Jag försökte bli kund i Handelsbanken för några år sedan. Jag bort långt ut i en förort norr om Stockholm, men har kontor, kunder och allt sånt i innerstan. Så jag gick till ett centralt SHB kontor och sade hej. Efter att ha fyllt i lite papper så får jag sedan beskedet att det inte är upp till mig att välja vilket kontor jag vill vara kund i (hos SHB har av någon anledning det specifika kontoret betydelse).
Nähä. Så vem beslutar då det?
"Det gör vi, efter att ha tittat på vad som blir mest praktiskt för dig beroende på var du bor och var du arbetar." var beskedet.
Jaha. Och ni tror att ni är bättre på att bedöma den saken än jag är själv? Ni inser att det är skäligen irrelevant var jag bor, eftersom jag aldrig någonsin är där under bankens öppettider?
"Det var en intressant synpunkt." sade SHB. "Vi återkommer när vi fattat beslut."
Hursom, jag upprepar betydelsen av att ha ett centralt beläget kontor (listar tre som vore ok) och går därifrån.
En vecka senare får jag en klämkäck inbjudan till ett SHB-kontor i en söderförort. "Hej och välkommen till oss! Vi är så glada att du vill bli kund här...". Söderförort? Va f-n?
Bara en "storbank" kan vara så outsägligt självtillräcklig att man fumlar bort en gratischans som kommer in genom dörren och säger "jag och mitt företag vill bli båda bli kunder här". Bara en "storbank" kan vara så självcentrerad att man tror att man själv vet bättre än kunden vilket kontor som kommer att passa kunden bäst. Bara en "storbank" är så arrogant att jag inte ens gitter reda ut detta utan släppte SHB där och då. Självklart hade det gått att reda ut, men mängden tid jag är intresserad av att lägga på att förklara för SHB att jag vet bättre än de vad som är bäst för mig är för begränsad för det.
Det bästa som skulle kunna hända med en stor bank i mina ögon är att den blev en liten bank igen, eftersom någonstans så är arrogansen proportionell mot storleken.
august
