Nästan var 4:e Svenska har tomt i plånboken innan nästa lön.

[Dicky Swing]

Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.

Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.

[Ebenezer]

Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.

Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.

Självklart kan man leva livet fullt ut. Jag tycker dock ändå att det är lämpligt med ett mindre sparande oavsett situation. Tänk om han senare vill leva livet genom att skaffa barn och familj. Då kan det vara smart att ha en liten buffert, för barnets skull. Jag tror att 99% av befolkningen  inte skulle behöva ändra sin livssituation nämnvärt om de sparade 10% av sin nettolön varje månad.

[the-end]

Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.

Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.

Självklart kan man leva livet fullt ut. Jag tycker dock ändå att det är lämpligt med ett mindre sparande oavsett situation. Tänk om han senare vill leva livet genom att skaffa barn och familj. Då kan det vara smart att ha en liten buffert, för barnets skull. Jag tror att 99% av befolkningen  inte skulle behöva ändra sin livssituation nämnvärt om de sparade 10% av sin nettolön varje månad.

Jag menar inte att man ska sitta på sina slantar som en gammal bitter gubbe och aldrig unna sig själv något. Jag är emot tänket att bara för att man kan så tar man så mycket krediter som möjligt och inte ser morgondagen. Jag reser, går på premier league matcher, åker på Formel 1 tävlingar men jag lånar inte till dessa grejer. Sätter upp mål med vad jag vill göra och sedan gör jag det utan att ha för mycket skulder. Ska man ha tex en platt tv på ca 15 000 så är det ju ingen konst att spara till den istället för att ha en massa små krediter som kostar mycket pengar varje månad.

Har aldrig tjänat några jättebelopp och kommer nog aldrig att göra det men jag tycker själv att jag har det jäkligt bra ändå om man jämför med många andra med tanke på att de aldrig har pengar i slutet av månaden om man ska hitta på något. Då är det ändå folk som har bättra betalda jobb än en annan.

Man lever bara en gång och man ska leva men onödigt att dra på sig för mycket skulder om man råkar leva lite längre.

Edit=stavfel

[kristensson]

Ett fast jobb o regelbunden lön varje månad känns som grunden för en stabil ekonomi.
Behöver inte va topplön men man vet att den kommer varje månad o kan planera därefter.

[Sofokles]

Frun och jag lägger undan 40 % av nettoinkomsten i månaden genom att sätta en budget. Kan dock ändå kosta på oss tycker vi. Jag tror mycket handlar om disciplin och mål med sin ekonomi. Synd bara att vi är så dåliga på att investera så slantarna bara ruttnar bort på spar kontot. 

[Åbama]

Inte alla gör av med sina pengar p.g.a. slöseri, dyra krediter, statussträvande o.s.v.

Jag arbetade för några år sedan med en kille som hade förlorat i princip alla sina anhöriga alldeles för tidigt, sjukdomar och olyckor hade tagit båda hans föräldrar samt hans enda syskon. Han bestämde sig för att aldrig ha något kvar på lönekontot när nästa lön kom, för han visste att det kunde ta slut när som helst.
Han bestämde sig för att leva livet fullt ut, och jag kan inte säga att han gör fel.

Nej vem kan säga det.

Jag hjälpte en gång en flickvän att reda ordning i arvet efter hennes farmor. Tanten hade pedantiskt sorterat allt in i döden. Exempelvis handukarna var exemplariskt manglade, vikta och låg uppradade i prydliga högar. Det låg lappar överallt för att underlätta för efterlevande att sortera bohaget. Man kan ju undra om en sådan människa levt alls. Så visst, hellre verkligen leva, än att enbart överleva.

Det som samtidigt förvånar mig, är hur många andra människor istället måste leva någon slags rockstjärneliv på gränsen till kollaps ekonomiskt, som om varje dag vore deras sista. Detta för att skaffa någon slags lycka (inbillad eller verklig). Ofta dessutom med lånade medel.

Kan därför tycka många idag saknar perspektiv. Jag växte upp i ett relativt välbärgat hem i den övre medelklassen. Visst, teknikutvecklingen har gått framåt sedan jag växte upp, men ändå. Idag blir ungar som inte har smartphones i ungarnas skola mobbade. Socialbidragsberoende tycker det är en rättighet att byta tjock-tv´n mot en större platt HD-tv med 3D. När jag växte upp var den familj som då hade en någorlunda stor ruffad båt väldigt lyckligt lottade ekonomiskt.

Idag kan samma båtar som då ansågs vara lyx köpas för en spottstyver, just för att de inte längre anses vara tillräcklig lyxiga eller exklusiva. En annan reflektion är att många med mindre inkomster köper dyrare nyare begagnade lyxbilar på kredit istället för att köpa en bättre begagnad men något äldre för pengar man faktiskt har.

Jag som idag istället uppnått en finansiell situation, där jag faktiskt skulle kunna köpa samma lyxbil i exemplet ovan som ny. Jag åker istället en bättre begagnad och kan använda pengarna till annat. Däribland investeringar för att bli ännu mer ekonomiskt oberoende. Nu känner jag faktiskt inte heller något behov i att visa upp mig och glassa för min omgivning. Blir jag då olycklig av det? Tvärtom!