Nördvarning! Lång text! Läses på egen risk! Eller så skippar man med viss fördel till slutet. ;-)

Riksbanken har ej levt upp till det lagstadgade målnivån (2023) på sitt egna kapital (exklusive guld tillgångar) och därför föreslås en revidiering via promemoria för hur man kan komma till rätta med underskottet.

Till stor del beror huvudsakligen underskottet av tillgångar på två saker:

1. Att styrräntan under många år legat nära 0% och att de värdepapper, speciellt obligationer som köpts in som säkerhet vid utlåning har sjunkit kraftigt i värde, då räntan har stigit. Detta rör sig i och för sig om icke-realiserade förluster, men måste ändå räknas in i  balansräkningen.

2. Riksbanken har ju monopol på att utfärda sedlar och mynt (skuld), som de är skyldiga att lösa in.
Dock får ju inte innehavarna av fysiska sedlarna och mynt någon ränta av Riksbanken som för de utfärdade sedlarna har köpt in värdepapper (bl.a. obligationer) som säkerhet.

Eftersom att skillnaden mellan avkastningen på de inköpta värdepapperna och den ränta 0% som ej utbetalas till innehavarna av fysiska sedlar och mynt oftast är positiv så uppstår ett räntenetto som Riksbanken har använt till att finansiera sig själva.

Dock har utfärdandet av sedlar och mynt kraftigt minskat sedan 2008 till fördel för transaktioner i elektroniska pengar och trenden bedöms fortsätta. Detta har fått till konsekvens att Riksbankens förmåga att få in intäkter via ett bra räntenetto har minskat, då antalet utgivna sedlar och mynt minskar för varje år.

Kombinationen av detta och det minskade värdet(icke-relaterade förluster) av värdepapper (främst obligationer) som köpts har lett till att ett underskott har uppstått för Riksbanken.

Promemorian är ett förslag på hur Riksbanken ska kunna ställa krav på i händelse av att dom inte lever upp till åtminstone 2/3 av det lagstagade målnivån (exklusive guldtillgångar) på 60 Mdkr, ska kunna begära att de kreditinstitut (främst banker) som använder sig av Riksbankens system för att hantera elektroniska pengar (avveckling), skall vara skyldiga att betala in (inlåna) pengar till Riksbanken utifrån en proportionalitetsprincip utifrån storlek och tillgångar som hanteras. De pengar som lånas in till Riksbanken kommer att rendera 0% ränta till kreditinstituten. För referens så redovisade Riksbanken ett underskott under 2023 på - 1,991 Mdkr

Om kreditinstitut underlåter att betala in, så kommer de att drabbas av sanktionsavgifter enligt förlaget.

M.a.o. Riksbanken tjänade förut in pengar på utfärdade sedlar och mynt, men nu vill man byta till att tjäna in pengar på att vid behov kräva bankerna på elektroniska pengar, genom att dessa lånar in elektroniska pengar till Riksbanken till 0% ränta eller i teoretiska fall minusränta.

Undrar vem som kommer få betala bankernas minskade vinster när detta inträffar? 

För mer exakta detaljer i promemorian:

https://www.regeringen.se/contentassets/edd50c023745467db306fc194aa74e7c/nya-forutsattningar-for-riksbankens-finansiering.pdf

körde ovanstående dokument i chat gpt och fick även följande:

Riksbankens Oberoende och Självfinansiering: Promemorian understryker vikten av att Riksbanken behåller sitt finansiella oberoende, vilket är centralt för att banken ska kunna fullgöra sina uppgifter utan att vara beroende av statlig finansiering. Det nya förslaget om att kreditinstitut ska bidra med inlåning vid behov är ett steg för att säkerställa detta oberoende även när traditionella inkomstkällor, som seignioraget från sedlar och mynt, minskar.

Guldtillgångar Exkluderas: En viktig detalj är att vid beräkning av Riksbankens kapitalbehov ska inte värdeökningar i guldreserven beaktas. Detta innebär att guld inte kan användas som en buffert för att täcka underskottet i kapitalet, vilket sätter ytterligare fokus på likvida medel och andra tillgångar i balansräkningen.

Effekter på Finansiella Institut: Som forumet korrekt identifierar kan kravet på inlåning påverka bankernas lönsamhet, särskilt om de tvingas hålla stora mängder kapital i Riksbanken utan att erhålla någon ränta. Detta kan i sin tur påverka hur dessa kostnader fördelas, eventuellt med övervältring på kunder i form av högre avgifter eller andra kostnader.

Långsiktiga Implikationer: Den långsiktiga minskningen av kontantanvändning och ökade kostnader för att upprätthålla elektroniska betalningssystem kan innebära att Riksbanken behöver hitta ytterligare finansieringsmodeller framöver, särskilt om trenden med minskade intäkter fortsätter.

Detta förslag reflekterar en större trend mot att anpassa traditionella centralbanksmodeller till en digitaliserad ekonomi och en värld med låga räntor, vilket kan innebära att fler liknande reformer behövs framöver.

Dom nya förändringarna föreslås gälla ifrån januari 2025. Om underskottet för 2024 blir detsamma som för 2023, så kommer Riksbanken behöva c:a 44 Mdkr i inlåning ifrån kreditinstituten.

Så jag kommer nog att fortsätta amorter på bostadslånen även om det blir fler räntesänkningar!