Ser vi till vilka som genererar skatter och vilka som lever av dem är det ganska enkelt. Den privata sektorn är som genererande av skatter. Den offentliga sektorn som lever av dessa skatteintäkter.

Med detta inte sagt, (som någon annars skulle ha påpekat) att det givetvis också är så att det finns privata företag som har försäljning till och inkomster från offentlig sektor. Självklart är det så att en del pengar rinner tillbaka till den privata sektorn. Däremot, utan skatteinkomster hade samma offentliga sektor inte haft pengar att anlita privata företag för.

Det intressanta är inledningsvis också istället vad vi som skattebetalare får för skattepengarna och om en stor offentlig sektor och höga skatter innebär någon risk? Sverige är till att börja med inget föregångsland, vad det gäller storlek och effektivitet inom offentlig sektor. Tvärtom har Sverige 2003 med rätta kritiserats för att ha västvärldens mest ineffektiva offentliga sektor.

Om då den privata sektorn genererar skatterna, den offentliga sektorn lever av dessa skatter. Då förklarar också en stor offentlig sektor också en del av situationen med det höga skattetrycket.

Vad händer då vid en fördjupad internationell ekonomisk kris?
Till att börja med lär privata företag drabbas. Något som i sin tur leder till minskad lönsamhet och som följd också minskade skatteinbetalningar följt av minskade skatteinkomster för staten.



Vid samma kris kommer antalet arbetslösa dessutom öka och belasta statskassan med ökade kostnader för a-kassa, socialbidrag, omställningsstöd etc. Svenska staten kan då inte heller minska den offentliga sektorn, då uppsägningar inom den offentliga sektorn visserligen skulle innebära mindre löner till offentliganställda att betala ut. Där minskningarna inom offentlig sektor istället då skulle innebära, ökade kostnader för avgångsvederlag, a-kassa och socialbidrag till f.d. offentliganställda. En inte allt för långsökt gissning är att allt sämre ekonomi också leder till allt högre kriminalitet (och därtill hörande ökande samhällskostnader).

Då skattetrycket också redan är så högt kan det inte heller höjas nämnvärt mer för att kompensera de redan minskade skatteinkomsterna. Detta då försök med ökade skatter då skulle innebära reellt sett allt mindre skatteintäkter till staten (med tanke på det redan så höga skattetrycket).

Den som också privatekonomiskt någon gång drabbats av kraftigt ökade kostnader och samtidigt kraftigt minskade inkomster kan lätt förstå att samma sak för staten innebär samma typ av problem. Min slutsats är därför att Sverige inför en kommande ekonomisk kris står sämre rustat än många andra länder. Rättare sagt, Sverige är jäkligt farligt ute.

Sammanfattningsvis,
En bekant som arbetar inom sjukvården, talar ibland om att en del av att diagnostisera ett sjukdomstillstånd är att titta på och analysera symptomen. Det jag beskrivit är alla kraftiga sjukdomssymptom om någon frågade mig. Tyvärr tycks den grundläggande sjukdomsinsikten hos de styrande saknas. Dessutom saknas viljan och kraften att komma till rätta med sjukdomen. Istället handlar det allt mer om att upprätthålla en allt mer skenbar bild över ett allt sjukare samhälle.

[Destecado]

En liten fotnot till ämnet SKULDSÄTTNING. Jag var igår på en mindre tillställning med några vänner till mej. Totalt 18 personer och efter en stunds pratande så kom vi in på ämnet ekonomi och av dessa 18 pers så hade 17 st lån på minst 1000 000 kr var jag har inga lån alls. När de fråga varför jag inte köpt någon mc så svarade jag att jag inte hade råd just (mycket av min FIAT går till silver och lite guld). Då kom en reaktion från de flesta som var där. HAR DU INGA LÅN? MEN DET HAR VÄL ALLA. Med andra ord så verkade ett lån vara ett normalläge för dessa människor.


Vad får man för tankar när man hör sådant??? Jag kommer nog ha en liten avbetalning på en kommande mc i framtiden dock, runt 30 000 kr att jämföra med 1 000 000 som så många andra har. Sedan kommer frågan om vad köper vi för våra lånade pengar? Själv ser jag bara 2 vettiga saker att låna pengar till, 1 boende och då menar jag inte att man ska köpa soffan och sängen på kredit utan själva lägenheten bara. 2 till sin egna utbildning. All annan konsumtion ska betalas kontant.


Det var min enkla åsikt om SKULDSÄTTNING.