Det är nu rätt många länder som verkar arbeta för att få hem sitt fysiska guld.
 
Detta blir nog som en löpeld. Speciellt när andra länder ser att tidigare länder har problem med leveranserna.  Lite som att springa och hamstra på affären när man börjar märka att varorna tar slut.

Kan bli intressant att se var detta tar vägen. Men när stora aktörer vill ha hem sitt och samtidigt har problem att få leverans, så skapas det en stor oro vilket enligt vad jag tror kommer skapa förändring inom en mycket snar framtid.

Blir det omröstning i Finland så blir det intresant att se om det sprider sig till Sverige med.

Bara en liten reflexion om att det tar 7år för Tyskland att få hem en mindre del av sitt guld från USA.
Vill Tyskland verkligen ha hem sitt guld överhuvudtaget?
Eller är dessa 7 år ett spel för hemmapubliken att kunna visa att hemtagning pågår och därmed har man tystnat den inhemska opinionen.
Tyskland är ju nära allierad med USA och England och är med sitt guld med om den manipulation som nu pågår.
Jag tror inte Tyskland vill ha hem sitt guld utan vill fortsätta stötta sina allierade i manipulationen.

En svensk översättning av vad som framkommit genom kommunikationschefen för Finlands Bank.

"Under alla dessa år har mer än hälften av guldet investerats. Guld har investerats i exempelvis inlåning som liknar penningmarknadsdepositioner och guld ränteswapavtal.”

Det är precis det som GATA (The Gold Anti-Trust Action Committee) länge har hävdat, nämligen att hälften eller mer av västerländska centralbankers guld har leasats ut till den globala marknaden.

Nu undrar man, som i posten ovan, ifall Sveriges riksbank kan svara på samma fråga och ifall Sverige utgör ett undantag i  denna ”gold fractional banking” cirkusen. Om inte så hur stora är chanserna att det utlånade guldet kommer att fås tillbaka i fysisk form, och inte som någon utfästelse på ett papper.
 
Alasdair MacLeod avslutar sin artikel med:
"Detta förklarar delvis hur den glupska aptiten på guld från Kina, Indien och Sydostasien har tillfredsställts, utan att guldpriset stigit för att återspegla denna efterfrågan. Det är också förenligt med mitt avslöjande tidigare i år om skillnaden på upp till 1.300 ton mellan guldet ”in custody” som redovisats i Bank of Englands årsredovisning, daterad februari 28, 2013 och beloppet på bankens webbplats efter juni i år."