Att äga bostaden räcker inte som pensionslösning

[Silverräven]

Jag googlade på \"bostad som investering\" i hopp att hitta några gamla nyhetsartiklar från svunna tider (dvs 2-3 år sedan) om hur bra investerade pengar det är att köpa bostad. I stället hittade jag en intressant artikel från Länsförsäkringar som skrevs i februari, dvs innan det började diskuteras bostadsbubbla i Sverige.

Jag har personligen inte träffat på någon som ser bostaden som en pensionsförsäkring, mycket beroende på att de flesta av mina vänner bor i hyresrätt. Dock inser jag likt skribenten i artikeln, vilka skillnader i förutsättningar det är mellan \"unga\" och \"gamla\" och deras bostadsköp. Jag kan se till mina föräldrar exempelvis: stor villa i attrakttivt läge, antagligen värd flera miljoner idag. Mina föräldrar köpte från början en övervuxen skogstomt med liten stuga, vilken min far förändrade till en stor tvåplansvilla. Huset skulle idag antagligen värderas till runt 3-4 miljoner, mycket mer än mina föräldrar nånsin lånat på huset.

Att min pappa (som ensam bor kvar efter skilsmässa) gjort en bra \"affär\" för 30-35 år sedan råder ingen tvekan om. Tvingas han sälja huset för att flytta till äldreboende i framtiden får han troligen ett fett bankkonto även efter att de återstående lånen är betalda. För honom är huset således en bra pensionsförsäkring.

Det som är skrämmande men inte förvånande är att dagens unga tror att även de ska få göra samma goda affär när de köper hus eller bostadsrätt för fem eller tio gånger pengarna jämfört med deras föräldrar. Jag själv insåg för ett par år sedan att det huset och läget som jag växte upp i skulle bli mycket svårt att uppnå med egen familj utan ett riktigt välbetalt jobb, något som jag tror stämmer in på de flesta av mina vänner. Antingen får man bo i hyresrätt eller skuldsätta sig för livet för att få det boende man drömmer om.

Om bostadsmarknaden befinner sig i en bubbla eller ej tvistas det hårt om på nyhetssidorna idag. Jag är övertygad om det, även om jag inte är direkt påverkad av det. Jag är inte heller så blåögd att jag tror att jag skall kunna leva gott på livets höst genom att skuldsätta mig nu. Mycket kan hända på vägen, inte bara fallande bostadspriser.

Nej, för mig är ädelmetallerna den enda trygga pensionsförsäkringen. Inte ens dem är egentligen en garanti för att min ålderdom är tryggad, men de känns betydligt säkrare än en högbelånad bostad där man hoppas på värdestegringar under livets gång. Ädelmetaller kostar heller ingenting i underhåll, är 100% skuldfria och kan dessutom agera valuta. En enkilos silvertacka är dessutom utmärkt som dörrstopp, bokstöd eller som projektil mot inbrottstjuvar (varför skrivs det aldrig om silvrets alternativa användningsområden?).

Sist vill jag poängtera att en bostad behöver inte vara en dålig investering... om man köpte den för 20-40 år sedan och har underhållt den under åren. Jag tror de som köpt en bostad senaste åren och hoppas på rikedom kommer lära sig en dyrköpt läxa, som vi alla kommer få betala i slutändan. Den som överlever får se

[cap380]

Håller med dig än en gång.

Är i den lyckosamma sitsen att jag har en hyresrätt i innerstan, förstahand.  Folk tycker jag är korkad som gillar att bo i hyresrätt, och jag kan hålla med om att nybyggda hyresrätter kostar för mkt, men så länge man håller sig till de äldre husen med privatvärdar så ser jag det så, att det jag sparar in på amorteringar (plus känslan av att vara skuldfri), kan jag lägga på bättre investeringar (guld silver klockor etc), än att blint lita på att ett bostadsägande ska lösa alla mina framtida pensionsproblem...

Samtidigt, Stockholm är huvudstad och innerstaden kommer nog alltid att vara extremt attraktiv... frågan är dock vem som har råd att köpa lägenheterna i framtiden... tror inte det är svenskar. Fastigheter etc kommer att säljas till utländska investerare tror jag.

Ska bostadsbubblor krascha så måste det väl ske i städer som London och New York, innan det händer här, eller? Hoppas på svar från någon med ekonomiutbildning som kan!

[SoulCrew]

Räven

Om jag tolkar dig rätt så är det väl fullt möjligt att upprepa något i stil med det dina föräldrar/din far gjort. En tomt med en liten stuga i ett område som idag inte är så hett men som har förutsättningar att bli behöver inte kosta såå mycket. I varje fall inte om några år... Kan man sedan bygga ut/till, kanske i etapper och göra det själv på ledig tid utan att ständigt skuldsätta sig så kan man, om man börjar i relativt ung ålder ändå åstadkomma något liknande.
Fördelen med att äga sin bostad är att man själv kan påverka sina kostnader, kan man betala av skulderna, kanske tilläggsisolera och installera treglasfönster vid lämpligt tillfälle så bor man rätt billigt i slutändan. Problemet är väl att de flesta inte kan/vill göra nåt själva och vill ha det perfekta boendet _nu_.
Den stora okända variabeln är skatt. Skulle fastighetsskatten höjas kullkastas alla kalkyler.

[SoulCrew]

cap

En ekonomiutbildning är ingen garanti... Om inte samtliga som körde världsekonomin in i väggen för några år sedan var ekonomutbildade så var i varje fall majoriteten det..

Enligt min ringa mening så måste inte bostadsmarknaderna i London och New York krascha för att Sthlm ska göra det. Lokala faktorer kan skilja sig åt så kraftigt att utfallen kan bli helt olika även om vi idag är så integrerade att det finns färre lokala faktorer än tidigare. Samtidigt ska vi kanske minnas att bostadspriserna i större delen av den industrialiserade världen nu faller, i en del fall tom kraftigt. Det är slut på billiga krediter och obefintligt risktänkande hos bankerna nu, det har även komit till Sverige, vi var bara lite senare än en del andra och alla har inte kopplat än..
Om vi inte ska följa resten av världen så krävs lokala faktorer. Ponera att staten nu införde 90% avdragsrätt istället för som idag 30% och samtidigt avskaffade även den så kallade kommunala fastighetsavgiften OCH garanterade lån till alla bostadsköpare till fast låg ränta via SBAB, så skulle vi pumpa upp priserna oavsett vad som händer i utlandet. Omvänt så skulle vi kunna sänka bostadsmarknaden lokalt i ett läge där resten av världen har stigande priser genom avskaffande av avdragsrätten, kraftigt höjd skatt och kanske en straffavgift på bostadslån.

[Silverräven]

Räven

Om jag tolkar dig rätt så är det väl fullt möjligt att upprepa något i stil med det dina föräldrar/din far gjort. En tomt med en liten stuga i ett område som idag inte är så hett men som har förutsättningar att bli behöver inte kosta såå mycket. I varje fall inte om några år... Kan man sedan bygga ut/till, kanske i etapper och göra det själv på ledig tid utan att ständigt skuldsätta sig så kan man, om man börjar i relativt ung ålder ändå åstadkomma något liknande.
Fördelen med att äga sin bostad är att man själv kan påverka sina kostnader, kan man betala av skulderna, kanske tilläggsisolera och installera treglasfönster vid lämpligt tillfälle så bor man rätt billigt i slutändan. Problemet är väl att de flesta inte kan/vill göra nåt själva och vill ha det perfekta boendet _nu_.
Den stora okända variabeln är skatt. Skulle fastighetsskatten höjas kullkastas alla kalkyler.

Jag håller med dig delvis, då min käre far har det tacksamma yrket snickare och därmed har kunnat bygga huset själv. En annan är inte lika händig (eller kunnig inom husbyggnationens konst) så att jag skulle kunna bygga/bygga ut min egen bostad. Vill jag därför i framtiden bo i hus igen är det köpa som gäller alternativt anställa snickare, vilket inte är billigt det heller. Ärligt talat hade jag antagligen inte heller kunnat lägga tiden och pengarna som krävs om jag samtidigt är i sitationen att ha börjat bilda egen familj som skall försörjas. Nu är jag visserligen inte där än, men förr eller senare så...dock så är jag inte typen som vill ha \"det bästa\" på marknaden, jag nöjer mig ganska enkelt

Angående fastighetsskatten så tror jag vi kan räkna med att den höjs om framtiden blir mörk för Sverige. Fastigheter är lätta att beskatta efter statens godtycke, utan möjligheter att smida ifrån skatten. Det är förstås en nackdel med att äga boendet. Men som sagt, hur det utvecklar sig framöver blir intressant att se... ett drömscenario för mig vore förstås att få tag i ett hus i framtiden till reapris jämfört med dagens värderingar.

[Baltikinkasso]

Fastighetsskatten kommer självklart skickas vidare till hyresgästerna, de kommer inte undan bara för att de råkar hyra. Jag har mycket svårt att se att redan hårt prövade fastighetsägare inte kompenseras genom t.ex. uppluckrade hyresregleringar.
Att köpa bostad kommer sannolikt inte vara vägen till rikedom den närmsta tiden, speciellt inte medlemskap i bostadsrättsföreningar då jag tror fallet kommer vara tyngst inom den bostadsform. Samtidigt, som småbarnsförälder i stor/medelstor stad är det sannerligen inte lätt att hitta ett hyresboende i vettigt område och då tvingas många in i lånecirkusen.
Ni som fått vettigt hyresboende är det bara att gratulera, vi andra får försöka hitta billigast möjliga och sedan amortera så bankkontakten gråter varje månadsslut...

[Silverräven]

I dagsläget har jag ett bra boende i ett lugnt område med en bra hyra. Dock blir det trångbott den dagen man blir sambo och skall vänta tillökning, och då kommer besvären med ny och större bostad in i bilden... förhoppningsvis (helt själviskt från min sida förstås) är det fyndläge på marknaden. Jag kommer i alla fall inte ta risken med att köpa bostad förrän det är absolut nödvändigt, och inte belåna upp mig över öronen.

[MartinK]

Förstår inte varför folk ser sitt eget boende som en investering. Den är ju  bara en stor skuld.

Enda gången ens eget boende skulle räknas som en tillgång är om man hyrde ut rum i bostaden och dom hyresintäkterna skulle täcka ens egna bostadskostnader inklusive vatten, värme, el, ränta på bostadslånet etc samt att det blev pengar över från intäkten. Även om det bara skulle vara 100kr plus i månaden.

Då skulle den vara en äkta tillgång som genererade mer pengar än vad den kostade i månaden.
Då räknas även inventeringen som en faktisk tillgång eftersom du faktiskt ser att du får in pengar varje månad på din bostad. Den generar ett positivt kassaflöde.

Det folk tyvärr gör idag är att \"hoppas\" och \"spekulerar\" om att deras bostad ska ge dom en \"vinst\" den dagen dom säljer den och sedan påstår att den är en investering  (oftast deras största)

En investering i mina ögon ska inte kosta en massa pengar varje månad, då är det inte en investering utan en skuld.

Jag har själv min bostadsrätt i min skuldkolumn i bokföringen, en bekant till mig har sitt hus i tillgångs kolumnen han förstår fortfarande inte varför hans investering kostar honom så mycket varje månad

[Baltikinkasso]

MartinK, du ser alltså inte tak över huvudet, sovplats, matlagningsmöjligheter, lagerutrymme osv. som en tillgång? Jag tycker du dribblar bort dig själv i bokföringen, en bostadsrätt är ingen \"skuld\", däremot är eventuellt bostadslån självklart en skuld. Räntor, underhåll, försäkringar, uppvärmning osv. är inte heller skulder utan utgifter. Ingenting blir bättre av att ha ett bokföringstekniskt felaktig syn på sina skulder, tillgångar, inkomster och utgifter - möjligtvis vinner man på sin höjd några poäng på ekonomibloggar och forum.

Jag ser definitivt familjens radhus som en investering. Det inte bara erbjuder det jag räknade upp ovan, utan ligger i ett lugnt och barnvänligt område långt från diverse \"oroshärdar\", 200 meter till dagis, 1 km till jobben vilket gör att jag och flickvän båda kan jobba heltid utan dåligt samvete (flexitid gör att ungarna är på dagis max 7h/dag) och dessutom håller oss friska och glada då vardagen flyter på så bra.
Närheten till jobbet ger minimala utgifter förknippade med bilkörning och den dagliga cykelturen ger fin motion. Till huset hör dessutom en liten täppa som jag delvis odlat upp och så sent som igår avkastade den ett par liter krusbär och vinbär, morötter, några rädisor och årets första smakprov av brysselkål som avnjöts på den soldränkta terassen, så förutom att huset ger oss möjlighet att ha två rejäla löner så skänker det också mängder av livskvalité till rimligt pris och månadskostnad.

[MartinK]

MartinK, du ser alltså inte tak över huvudet, sovplats, matlagningsmöjligheter, lagerutrymme osv. som en tillgång? Jag tycker du dribblar bort dig själv i bokföringen, en bostadsrätt är ingen \"skuld\", däremot är eventuellt bostadslån självklart en skuld. Räntor, underhåll, försäkringar, uppvärmning osv. är inte heller skulder utan utgifter. Ingenting blir bättre av att ha ett bokföringstekniskt felaktig syn på sina skulder, tillgångar, inkomster och utgifter - möjligtvis vinner man på sin höjd några poäng på ekonomibloggar och forum.

Jag ser definitivt familjens radhus som en investering. Det inte bara erbjuder det jag räknade upp ovan, utan ligger i ett lugnt och barnvänligt område långt från diverse \"oroshärdar\", 200 meter till dagis, 1 km till jobben vilket gör att jag och flickvän båda kan jobba heltid utan dåligt samvete (flexitid gör att ungarna är på dagis max 7h/dag) och dessutom håller oss friska och glada då vardagen flyter på så bra.
Närheten till jobbet ger minimala utgifter förknippade med bilkörning och den dagliga cykelturen ger fin motion. Till huset hör dessutom en liten täppa som jag delvis odlat upp och så sent som igår avkastade den ett par liter krusbär och vinbär, morötter, några rädisor och årets första smakprov av brysselkål som avnjöts på den soldränkta terassen, så förutom att huset ger oss möjlighet att ha två rejäla löner så skänker det också mängder av livskvalité till rimligt pris och månadskostnad.

Tack för ert svar Baltikinkasso  


Jag vet självklart att utgifter inte endast beror på skulder.

Fast räntor, underhåll, försäkringar, uppvärmning är ju indirekt utgifter pga skulden dvs bostadsrätten även om man skulle ha betalt av allt lån för den. Utgifterna försvinner inte för det.

Sen hur man \" bokföringstekniskt\" gör är väll upp till var och en. Försöker verkligen inte impa på någon, speciellt inte på folk jag inte känner. Utan jag skriver endast hur jag tänker och gör.

Att du ser ditt radhus som en investering och din förklaring till det är ett exempel på att vi tänker olika om vad en tillgång är för något. Och det är helt ok för mig. För alla behöver inte tycka likadant.

[Silverräven]

För min egna del så skulle jag inte se bostaden som en investering ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Detta med tanke på punkterna MartinK tar upp, med alla löpande utgifter. En bostad ger ingen avkastning, vilket enligt vissa är definitionen för en investering (vilket i såfall ej heller gör ädelmetaller till en investering).

Dock har alla olika definitioner på en investering. Precis som Baltikinkasso skriver kan en bostad i önskvärt område medföra en rad olika fördelar som gör livet lite mer värt att leva. Då skulle jag påstå att man investerat i sig själv och i sin familj Detta förutsatt att man gjort en såpass bra affär att man inte blivit bolånetorsk på köpet...

Min egna poäng av resonemanget är att jag personligen inte ser en bostad som en investering, men däremot som en kostnad. Skulle man någon gång sälja bostaden med vinst är det förstås ett plus, men då tillkommer reavinstbeskattning på vinsten vilket i såfall eventuellt gör bostaden till en dålig investering rent ekonomiskt (om man inte gjort \"bostadskarrär\" förstås).

I en stigande marknad får man dessutom räkna med att en ny bostad har ökat lika mycket i pris, om man inte väljer ett billigare område, mindre bostad eller hyresrätt. Någonstans måste man ju bo i slutändan. Notera att detta bara är mina egna 5 ounce, personligen bor jag i hyresrätt och har gjort så sedan jag flyttade hemifrån, och har därför inga egna erfarenheter på bostadsområdet.

[Baltikinkasso]

Tack för ert svar Baltikinkasso  


Jag vet självklart att utgifter inte endast beror på skulder.

Fast räntor, underhåll, försäkringar, uppvärmning är ju indirekt utgifter pga skulden dvs bostadsrätten även om man skulle ha betalt av allt lån för den. Utgifterna försvinner inte för det.

Sen hur man \" bokföringstekniskt\" gör är väll upp till var och en. Försöker verkligen inte impa på någon, speciellt inte på folk jag inte känner. Utan jag skriver endast hur jag tänker och gör.

Att du ser ditt radhus som en investering och din förklaring till det är ett exempel på att vi tänker olika om vad en tillgång är för något. Och det är helt ok för mig. För alla behöver inte tycka likadant.

Lite vresig så här första dagen på jobbet efter semester, så du får ursäkta om min ton är lite hård.

Visst kan man bokföra lite hur man vill privat, men det blir lite tokigt om man går ifrån traditionell bokföring helt, t.ex. vad som är tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader. Jag ser inte riktigt poängen, bättre då att ha en realistisk syn på privatekonomin. Då hamnar medlemsskap i bostadsrättsföreningar / radhus på tillgångssidan i balansräkningen. Att tillgångar ska generera några som helst intäkter finns det inga krav på, men det är givetvis önskvärt. Utgifter förknippade med boendet på bokförs på kostnadssidan i resultaträkningen. Dessutom måste man koka ihop egna motsvarigheter till nyckeltal såsom skuldkvot - jobbigt. Man kan givetvis budgetera med borättspriser som rasar samtidigt som kostnaderna ökar pga. ökade utgifter för föreningen, men det är en annan fråga.

[kristensson]

Riktigt kul se era olika argument angående bostaden.
För mig har det funkat så här, när vi var unga o barnen små bodde vi i villa i ett lungt område där man kunde släppa ut barnen utan att vara orolig, Nu bor gumman o jag i en central hyresrätt med hyra högre än vad vi hade för villan. Tror att olika stadier i livet kan ge olika bostadslösningar. Har dock aldrig sett bostaden som en investering eller kostnad utan mer som \"livskvalite\" alltså vi har valt boenden som passat oss vid olika skeenden i livet. Samma synsätt har vi även haft för olika prylar man skaffat sig som bil, sommarstuga, båt, resor. Det är saker man skaffar sig för att man trivs med det.
Skaffar man sig ett hyreshus t ex så får man väga in helt andra värderingar.